Den här rubriken är en återkommande sådan här på Sven Tycker. Det är ett ämne som det är lätt att hela tiden hitta nya uppslag till. Sverigedemokratiska politiker som gör bort sig, trampar i klaveret eller som jag själv döpt det till, skiter i det bruna skåpet, dyker upp ständigt. Det är SD-politiker som uttrycker sig rasistiskt, som visar att SD inte släppt sina nazistiska rötter, som visar hur tron på en "stark ledare" gör att man ser upp till Putin i Ryssland och liknande klavertramp. Trampar i klaveret gör politiker av alla färger, men sverigedemokrater är kraftigt överrepresenterade. Undrar varför?
Ett annat område där Sverigedemokraterna är kraftigt överrepresenterade är när det gäller representanter med ett kriminellt förflutet. De olika granskningar som gjorts visar att Sverigedemokraterna är kraftigt överrepresenterade när det handlar om representanter med en eller flera noteringar i brottsregistret. Det är många SD-politiker som skulle fått problem om arbetsgivaren kräver utdrag ur brottsregistret.
Men, jag ska försöka att se detta från den positiva sidan idag. Kanske är det så att man från Sverigedemokraterna driver ett projekt där man vill hjälpa f.d. kriminella att få en ny chans? Bara för att man en gång gjort ett misstag och kanske dömts till fängelse (eller som SD:s starke man i Helsingborg Michael Rosenberg flera gånger) så ska man inte vara dömd för livet. Man ska faktiskt ha rätt till en andra chans (eller tredje eller fjärde...)! Det är inte rimligt att ett (eller flera) misstag ska göra att man är dömd för all framtid.
Jag tycker vi gör som Sverigedemokraterna, vi ger även gamla brottslingar en andra chans. Man kan inte vara dömd för alltid bara för misstag begångna i ungdomen - eller lite senare i livet.
Ge alla en andra chans. Sverigedemokraterna tar hand om de som är etniska svenskar så får vi andra ge de av utländsk härkomst också en andra chans. Eller DOM ska utvisas tillsammans med hela släkten för "Bristande vandel"?
Och innan någon börjar forska i min egen kriminella bakgrund så ska jag erkänna att jag nog också har en gammal notering. En gång i slutet på 70-talet fick betala en bot på hela 330 kronor för landsförräderi. Ja, det hette inte riktigt så utan "Underlåtelse att lösa ut krigsplaceringsorder"! Ja, "Förseelse mot värnpliktslagen" om jag ska vara korrekt. Mitt förhållande till den svenska militären är inte det bästa. De grönklädda har totalt förbrukat mitt förtroende sedan länge.
Det började med att man tvingade mig att avbryta mina studier vid Lunds universitet. Mitt i en tvåterminers kurs i Nationalekonomi tvingades jag rycka in och göra min värnplikt. Jag försökte begära anstånd så att jag kunde fullfölja mina studier eller i varje fall kursen - Nix! Jag överklagade, men icke! Svar på mitt överklagande kom på fredagen och påföljande måndag infann jag mig på S2 i Karlsborg för att bli "Radiostationsplutonchef"! Jag måste säga att det kommande året var mitt mest meningslösa år i hela mitt liv. Befäl som var milt sagt inkompetenta. Många verkade själva vantrivas då flera av dom hade svåra alkoholproblem.
Jag fick själv hälsoproblem. Egentligen var detta det mest positiva med hela året i Karlsborg. Sedan jag var barn har jag "gnällt" över att jag fick ont i foten när jag var ute och gick. När jag började med lite joggning drabbades jag ofta av att vänsterfoten helt enkelt "vek sig". Ibland resulterade det i en stukning och ibland ingenting. Hur som helst drabbades jag av en riktigt rejäl stukning i samband med en övning på en s.k. hinderbana. Jag landade fel och foten svullnade upp rejält. Doktor Bengtsson vid regementet tyckte det var säkrast att transportera in mig till KSS (Kärnsjukhuset i Skövde) för röntgen så att inget var brutet. Den röntgenundersökningen gav svar på mina problem. Foten är helt enkelt vanskapt. Missbildning! Det finns i princip ett ben för mycket i foten. Ni vet den där knölen vi har på foten - jag har två! Enligt farbror doktorn på ortopeden vid KSS är det tydligen en ganska vanlig missbildning. Vår herre skapade oss inte helt perfekta.
Idag har jag (genom flitigt löpande...) tränat upp foten så numera är det inget problem längre. Men det är bra att veta att man är inte som de flesta andra!
Hur som helst resulterade mina hälsoproblem i att jag först degraderades till Radiolänkplutonchef och sedan till bara Radiolänkman. Inför den sista degraderingen blev jag hemförlovad några veckor för att återvända när de vanliga värnpliktiga skulle rycka in. Vi som var tänkta till befäl fick ju göra en längre tid. Så jag fick infinna mig på ett nytt kompani där kompanichefen (jag utelämnar hans namn eftersom hag inte tycker att eventuella släktingar ska lida) kallade ut mig i trappuppgången och gav mig tidernas utskällning. Jag fick medan han skrek veta att jag var "ett svin", "en idiot" och lite till. Hög röst och jag ska erkänna att spritångorna kändes, jag kan fortfarande minnas det. Jag tror aldrig jag sett en så stor grupp vettskrämda ungdomar som de stackars nyinryckta som stod uppställda i korridoren på sin första dag och hade hört hela utskällningen. Dom undrade nog var dom hamnat.
Hur som helst överlevde jag resten av värnplikten och fick när jag muckade veta att jag skulle krigsplaceras som telefonist inomhus i någon underjordisk kommandocentral. En ny skada av foten drabbades jag dock av sedan "vi" tappat hela radiolänkmasten på foten vid ett tillfälle. Det blev ny transport till KSS för röntgen för säkerhetsskull. Efter det har jag fullgjort en repetitionsövning. Då var jag flygspanare vid luftvärnet! Fast den tjänsten var bara en omskrivning för att man behövde någon som stod vakt utanför skjutområdet. Jag tillbringade två veckor tillsammans med prästen i Kivik för att se till så att det inte kom in några civilister på skjutområdet. Men vi hade många spännande diskussioner - prästen och jag.
Men ni kanske förstår att mitt förtroende för militären är lågt. Mycket lågt! Det kanske bidrog till att jag inte hade brådis med att hämta ut min krigsplaceringsorder. Jag fick till slut hämta den på polisstationen och betala min bot på 330 kronor. Undrar om det faktum att adressen är fel kan ha bidragit? Jag har aldrig bott på Vasagatan!
Min utbildning blev aldrig fullföljd! Och jag har kanske kvar en prick i protokollet. Men jag har fått en andra chans i varje fall. Fast det är kanske glömt nu, snart 50 år senare?
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Dagens Trumperi.
Vi kan notera att Kejsar Donald den Store deklarerat en energivapenvila i Ukrainakriget. Antagligen för att inte riskera att Ukraina förstör ryska anläggningar som ska exportera rysk dieselolja till USA. Då får kanske inte USA all den ryska diesel som man blivit utlovad. Och Ryssland får mindre pengar att använda till att bomba Ukraina.
Tyvärr verkar varken Kyjiv eller Moskva ha blivit informerade om energivapenvilan innan Donald Trump deklarerade den. Något som kanske förvånar några - men inte mig.
För övrigt är det tydligen så att det är Volodymyr Zelenskyjs fel att kriget bröt ut och att det inte tagit slut. I varje fall enligt Kejsaren i Vita Huset! Är det någon som tar galningen på allvar?
Läs:
”Zelenskyj beskrivs som en bråkmakare som förvärrar energikrisen”. - SVT
Zelenskyj om påstådda vapenvilan: ”Nyheter för mig”. - Sveriges Radio