Covid-19 i sammanfattning

» Coronafunderingar

Så här en helt vanlig vårdag i Coronatider så funderar jag över vad jag ska Tycka till om. Att ha synpunkter på Coronaviruset och Covid-19 läget i landet och runt om i världen ligger ju nära till. Men vad ska man egentligen tycka? Vi diskuterar siffror över dödstal som om det inte var människor utan bara statistik. Dessutom fixerar vi oss vid att människor avlider just pga Coronaviruset. Det inträffar katastrofer för människor hela tiden. Släktingar dör, vänner går bort, grannar finns inte längre. I genomsnitt så dör det i Sverige ungefär 250 människor varje dag. 7 dagar i veckan, 365 dagar om året så är det 250 personer som lämnar oss. Till sorg för familj, vänner och andra.

Det är kanske cancer som skördar liv. Det är kanske olyckor som sätter tvärstopp för ett liv. Kanske är det en hjärnblödning. Kanske hjärtat helt enkelt inte orkar med längre. Varje dag är det lite drygt 4 personer som tar sitt eget liv på olika sätt eftersom dom inte vill leva längre. Trafiken skördar ungefär ett nytt offer varje dag. Vi kan jämföra med Kina där ungefär 750 människor dör varje dag i trafiken. Kanske kan vi tacka Coronaviruset för att det bara var en handfull svenskar som dog i trafiken under mars.

Av de som räknas in i statistiken som döda pga Coronavirusets härjningar så är en mycket stor andel äldre som bor på olika former av äldreboenden. Hur många av dessa var så dåliga att dom kanske hade avlidit ändå om några veckor? Hur många hade dött pga den årliga säsongsinfluensan? Hur många hade kanske haft många år kvar av ett meningsfullt liv men fått sina liv bortslösade för att vi inte haft tillräckligt med skyddsutrustning, för att vi slarvat med besök, för att vi......?

Hur många liv har offrats i Sverige för att vi inte från dag ett låste in alla svenskar och stängde all verksamhet? Hur många liv har räddats tack vare att vi i Sverige varit mycket liberala och litat på svenskarnas omdöme och ansvar istället för att tvinga in oss i ett inlåst liv?

Är det riktigt att siffrorna över döda i Sverige är högre än i våra grannländer och att detta beror på att vi varit mer liberala i tvångsföreskrifterna än våra grannar? Eller är det så att det är rena tillfälligheter som spelar in. Kommer siffrorna i Danmark, Norge och Finland att stiga igen när man där tvingas öppna upp samhället igen? Varför har siffrorna i många länder, som Italien, Spanien, Frankrike, Storbritannien, USA osv, nått så höga siffror medan som sagt andra länder klarat sig undan mycket bättre? Beror det på tillfälligheter? Beror det på hur myndigheterna har reagerat? Beror det på något helt annat?

Hur kommer det sig att det skiljer så stort inom samma länder där det ju har varit samma regler som gällt. Varför står Stockholm för mer än hälften av alla drabbade i Sverige? Beror det "bara" på att man bor tätare i storstäder än ute i "Landsorten". Finns det andra anledningar? Sverige har ju fler drabbade än våra grannländer. Men om vi tar bort Stockholm från Sverige så har resten av Sverige klarat sig bättre eller lika bra som våra grannländer. Är det bara pga ett stort kändispartaj i Stockholm i början av smittspridningen som Stockholm drabbats värre? Hur kommer det sig att Malmö och Skåne med våra liberala regler klarat sig bättre än København och Sjælland på andra sidan Sundet med sina hårda inskränkningar?

Frågorna är ofantligt många, men svaren är tyvärr desto färre. Jag tror att vi ska vara försiktiga med att dra för långa slutsatser av de siffror vi ser i dag. Länder har kommit olika långt i smittspridningen. Länder räknar på helt olika sätt. Kanske ska vi överhuvudtaget inte göra jämförelser. Ska vi överhuvudtaget lita på experter? Är sunt förnuft egentligen bättre? Eller är det experterna vi ska lyssna på? Men vilka experter ska vi lyssna på? För experterna är inte heller eniga.

Jag vet inte! Men, jag tror faktiskt att Sverige har valt rätt väg. Viruset försvinner inte, det finns där ute tills det inte kan hitta några nya värdar. Och trots allt så blir de flesta som drabbas inte särskilt sjuka. Det har ju visat sig att stora grupper som drabbats av viruset inte ens har märkt att dom var sjuka. Kanske har jag själv varit sjuk utan att veta om det.

Jag är dock tacksam för att vi inte infört något utegångsförbud i Sverige och stängt ner allt. Min autistiska son hade klättrat på väggarna och hittat på både det ena och det andra obegripliga om han inte hade fått komma ut på promenader eller till sin sysselsättning på Daglig Verksamhet. Tack för att vi fått lov att vara ute!