I dagens Svenska Dagbladet är ledarskribenten Maria Ludvigsson förtvivlad. En makthungrig socialdemokrati stal genom Januariöverenskommelsen den borgerliga enighet som hade varit så livsviktig för den svenska framtiden idag. Det var en makthungrig och maktfullkomlig socialdemokrati som genom att locka in Centern och Liberalerna i Januariöverenskommelsen splittrade den Borgerliga grupperingen. Hon avslutar sin förtvivlan med:
- "Januarigrupperingen har, precis som socialdemokrater och antiliberala krafter önskat, knäckt borgerligheten som reell politisk makt. Det är i dessa undantagstider mer allvarligt än förr att vi saknar en sammanhållen borgerlighet som aktivt utgör ett alternativ till vänsterblocket. Varken faktiska politiska förslag eller oumbärlig oppositionell kritik är möjlig när borgerligheten inte är samlad. För detta kommer historieböckerna att innehålla ytterligare kapitel om hur socialdemokratin gick segrande ur kampen mot borgerligheten."
En beskrivning som nästan gör oss gråtande av förtvivlan. Fast Maria Ludvigsson har missat en väsentlig del i sin historiebeskrivning. Det var INTE Januariöverenskommelsen som splittrade den borgerliga kvartetten. Det som splittrade Högeralliansen var när makthungern hos Ulf Kristersson med Moderaterna och Ebba Busch med Kristdemokraterna gjorde att dessa var villiga att bryta tidigare löften och istället köpa den sverigedumokratiska synen på det svenska samhället för att tillsammans med Sverigedumokraterna försöka få Makten. Det var när M och KD bröt sina tidigare löften och gjorde klart att man var villiga att liera sig med ett rasistiskt populistparti med nazistiska rötter som Borgerligheten i form av Högeralliansen bröts itu.
Nä, Maria Ludvigsson. Det är inte som du skriver: - "Jöken stal den borgerlighet vi akut behöver." Det var Ulf Kristerssons och Ebba Buschs makthunger i form av att släppa in Jimmie Åkesson i värmen som krossade Högeralliansen.
Politik är inte enkelt. Det är lätt att skriva sin egen historia som passar de egna syftena. Men politik kostar. För inte så länge sedan stod det klart att Ebba Busch Thor skiljde sig från sin make Niklas Busch Thor och blev bara Ebba Busch. Politiken skördar lätt sina offer. I dag står det klart att Jimmie Åkesson och hans hustru Louise Erixon också går skiljda vägar. Det är intressant att det är just de båda partier som betonar familjens vikt allra mest som nu tvingat partiernas ledare att gå skiljda vägar. Jag väljer därför att citera från Sverigedumokraternas officiella hemsidas beskrivning av familjefadern Jimmie Åkesson. Innan man väl nu i dagarna tvingas ändra texten lite:
- "De få stunder som jobbet inte kräver hans uppmärksamhet försöker Jimmie ägna så mycket tid som möjligt åt att umgås med familjen."
Naturligtvis är det tragiskt när familjer splittras. Allra helst när det är barn inblandade. Att vara politiker på den här nivån är påfrestande. Det är inte ett 0800-1600 jobb måndag-fredag där man är ledig och kan ägna sig åt sitt privatliv resten av tiden. Politiker på den här nivån är i tjänst ständigt. Något som helt självklart frestar på ett förhållande.
Vi kan väl komma fram till en slutsats. Politik är inte lätt. Ibland blir det skilsmässor. Både mellan partier och mellan individer. Men vi ska nog vara försiktiga när vi lägger skulden på andras makthunger. Tänk på det Maria Ludvigsson. Det är kanske den egna makthungern som är skulden?
Hur det går när denna nya Brunblå sörja får makten kan vi se i de kommuner där Moderaterna (och ofta Kristdemokraterna) väljer att stödja Sverigedumokraterna för att få Makten. Horribla beslut och hela havet stormar bland kommunens personal.
Läs lite källor:
Jöken stal det vi akut behöver. - Maria Ludvigsson i Svenska Dagbladet
Jimmie Åkesson och Louise Erixon separerar. - Dagens Nyheter
Jimmie Åkesson och Louise Erixon separerar. - Aftonbladet
Jimmie Åkesson och Louise Erixon separerar. - Helsingborgs Dagblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar