När jag skriver detta så har det ungerska parlamentet ännu inte haft sin omröstning om det svenska NATO-medlemskapet. Men vi är väl ganska så eniga om att Tobias Billströms guttaperkahoppande mungipor nu bör kunna få stanna i ett övre läge. I varje fall under en tid framåt.
Det är bara en fråga om tid för byråkratiska labyrinter innan de svenska uniformerna äntligen ska få leka med de stora pojkarna på lika villkor. Man kan nästan uttrycka det som så att frågan har diskuterats mer i Turkiet och Ungern än i Sverige. Här gick besluten på löpande band utan någon debatt medan det i Turkiet och Ungern verkligen har diskuterats.
Jag tror att regelbundna läsare av Sven Tycker är medvetna om min syn på saken. Det är inte Sverige som behöver NATO, det är NATO som behöver Sverige! Det svenska beslutet hastades igenom i ren panik sedan Ryssland attackerat Ukraina. Sedan verkade man tro att Sverige skulle vara nästa munsbit för de ryska stormaktsdrömmarna. Verkligheten är dock den att Ryssland inte har någon som helst anledning att attackera just Sverige. Vi har inga gränskonflikter med Ryssland. Vi har inga ryska minoriteter bosatta i de svenska gränsområdena som Ryssland anser sig behöva "skydda". Vi ingår inte i det Storryssland som det är tydligt att Putin och hans vänner i Kreml drömmer om. Vi är inte heller någon form av allierad, skyddsmur eller vad vi ska kalla det som Ryssland räknar med men som är på väg att lämna den rollen. Detta gjorde att gamla Sovjetunionen var villiga att attackera i Warszawapaktsländer som man kände var på väg att lämna den ryska intressesfären. Samma roll har nu de gamla sovjetrepublikerna som från Kreml inte kan tillåtas att kapa banden med Kreml.
Men, länder utanför dessa områden har inte Ryssland för vana att attackera. Och man har inte heller någon strategisk eller politisk anledning att göra detta - så länge vi är alliansfria. Jag tror alltså att de baltiska staternas snabba anslutning till NATO har varit till stor nytta för deras säkerhet. För dom gäller precis det jag sade. Med gränskonflikter, ryska minoriteter och att vara en del av det som Kreml ser som Storryssland.
Det är faktiskt en annan stormakt som har för vana att invadera länder runt om i världen för att skydda sina egna intressen. Om jag säger Irak och Libyen för att ta några exempel så förstår ni vilken stat jag menar. Att lägga sig i de inre angelägenheterna i länderna i Sydamerika, Centralamerika och Västindien hör till USA:s regelbundna aktiviteter.
Mina ytterligare tyckerier idag tänkte jag ha tre artiklar jag läst i dagarna som utgångspunkt.
Nästa artikel hittade jag i Helsingborgs Dagblad där lundaprofessorn Wilhelm Agrell konstaterar att Sverige kunde blivit medlemmar 1949 (men det valde vi i demokratisk ordning att inte bli). Och nu får han till det på något sätt att det nu skulle vara för sent. Jag kan dock inte riktigt förstå hur hr Agrell får det till att det skulle vara för sent? Jag har försökt hitta i artikeln en motivering. Under de här 75 åren har den svenska alliansfriheten inte inneburit att vi invaderats av någon grym fiende som passat på när vi inte kunnat få stöd. Istället har denna alliansfrihet inneburit att vi INTE blivit indragna i USA-styrda invasioner som t.ex. Irak. Ett USA (med hjälp från en hel del andra NATO-stater) invaderade ett land baserat på medvetet falska beskyllningar. En invasion som innebar döden för mängder av människor. Som skapat ett trauma för många eftersom det var något helt onödigt. Främsta anledningen var att trygga så att oljerikedomarna hölls inom USA:s kontroll. Vi har en invasion av Libyen vars enda resultat egentligen är ett land i totalt kaos. Där befinner man sig fortfarande efter att ha övergetts av USA (och NATO...). Nä, Wilhelm Agrell, jag hade faktiskt större förväntningar på dig. Den svenska alliansfriheten har tjänat oss väl. Och jag är övertygad om att den hade fortsatt att tjäna oss väl. Det som nu händer med ett svenskt NATO-medlemskap är att Sverige ansluter sig till den fiende och det hot som Ryssland känner från NATO. Det är inte ett berättigad hot, men verkligheten är den att det är så man känner i Kreml. Med medlemskapet ökar snarast risken för att vi blir indragna i krig om vi får en storkonflikt mellan NATO och Ryssland. Och frågan är om den risken ökar när NATO tränger sig ännu närmare Ryssland med svenskt och finskt medlemskap.
Slutligen läser jag Jan Guillous funderingar i Aftonbladet om det s.k. Försvarsavtalet med USA som klubbas igenom utan någon som helst debatt. Ett avtal som ger den amerikanska militären "obehindrad tillgång till och användning av överenskomna anläggningar och områden." Och det är alla svenska flygflottiljer och alla större arméförläggningar det handlar om. I princip innebär avtalet att Sverige överlåter till amerikanska militär att i princip göra som dom vill i Sverige. Detta utan att Sverige har någon rätt att vägra eller stoppa. I princip skriver vi på ett avtal där vi låter USA ockupera Sverige. Och inför detta får USA lagra vilka vapen dom vill på svenskt territorium - inklusive kärnvapen om dom vill det. Dom behöver inte berätta vad dom gör. Och amerikanska militärer får göra som dom vill i Sverige. Allt detta skriver vi under på utan någon egentlig debatt i frågan. Om ett år kan det vara Donald Trump som styr i USA, men det här avtalet finns kvar. Man kan få mardrömmar av mindre!
Läs:
Flaggbråk i riksdagen inför Natomedlemskapet: Märkligt. - Aftonbladet
Sverige kunde blivit Natomedlem redan 1949 – nu kan det vara för sent. - Helsingborgs Dagblad
Sverige har frivilligt underkastat sig USA. - Jan Guillou i Aftonbladet
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Ebba fortsätter dyka.
Vi kan väl ägna lite tid åt ännu en väljarundersökning så här på slutet. Det är Novus undersökning för Göteborgs-Posten. Siffernissen Sven njuter av siffror:
Socialdemokraterna →→ 35,4% (±0)
Sverigedemokraterna →→ 20,5% (-0,6)
Moderaterna →→ 18,7% (+0,2)
Vänsterpartiet →→ 8,9% (+1,1)
Centerpartiet →→ 4,8% (-0,3)
Miljöpartiet →→ 3,8% (-0,6)
Liberalerna →→ 3,3% (+0,2)
Kristdemokraterna →→ 3,2% (-0,4)
Mest intressant är väl att enligt den här undersökningen är faktiskt Liberalerna större än Kristdemokraterna. Ebba Buschs cirkus verkar straffa sig. Hennes parti är nu det minsta av alla. Den Rödgröna oppositionen leder med 52,9% över den Brunblå sörjan som får 45,7%. Lägg till det att de Rödgrönas småpartier ligger klart bättre till än den Brunblå sörjans småpartier. Som ju båda löper ett direkt hot om att åka ut. Vilket ytterligare ökar de Rödgrönas försprång. Sedan förra månaden ökar faktiskt de Rödgrönas försprång. Dom ökar medan den Brunblå sörjan tappar.
Tyvärr är det ju gott om tid till nästa val, så vi får leva med sörjan ännu en tid.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar