Om att skämmas

» Onämnt virus

Till dagens ämne tänkte jag ta något helt annat än det där viruset som dominerar nyheter och debatt. Men jag kommer alltså inte alls att nämna det idag.

Istället letade jag fram en debattartikel som jag läste för några dagar sedan, närmare bestämt för flera veckor sedan. Så det kan väl vara lämpligt att inte vara så högaktuell för en gångs skull. I tidningen Dagens Samhälle skrev nämligen en Olof Edsinger som är generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen en debattartikel med rubriken: - Låt inte samtalet om samvetsfrihet tystna.

För de som inte vet vad Dagens Samhälle är så är det en tidning som ges ut en gång i veckan och främst läses av politiker och tjänstemän inom offentlig verksamhet. Den ägs i dag av Bonnier och ingår i samma grupp som Dagens Industri. Men det är ganska nyligen som den köptes från Sveriges Kommuner och Regioner. Jag får den alltså i brevlådan varje vecka som förtroendevald politiker.

Debattartikeln är skriven med anledning av att de barnmorskor som åberopade Samvetsfrihet och vägrade utföra aborter i sitt arbete förlorade i Europadomstolen. Europadomstolen ville inte ens ta upp deras överklagande av besluten i Sverige. Beslut som i princip går ut på att om man tar jobb som barnmorska så måste man utföra de jobb som ingår i arbetet. Man kan inte välja och vraka i de arbetsuppgifter som man vill göra och inte vill göra.

Olof Edsinger tycker dock att vi ska fortsätta att diskutera rätten till Samvetsfrihet. De båda barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen ville ju ha jobb hos Region Jönköping och Region Sörmland som barnmorskor, men deklarerade att dom av Samvetsskäl vägrade utföra aborter. Uppgifter som ingår i arbetet så då vägrades dom anställning. Dom har alltså drivit sitt ärende genom alla tillgängliga instanser med hjälp av advokater bekostade av den internationella antiabortrörelsen. Nu kan dom inte komma längre, det finns inget över Europadomstolen, som alltså vägrar ta upp ärendena.

Som ni förstår så tycker jag det är bra att dom båda förlorat sin kamp för att slippa utföra vissa arbetsuppgifter i sitt yrke. Om jag tar jobb som polis kan jag inte vägra att sätta fast fortkörare för att jag tycker att vi borde ha fri fart på våra vägar. Jobbar jag som socialsekreterare kan jag inte välja och vraka mellan de sökande beroende på om jag tycker att lagen om bistånd är rätt eller fel. Jag har jobbat mer än 30 år på Försäkringskassan. Jag tyckte det var fel att införa karensdag i sjukförsäkringen, men jag kunde ju inte vägra att dra karensdag från utbetalningar bara för att jag tyckte det var fel. Jobbar jag med något så får jag följa de lagar som gäller - eller byta jobb.

De sista åren innan jag gick i pension arbetade jag på ett av Migrationsverkets Förvar. Där man alltså låser in personer som av olika anledningar ska utvisas eller avvisas från Sverige i avvaktan på att handlingar som biljetter, visum osv kan ordnas så att en utvisning / avvisning kan genomföras. Här fanns allt från kriminella som skulle utvisas efter avtjänat straff till asylsökande som fått avslag eller personer som arbetat svart i Sverige eller på annat sätt saknat arbetstillstånd. Jag träffade personer som jag var tacksam för att dom inte skulle vara kvar i Sverige. Men jag träffade också personer där jag skämdes för hur Sverige behandlade människor.

Svenska lagar kan för många verka vara obegripliga. Låt mig ta exempel på när jag skämdes. Om du vill söka asyl i Sverige så måste du ta dig till Sverige för att söka asyl. Men om du vill söka uppehållstillstånd som anknytning till någon i Sverige så måste du göra detta från ditt hemland. Alltså hade vi på Förvaret flera unga killar från länder i Afrika som hade fru och barn i Sverige. Men dom kunde inte söka uppehållstillstånd för att få bo med sin fru och barn från Sverige. Dom skulle utvisas till sitt hemland så att dom där kunde gå till Svenska ambassaden och söka tillstånd att få återvända till familjen i Sverige. Har man sett 3-4 åriga barn gråtande ta farväl av pappa som ska utvisas till Nigeria då skäms man för att vara Svensk!

I dag har vi exempel på unga killar från Afghanistan som ska utvisas till Afghanistan trots att dom hunnit gifta sig och få barn i Sverige. Men dom ska till Afghanistan, som dom kanske knappt varit i eftersom dom vuxit upp i flyktingläger i Iran. Meningen är att dom alltså ska söka om att få återvända till Sverige på svenska ambassaden. Fast svenska ambassaden i Kabul tar inte emot sådana ansökningar. När dom hamnat i Afghanistan måste dom alltså åka vidare till t.ex. Iran eller Irak för att där söka uppehållstillstånd i Sverige. Det här är inte regler som skapats för att underlätta, det är regler som skapats för att försvåra. Och jag skäms!

Men, jag skulle inte komma på tanken att åberopa någon form av Samvetsfrihet och vägra utföra arbete med just de utvisningsärenden som jag tycker är fel. Jag får välja att göra jobbet utifrån de lagar som gäller. Eller sluta mitt jobb och söka mig därifrån. Jag är glad för att jag inte jobbar kvar utan kunde försvinna från jobbet som pensionär. Mot slutet jobbade jag främst med administration, något som jag var tacksam för.

Men någon Samvetsfrihet skulle jag inte åberopa. Varken för mig på Migrationsverket eller för barnmorskor eller något annat arbete. Arbeta för att ändra lagarna, byt jobb! Men det går inte att välja och vraka vilka arbetsuppgifter man vill utföra.

Läs:
Låt inte samtalet om samvetsfrihet tystna. - Olof Edsinger, Svenska Evangeliska Alliansen