Drygt halvvägs

» Vem vill dansa med vem?

Vi är lite drygt halvvägs på mandatperioden. I dagarna har både Annie Lööf och Nyamko Sabuni uttalat sig om Centerns och Liberalernas inriktning inför nästa val. För Annie Lööf är ju inte situationen så prekär. Hon kan sitta lugnt i båten och sitta nöjt medan Socialdemokraterna för hennes politik. För Nyamko Sabuni är det mer panik som gäller. Liberalerna har parkerat rejält under 4%-spärren och det finns inget som tyder på någon förbättring i opinionen.

Nyamko Sabuni har dragit slutsatsen att detta beror på samarbetet i Januariöverenskommelsen och gör vad hon kan för att distansera sig från denna. Hon vågar inte klart ut bryta överenskommelsen men gör allt fler antydningar om att det inte kan bli tal om någon fortsättning efter nästa val.

Nyamko Sabunis problem är ju dels Liberalernas läge, frågan är om partiet är kvar i Riksdagen efter nästa val. Dels handlar det ju om att vi vet inte hur valresultatet ser ut efter nästa val den 11 september 2022. Januariöverenskommelsen var ju inget som något parti hade lovat innan valet. Överenskommelsen var en följd av ett valresultat som inte gav någon vinnare i valet. Det var helt enkelt mycket svårt att bilda en regering som inte skulle röstas ner av en majoritet i Riksdagen. Den Högerallians som såg ut så här en gång i tiden fanns inte.

När man hör en del debattörer i dag uttala sig kan man nästan tro att Centern och Liberalerna faktiskt föredrog ett samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet framför ett samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna. Problemet var ju att Högeralliansens fyra partier misslyckades med att få en majoritet! Skulle Ulf Kristersson försökt bli statsminister med stöd av M+C+L+Kd så hade han helt enkelt blivit nedröstad. Ulf Kristersson var nästan villig att plocka in Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna också i det samarbetet. Detta hade Centern och Liberalerna lovat sina väljare att inte gå med på. Alltså blev det till slut istället Januariöverenskommelsen. Det alternativ som återstod förutom detta var ett extraval.

Nu har Nyamko Sabuni gått ut och antytt att det inte blir någon fortsättning på Januariöverenskommelsen och hon öppnar upp för ett samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna (och Sverigedumokraterna...) istället. Vilket i så fall tyder på att hon dels redan nu vet hur valet går 2022 och dels nu klart deklarerar att Liberalerna inte längre säger Nej till att bli beroende av Sverigedumokraterna. Ulf Kristersson och Ebba Busch har ju redan gjort klart att dom inte längre har några invändningar mot en sådan konstellation.

Själv tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med att "lova" något INNAN valet är gjort. Vi vet faktiskt inte hur det går. Vi vet inte vilka majoriteter det kan finnas. Det är egentligen ganska naturligt att M + Kd + L och även C innan valet deklarerar att deras målsättning är att få en majoritet och kunna skapa en Högeralliansregering. Något annat vore underligt och egentligen en sensation. Men, vi är långt därifrån just nu att detta blir möjligt. Det ska ske mycket i väljaropinionen för att de fyra Borgerliga partierna i Högeralliansen ska ha en chans att få en majoritet. Så troligtvis står vi där igen när valet är färdigt 2022. Hur ska vi nu få ihop en regering?

Ulf Kristersson och Ebba Busch har ju gjort klart för sina supportrar att dom nu accepterar att även ta med Jimmie Åkesson i samarbetet. Men räcker detta till efter valet för att få ihop en majoritet? Som det ser ut nu är det ju mycket tveksamt. Fortsätter dagens utveckling så är ju Kd:s och Sd:s tapp större än vad M har i uppgång. L verkar vara villiga till att ingå i denna Brunblå sörja. Men som opinionen ser ut i dag så skulle detta inte heller räcka till för att få en majoritet. Om dom ens är kvar i Riksdagen?

Då kommer vi till Centern. Annie Lööf har ju också gått ut i dagarna och spekulerat och förklarat Centerns inställning. Efter Ebba Buschs hårda angrepp mot Centern och infogandet av Sverigedumokraterna i Högerblocket är jag mycket tveksam till om Centern är villiga att ingå i denna konstellation. Möjligen om Sd utesluts. Men då räcker det troligtvis inte till för att få majoritet.

Vad som händer i väljaropinionen är alltså helt avgörande. Det handlar väldigt lite om Liberalernas vägval eller acceptansen att ta med Sverigedumokraterna i något samarbete. När valet 2022 har hållits kommer vi troligtvis att se nya långa förhandlingar och talmansrundor. Partierna får anledning att fundera över vilka löften dom gett sina väljare om vilka konstellationer dom kan tänkas acceptera. Därför tror jag att Annie Lööfs inställning faktiskt är den riktiga. Man går till val på sin egen agenda. När valresultatet är färdigt får man se med vilka partier man kan tänkas kompromissa sig fram till en helhetslösning.

Kan de fyra Högerallianspartierna få ihop en majoritet så är detta den troligaste utvägen. Kan de Rödgröna få majoritet så blir det troligtvis en sådan lösning som blir den troliga lösningen. Men inget i dagens opinion tyder på att det slutar så. Alltså kommer vi troligtvis att vara tillbaka i ruta ett igen. En ruta där M+Kd+Sd hoppas få med även L. Om dom finns kvar? Men jag tvivlar på att C ställer upp på en sådan lösning.

Har vi tur slipper vi Liberalerna i Riksdagen efter valet. Om Nyamko Sabuni tror att ett närmande till den Brunblå sörjan med M+Kd+Sd ska rädda Liberalerna så tror jag att hon har fel. Har vi ännu mer tur kanske vi till och med kan slippa Kristdemokraterna? Deras nedåtgående trend har hållit på ett tag och kan mycket väl fortsätta. Hur ser en majoritet ut efter det?

Läs:
Sabuni tror inte på nytt januariavtal. - Helsingborgs Dagblad
Lööf ångrar inget – januariavtal med S var rätt. - Aftonbladet
M och KD stärker samarbetet med SD – och Sabuni gläntar på dörren M och KD stärker samarbetet med SD – och Sabuni gläntar på dörren. - Dagens ETC

Statistik är mums

» Högeralliansens död

Statistikglädjen har slått till igen. Jag hittar en del siffror från den stora SOM-undersökningen som SOM-institutet vid Göteborgs Universitet regelbundet gör sedan 1986. Och visst är statistik spännande?

Vad det handlar om den här gången är hur olika gruppers politiska preferenser ser ut, hur vi placerar oss på höger-vänsterskalan. Och t.ex. vilket parti olika partiers sympatisörer har som andrahandsalternativ. Undersökningen gör också en jämförelse med hur det såg ut för 10 år sedan. Och det kan väl vara spännande!

Låt oss börja med stödet för olika partier i olika grupper. I redovisningen gör vi en jämförelse mellan de tre stora partierna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedumokraterna.

Bland Arbetare hade Socialdemokraterna 2009 ett stöd på 48%, ett stöd som hade minskat till 34% 2019. Även Moderaterna har tappat stöd under perioden hos arbetare, från 16% till 10%. Detta medan alltså Sverigedumokraterna ökat sitt stöd från 7% till 25%. Övriga partier redovisas inte här. Men vi kan se att även om Socialdemokraterna tappat stöd så är man fortfarande störst. Och Moderaternas tal om "det nya arbetarpartiet" kan vi slänga i återvinningen. Dom har tappat en stor del av det redan tidigare låga stödet.

Låt oss gå vidare till gruppen Jordbrukare. Där har Socialdemokraterna sedan 2009 ökat sitt stöd från 13% till 16%. Samtidigt har stödet för Moderaterna rasat från 33% till 10%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 4% till 22%. Moderaterna ligger alltså även här i botten och får till och med stryk av Socialdemokraterna. Tyvärr framgår det inte stödet för Centern.

Nästa grupp är Tjänstemän. Här har stödet för Socialdemokraterna ökat från 21% till 23% medan stödet för Moderaterna har rasat från 39% till 22%. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd från 2% till 11%. Bland tjänstemän har alltså Socialdemokraterna ökat sitt stöd de sista 10 åren och man har alltså ett större stöd än Moderaterna idag, och stödet är dubbelt så högt som för Sverigedumokraterna.

Sista gruppen är Företagare. Stödet för Socialdemokraterna har ökat från 8% till 12% medan stödet för Moderaterna har rasat från 59% till 28%. För Sverigedumokraterna är det en ökning från 2% till 23%. Det är alltså bland företagare som Sverigedumokraternas stöd har ökat mest samtidigt som alltså stödet för Moderaterna rasar.

Vi kan alltså se att för Socialdemokraterna har stödet ökat bland Jordbrukare, Tjänstemän och Företagare medan det alltså har sjunkit rejält bland Arbetare. Är detta ett tydligt resultat av partiets högervridning? Stödet för Moderaterna har sjunkit rejält inom alla fyra grupper, och allra mest bland Företagare, som man trodde var den stora supportergruppen. Sverigedumokraterna har ökat sitt stöd i alla grupper rejält. Det här är ju SD:s uppgångsperiod. Men den grupp som ökat mest är bland Företagare!

En annan intressant tabell visar vilka partier som de olika partiernas sympatisörer har som andrahandsval. Och det är på en del punkter spännande siffror faktiskt.
Vänsterpartiets sympatisörer har S (57%) som klart andrahandsval. Mp (33%) är också en tydlig favorit medan C (8%) ligger långt efter. Övriga partier är i stort sett helt uteslutna.
Socialdemokraternas sympatisörer gör något liknande. V (36%) är populärast följt av faktiskt C (23%) som slår Mp (20%). Resten är ointressanta.
Centerpartiets väljare har faktiskt S (30%) som sitt förstaval men med L (29%) inte långt efter. M (17%) och Kd (10%) samt Mp (9%) ligger långt efter.
Liberalernas väljare återgäldar förtroendet, C (40%) är klar favorit men med M (32%) inte långt efter. S (12%) kommer trea.
Moderaternas väljare har Kd (40%) som tydlig favorit. L (23%) är tvåa medan Sd (20%) klart klår C (12%)
Kristdemokraternas väljare å andra sidan har M (43%) som klar favorit. Men Sd (26) är klar tvåa och har dubbelt så stort stöd som C (13%).
Miljöpartiets väljare har S (45%) som tydligt förstahandsval men V (20%) får faktiskt stryk av C (26%).
Sverigedumokraternas väljare har egentligen bara två alternativ där lilla Kd (41%) faktiskt klår det större M (40%). Socialdemokraterna får faktiskt 13%.

Vad lär vi oss av detta? Jo, blockpolitiken finns kvar. Men det är frågan om vilket block Centern ska räknas till. De centerpartistiska väljarna föredrar Socialdemokraterna framför M-Kd-Sd. Miljöpartiets många samarbete i olika kommuner med det borgerliga blocket verkar ha ett mycket lågt stöd bland dess väljare. Den gröna profilen hos Centern är OK men resten av det borgerliga blocket är uteslutet. Sverigedumokraterna är helt uteslutna som alternativ bland alla förutom Moderaterna och Kristdemokraterna. Allra helst kopplingen till Kristdemokraterna är mycket tydlig. Liberala väljare föredrar mittenkollegan Centern, men går annars helst åt höger.

Högeralliansen som sådan är uppenbart död. Centern drar sig hellre vänsterut om dom tvingas välja medan Liberalerna velar lite mer. Men beröringen med Sverigedumokraterna avskräcker. Det är snarast så att vi har ett Brunblått Högerblock med Sverigedumokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Och sedan har vi ett Rödgrönt block med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och ett Liberalerna som inte vet vart man vill gå. Man vill inte något. Att vara liberal är ju att vara kluven.

Läs:
Tio år med Sverigedemokraterna och Moderaternas strategiska problem. - Politologerna

Nu blir det långhelg

» Upp och ner som en jojo

Dags för en liten titt på väljaropinionen när Corona hunnit härja en del och ett antal politiker hunnit bli rejält efterkloka och hunnit komma med kritik mot beslut som man själva var med om när dom fattades. Det är ju alltid lättare att veta vilka beslut man skulle fattat när man har facit. Dagens Nyheter publicerade i går sin senaste undersökning som görs av Ipsos. Dom redovisar bara siffrorna i form av hela procenttal. Jag har valt att göra en jämförelse med senaste valet 2018. Och då även med avkortade siffror till närmaste hela procent.

Socialdemokraterna är då den stora vinnaren, men även Vänsterpartiet har ökat. Alltså har uppenbarligen väljarna tagit ett litet steg åt vänster. Å andra sidan har dom även tagit ett steg åt höger då de båda partierna längst ut på högerkanten, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna, även tillhör vinnarna. Förlorare är istället partierna lite mer i mitten som alla är förlorare. Allra mest har Moderaterna tappat. Att jag räknar in Moderaterna i mitten handlar främst om att det passar min teori snarare än att dom är ett mittenparti. Det är uppenbart att Ulf Kristersson faktiskt är en katastrof som partiledare för Moderaterna. Vid valet 2014 fick M dryga 23%. Vid valet 2018 fick man knappa 20%. Och idag ligger man alltså på 17%. Ulf Kristerssons och Moderaternas velande hållning till Sverigedumokraterna spelar naturligtvis in. Trots löften om motsatsen närmar sig Moderaterna allt mer ett intimt samarbete med Sverigedumokraterna. Ute i kommunerna är detta samarbete i dag etablerat i allt fler kommuner. Makthungern är större än Moralen. M väljer det ena M:et framför det andra M:et!

Så här ser siffrorna ut enligt Ipsos med förändringen sedan valet 2018 inom parentes:

Socialdemokraterna - 31% (+3)
Sverigedumokraterna - 20% (+2)
Moderaterna - 17% (-3)
Vänsterpartiet - 9% (+1)
Centerpartiet - 7% (-2)
Kristdemokraterna - 7% (+1)
Liberalerna - 4% (-1)
Miljöpartiet - 3% (-1)

Sedan kan man göra jämförelser mellan olika allianser. En gång i tiden hade vi ju Rödgröna (S+V+Mp) och Högeralliansen (M+L+C+Kd). Hur ser det ut för dessa båda grupperingar:
Rödgröna - 43% (+2)
Högeralliansen - 35% (-5)

I dagens Riksdag talar vi snarast om Januariöverenskommelsens partier (S+Mp+C+L) å ena sidan och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd) på andra sidan:
JÖK-partierna - 44% (-3)
Brunblå sörja - 45% (-1)

Till det kan vi tillägga att JÖK-partierna + Vänsterpartiet får 54% (-1). Om ni inte får ihop siffrorna helt så beror det ju på att dom är avkortade till närmaste hela procent. Av detta kan vi utläsa att den enda konstellation som faktiskt fått ökat stöd sedan valet är de tre Rödgröna partierna och att den stora förloraren är den gamla Högeralliansen.

Läs den här:
DN/Ipsos: Januaripartierna är ikapp M, KD och SD. - Dagens Nyheter

Kramens dag

» Det gamla Kungl Postverket

Arvet från Maud Olofsson är åter uppe till debatt. Sveriges dyraste minister - någonsin? Maud Olofssons affärer som Näringsminister har kostat de svenska skattebetalarna ofattbara summor. Skapandet av Högeralliansen var ju inte heller någon höjdare...

Men, just nu är det skapandet av Postnord som poppat upp i debatten igen. Maud Olofsson var av obegriplig anledning stolt över att ha skapat Postnord. Som alltså var en sammanslagning av den svenska Posten och den danska motsvarigheten. Uppenbart är att Maud Olofsson blev så lurad av danskarna att hon borde få sitta med skämsstruten på för evigt.

I dag lider Postnord av tre problem:

1. Enorma förluster i den danska delen av verksamheten.

2. Kraftigt minskade volymer av brev att dela ut.

3. Ett vansinnigt marknadstänk av politikerna.

Än så länge är inte ekonomin i den svenska delen av Postnord något akut problem. Men enorma förluster i Danmark förbrukar med hög hastigheter bolagets kapital. När Maud Olofsson slog ihop de båda Postverken så blev hon totallurad av danskarna. I någon form av storhetsvansinne ville hon skapa något som någon form av monument efter henne. Det blev fiasko!

Vi skickar av olika anledningar allt färre brev. Postnord får alltså allt mindre post att dela ut. Men man är enligt lag tvingade att upprätthålla samma service trots detta. Något som man ju av begripliga skäl får allt svårare att upprätthålla.

Men nummer tre är ett stort problem. Postnord förutsätts av politikerna kunna gå med vinst och klara sig på egna ben. Men så är det inte om medborgarna i landet ska kunna få den service vi behöver. Postdistribution är en form av samhällelig infrastruktur som MÅSTE fungera. Och då får politikerna vara villiga att skjuta till de pengar som kan behövas för att upprätthålla den servicen även i glesbygd och på andra sätt där det faktiskt är omöjligt att få ekonomi i detta. Postutdelning kan inte vara en marknadsutsatt företagsverksamhet som går med överskott. Det är en samhällelig service som MÅSTE fungera.

Då underlättar det inte om man samtidigt låter kommersiella företag plocka russinen ur kakan och ta hand om den lönsamma delen av postutdelningen. Företaget Citymail delar ut lönsam post i lönsamma delar av Sverige. Man tar inte emot alla sorts post. Bara post som tidskrifter och massbrev. Man delar inte ut post i hela landet, bara där det kan vara lönsamt att dela ut posten. Den olönsamma posten överlåts till Postnord. Att dela ut post i olönsamma områden av Sverige överlåts till Postnord. Man plockar alltså ut de lönsamma russinen i postdistributionen och överlåter resten på Postnord, som är skyldiga att upprätthålla servicen.

Vi har fått en rejäl diskussion över att Postnord bara vill dela ut post varannan dag. Om dom får tillåtelse till detta är väl oklart. Citymail delar ut posten var fjärde dag! För en tid sedan ändrade man från var tredje dag till var fjärde dag. Detta utan någon som helst information om detta i förväg. Vi som får deras post märkte det helt plötsligt när posten inte kom den dag den brukar komma. På förfrågan svarade man att man gått över till var fjärde dag!

Hur löser vi då de problem som finns. För det första så är det dags att förbjuda den orättvisa konkurrensen. Postnord ska naturligtvis ha ensamrätt. Kommersiella konkurrenter ska inte ha rätt att plocka russinen i kakan. Vill dom konkurrera? OK. Men då ska dom dela ut post i hela landet. OCH ta emot all post, även moster Agdas brev till systerdottern i Gällivare. Vill man inte konkurrera på lika villkor? Glöm då rätten att konkurrera.

Inse att postutdelning är en för samhället livsviktig infrastruktur. Något som ska fungera i hela landet. Vill vi ha det så, så får faktiskt politikerna öppna börsen så att det kan fungera överallt.

Släng ut danskarna! Ett förslag har varit att låta Postnord gå i konkurs och sedan köper svenska staten ut den svenska delen av verksamheten ur konkursboet och skapar ett nytt Postverket! Danskarna får göra som dom vill med sin del. Vill dom ha postservice till danska medborgare i vanliga brevlådor samtidigt som man kräver att danskar ska ha en digital brevlåda för post så får dom vara så snälla att betala för det på något vis. Det är deras problem.

Läs mer:
Så blåste Danmark Sverige i Postnord-affären. - Aftonbladet
Nu vet vi varför posten inte kommer. - Ledare Aftonbladet
Regeringen tillsätter utredning om posten. - Helsingborgs Dagblad
Postärendet börjar brådska. Planera för framtiden nu. - Ledare Helsingborgs Dagblad
Postnord riskerar miljardförlust inom några år. - Sveriges Radio
Kunder lär få betala för daglig post. - Analys Svenska Dagbladet
Postens sista suck – därför kan du inte lita på utdelningen. - Dagens ETC

Åt de som har ska vara givet

» Klyftorna ökar, precis som vissa vill

Klyftorna i samhället ökar! Det är det nog nästan ingen som säger emot. Men, hur ska vi råda bot på detta när flera politiska partier aktivt arbetar för att just öka klyftorna samtidigt som de som kanske snarast skulle vilja minska klyftorna är för mjäkiga och fega för att göra motstånd?

Det är helt uppenbart att Moderat politik och därmed även den politik som förts av den numera saligen avsomnade Högeralliansen har haft som syfte att ÖKA klyftorna i samhället. De åtgärder som genomförts med moderata politiker som huvudansvariga för politiken har hela tiden haft som syfte att gynna de som redan är gynnade och därmed missgynna de som redan innan var missgynnade.

I bland annat Svenska Dagbladet kunde vi för någon dag sedan läsa om en rapport som TT låtit LO-ekonomerna ta fram. Man har tittat på effekterna av de förändringar av skatterna som har genomförts. Som avskaffande av Fastighetsskatt, Förmögenhetsskatt, Arvsskatt och Gåvoskatt. Man har tittat på de ekonomiska effekterna av dessa åtgärder på ett hushåll i moderatghettot Danderyd, i en normal svensk småstad som Sundsvall och riksgenomsnittet. I snitt har avskaffandet av Fastighetsskatt och Förmögenhetsskatt gett en normal villafamilj i Danderyd 200.000 kronor extra per år. Dvs en normal årslön för vanligt folk.

En vanlig Danderydsfamilj betalade 93.990 kronor i Fastighetsskatt per år medan en normal villaägande familj i Sundsvall betalade 13.500 i Fastighetsskatt. Sedan har Högeralliansen avskaffat Fastighetsskatten och istället infört en Fastighetsavgift som i princip är lika för alla. För den gamla 40-tals villan i Sundsvall och lyxbygget med 10 rum i Danderyd - 7.812 kronor. Ingen kan påstå att dessa åtgärder haft som syfte att minska klyftorna. Dom har haft som syfte att gynna de som redan tidigare var gynnade. Att öka klyftorna!

Samtidigt som alltså skatten på förmögenheterna i princip avskaffats är skatterna på arbetsfria s.k. kapitalinkomster lägre än vad dom är på arbetsinkomster. Sverige är helt enkelt ett skatteparadis för Kapitalet medan de som arbetar får dra lasset.

- "Hur vill vi att man ska bli rik i Sverige, på fastighetsaffärer eller på arbete?"

Det är en fråga som bland annat professor Daniel Waldenström ställer sig. De flesta ekonomer är i dag eniga om att avskaffandet av Fastighetsskatten var ett stort misstag. Och kraven på att Fastighetsskatten ska återinföras växer. Både bland politiker, ekonomer och andra debattörer. Egentligen är det väl bara lobbyorganisationen Villaägarna som bjuder motstånd. Till och med inom Moderaterna kan det i dag höras erkännande att avskaffandet var ett misstag. I många länder är just Fastighetsskatter en stor inkomstkälla för Samhället. Förmögenhetsskatt finns till och med i USA. Men vi har alltså avskaffat dessa skatter och gjort Sverige till ett skatteparadis för förmöget folk.

Samtidigt visar en annan rapport från LO att löneskillnaderna mellan tjänstemän och arbetare fortsätter att öka. De som redan har sitt på det torra tar åt sig en allt större del av den tillgängliga kakan. Medan snittlönerna på två år i snitt har ökat med 5,2% är ökningen bland arbetare 4,4% och bland tjänstemän 5,8%. Snittlönen för en arbetare ligger på 27.000 och för en tjänsteman på 40.500 kronor.

I korthet kan man säga att utvecklingen är sådan att den som har han får mer medan den som inte har får mindre.

Finns det då något intresse, någon vilja, att förändra detta? I Januariöverenskommelsen finns en punkt om ett skattereform. Några självklara krav på en sådan reform är att alla inkomster beskattas lika. Det innebär att beskattningen av kapital måste öka och att beskattningen av arbete måste minska. Det innebär också det självklara att straffbeskattning av människor som är sjuka, funktionshindrade, skadade, arbetslösa, gamla, föräldralediga osv måste upphöra.

Finns det intresse bland Socialdemokraterna för detta? Är man villiga att slåss för detta?

Läs lite mer:
En årslön i sänkt skatt för hushåll i Danderyd. - Svenska Dagbladet
Lönerapport år 2019. - LO

Tredje advent

» Upp till försvar

Moderatledaren Ulf Kristersson fick ju hård kritik från många håll för att han nu gjort SD:ledaren Jimmie Åkesson överlycklig genom att även han nu är villig att ta honom till sitt hjärta. Genom att genomföra en träff på sitt arbetsrum med Jimmie Åkesson markerade Ulf Kristersson att nu är även Moderaterna inne på att skapa ett Högerkonservativt nationalistiskt block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna.

Ulf Kristersson har förstått att hans enda sätt att komma till makten i Sverige är genom att upprätta samarbete med Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Den gamla Högeralliansen är slutgiltigt död och begraven. Istället är den nya Brunblå sörjan nu redo. Kritiken mot Ulf Kristersson har varit intensiv. Mest besvikna är uppenbart liberala krafter i Sverige. Dom har väl in i det sista hoppats att Ulf Kristersson trots allt skulle hålla rent åt höger. Men Ulf Kristersson har visat att han inte är intresserad av detta - chansen till makten är viktigare. Att krafter till vänster är kritiska är väl mer förväntat, vi hade egentligen inte väntat oss något annat från det hållet. Men kritiken från liberala krafter handlar till mycket stor del om besvikelse. Ulf Kristersson lierar sig nu med ett parti som tidigare gjort klart att liberalismen är partiets huvudfiende. Moderaterna brukar beteckna sig som ett liberalkonservativt parti. Ulf Kristersson har nu strukit "liberal" i den beskrivningen. Det är upp till honom, men han får då också ta konsekvenserna av sin högergir.

Men, kritiken har också handlat om något annat. Ulf Kristersson löftesbrott! Det har bara gått ett år sedan Ulf Kristersson bedyrande för Hédi Fried som överlevt Nazismterrorn i förintelselägren i Auschwitz och Bergen-Belsen att han inte skulle ha något samröre med Sverigedumokraterna.

- "Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD".

Så lovade Ulf Kristersson personligen till Hédi Fried förra året. Det löftet höll han i ett år. Men nu försöker han helt enkelt att snacka bort sitt löfte. Så här försöker han bortförklara detta.

- "När vi gick till val i Alliansen var det en fundamental förutsättning för Alliansens gemensamma arbete, att vi inte skulle ha något samarbete med Sverigedemokraterna. Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev. Det var i grund och botten Centern och Liberalerna som drev det kravet."

Jämför: - "Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev." Med: - "Mina värderingar är inte SD:s." Alla vi andra har nu lärt oss att ett löfte från Ulf Kristersson är inte ens värt papperet som det är skrivet på. Ulf Kristersson är en falsk politiker beredd till att bryta löften och överenskommelser som han gjort om det passar hans politiska taktik. Han borde skämmas!

Fast det finns de som försvarar Ulf Kristersson hur osannolikt det än kan verka. En sådan är högerdebattören Paulina Neuding som en gång i tiden kallade sig liberal. Det måste vara i en förfluten tid! I en krönika i Svenska Dagbladet går Paulina Neuding i dag ut till försvar för Ulf Kristersson. Hon använder bland annat argumentet att alla judar i Sverige är inte eniga med Hédi Fried. Vilket om det hade varit faktum faktiskt skulle varit en stor sensation. Men i sin långa försvarsskrift för Ulf Kristersson lyckas hon inte en enda gång ta upp vad besvikelsen handlar om. Att han bryter ett löfte han gjort! Det är skickligt gjort av Paulina Neuding att inte en enda gång nämna löftet i sin skrift. Å andra sidan är det kanske inte heller så mycket att förvänta sig från den sidan.

En sann liberal som däremot är fortsatt besviken är Jens Liljestrand som skriver en krönika i Expressen. Jag tycker ni ska läsa båda två. Länkarna finns här under. Läs dom, fundera och fundera ytterligare en gång.

Själv tycker jag det är spännande att fundera över hur denna Brunblå samarbetssörja är tänkt att fungera när det handlar om att skapa ett regeringsalternativ. Ulf Kristersson drömmer naturligtvis om att få revansch och få bli Statsminister. Men tror verkligen Ulf Kristersson att Jimmie Åkesson skulle låta Ulf Kristersson få bli statsminister om Sverigedumokraterna är större än Moderaterna? Eller ännu mer om, som vissa undersökningar i dag säger, att Sverigedumokraterna till och med är större än Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans? Är du villig att spela andrafiol i en SD-ledd regering Ulf? För jag tror faktiskt att strömhoppen från Moderaterna och Kristdemokraterna till Sverigedumokraterna kommer att fortsätta. Varför rösta på en kopia som bara apar efter ett annat parti när man i så fall kan rösta på originalet. Det skulle inte förvåna mig det minsta om Ebba Busch Thor driver Kristdemokraterna ner till 4%-strecket igen. Att sätta sig i Jimmie Åkessons knä skrämmer bort liberala väljare, väljare som fortfarande tror på det kristna kärleksbudskapet osv. Så hur långt räcker batong-Ebbas supportrar till för att hålla Kristdemokraterna över strecket. Hur många av Moderaternas huvudsakligen liberala väljarfalang är villiga att följa med till Jimmie Åkessons knä? Populism lönar sig ofta - ända tills man tvingas ta ansvar!

Jag såg förresten att om man lusläser SCB:s stora väljarundersökning så är Vänsterpartiet större än Sverigedumokraterna bland yngre väljare. Hoppet är inte helt ute!

Läs de här texterna:
Förintelseöverlevande är individer, inte symboler. - Paulina Neuding i Svenska Dagbladet
Sveket mot Fried kommer alltid definiera Kristerssons gärning. - Jens Liljestrand i Expressen

Klargörande

» En ny Extremhögerallians formerar sig

Det är nu uppenbart att Moderaterna med Ulf Kristersson och Kristdemokraterna med Ebba Busch Thor satsar på att formera en ny Extremhögerallians tillsammans med Sverigedumokraterna och Jimmie Åkesson. Upplägget har testats ett tag i en rad kommuner där man gemensamt tagit över styret av kommunerna. Nu är det uppenbart att Ulf och Ebba satsar på samma upplägg i rikspolitiken.

Vid SVT:s Partiledardebatt gick Ulf och Ebba ut och försvarade Jimmie Åkesson när Jonas Sjöstedt påminde om SD:s rasism. Nu har det varit Partiledardebatt i Riksdagen. I denna debatt är det brukligt att man inte går upp och tar debatter och repliker mot sina blockkollegor. I debatten gick följaktligen inte Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor upp och debatterade med Jimmie Åkesson. Däremot mot Annie Lööf och de Rödgröna partiernas ledare. Det var en tydlig fingervisning om att vi nu har ett förändrat politiskt läge med en tydlig Extremhögerallians med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Ni ska ha tack för klargörandet! Nu behöver vi inte diskutera den frågan längre.

Det ska bli spännande att se hur de liberala och kristna krafterna inom Moderaterna och Kristdemokraterna ser på denna utveckling. Följer dom med på marschen in i extremhögerfamnen? Tänker dom stillatigande låta de nazistiska och rasistiska rötterna sprida sina tentakler in i sina egna partier?

Hur ser Nyamko Sabuni och Johan Pehrson (som fick föra Liberalernas talan eftersom Nyamko Sabuni inte sitter i Riksdagen) på denna utveckling. Dom har ju båda tydligt markerat att dom hellre hör hemma hos M och KD om det inte hade varit för den Januariöverenskommelse som tecknats trots deras motstånd men som dom känner sig bundna av. Känner dom sig lika lockade av att omfamnas av Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor om kramen även omfattar Jimmie Åkesson? Det ska bli spännande att följa vad som händer. Vad blir mest intressant för Nyamko Sabuni? Att lockas in i Extremhögerblocket eller satsa på att rädda sig kvar i Riksdagen genom att locka till sig besvikna moderater och kristdemokrater?

Den som lever får se. Och det får vi hoppas att vi gör - lever alltså!

Läs lite här:
Ewa Stenberg: Den politiska gemenskapen mellan KD, M och SD blir allt tydligare. - Dagens Nyheter
KD, SD och M är den nya alliansen. - Aftonbladet
Busch Thor: Löfvens fråga om SD ”historiskt luddig”. - Svenska Dagbladet

Alfapet

» Lycka till

Jag tänkte jag skulle ge er en chans att spela Alfapet. Ni får en massa bokstäver här under. Kan ni skapa ett ord med alla bokstäverna? Den som lyckas ska få en minnesplats! Jag har alltså plockat ut lite aktuella nyhetsnotiser och försökt fundera över vad det egentligen innebär. Lycka till!

¤ Fimpar slänger rökare fritt omkring sig. Under ett par dagar har frivilliga plockat 14.000 fimpar på några gränder i Gamla Stan i Stockholm. - "Vi är ute efter att erbjuda rökarna ett nytt beteende, det börjar gå överstyr. De kan inte fortsätta att slänga fimparna på marken," så säger arrangörerna. Jag är pessimist. Det är uppenbart att tobaken skadar hjärnan och gör rökaren hänsynslös!

¤ Åt rätt håll. Enligt polisens statistik så skedde det 2017 färre bombningar och skjutningar i Malmö än året innan. 2018 skedde det ännu färre. Och än så länge i år så fortsätter antalet bombningar och skjutningar att minska. Fast så låter det inte när politiker försöker ta poäng på folks rädsla. Då ökar farorna. De faror som ökar är döden i trafiken och på arbetsplatserna.

¤ Massmördare. Aftonbladet ägnar i dag fyra sidor åt en av de värsta massmördarna vi haft i Sverige. Det är 25 år sedan som militären Mattias Flink berusad, svartsjuk och deprimerad sköt ihjäl 7 personer i Falun med sin egen militära AK5:a. Det var alltså ingen invandrare som man hade kunnat tro med tanke på att han sköt ihjäl helt oskyldiga människor som kom i vägen.

¤ En annan militär berättar Aftonbladet om i dag som misstänks för att ha agerat hallick åt sin sambo som han tvingade till prostitution. Medan han själv satt i TV och kommenterade svensk säkerhetspolitik tvingades sambon sälja sextjänster till svenska näringslivstoppar och höga militärer. Samvete? Moral?

¤ Det händer att jag skäms. Min erfarenhet av svensk asylpolitik genom arbete på Migrationsverkets Förvar är att detta inte bara präglas av mänsklig asylpolitik utan tyvärr lika mycket av signalpolitik. Jag har på Förvaret träffat personer som jag är glad över att dom utvisas från Sverige, men också personer där jag skämts för svensk asylpolitik.

¤ Alliansen kan krossas - igen, gråter Göran Eriksson i Svenska Dagbladet. Det är regeringens kommande utredning av den kommande asylpolitiken som oroar Göran Eriksson. Men Göran behöver inte vara orolig. Högeralliansen kan inte krossas mer än den redan är. KD och M har anslutit sig till SD:s rädsla.

¤ Sara Netanyahu (Benjamin Netanyahus hustru) erkänner att hon missbrukat den israeliska statens pengar. Och har lovat att betala tillbaka slantarna. Hon erkänner för att slippa ställas inför domstol. Nu väntar vi bara på att maken Benjamin Netanyahu ställs inför skranket för korruption.

¤ Östergötland ska få ett nytt munkkloster. Två stycken till och med. Det första blir tydligen i Motala. Jag undrar om Sverigedumokraterna i Motala kommer att skriva en motion om att förbjuda religiös klädsel på offentlig plats?

¤ Cyberattacker är väl något som vi förknippar med ryska nättroll. Nu ser jag att USA ska satsa mer på just cyberattacker för att på så sätt kunna slå ut t.ex. rysk kraftproduktion och kraftdistribution. Skulle man inte kunna utrusta Trump och Putin med varsin handkontroll och så kunde dom spela något blodigt dataspel mot varandra istället över nätet?

¤ Blondinbella kallar hon sig inte längre. Isabella Löwengrip lämnar nu Sverige och det svenska språket. Hon ska flytta till New York för att satsa på att bli världens mäktigaste näringslivskvinna. Det måste kännas skönt att slippa det usla svenska näringslivsklimatet där det inte går att tjäna några pengar och istället få uppleva det amerikanska himmelriket istället. Lycka till!

Ebba gör bort sig

» Inbördeskrig

Inbördeskriget inom den gamla Högeralliansen börjar bli allt blodigare. Reaktionerna från främst Kristdemokraterna på att Centerpartiet vägrade lyda order och rösta för att avsätta Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är nästan komiska, om det inte hade varit för att det handlar om seriösa politiker som uttrycker sig på det viset.

Vad det i praktiken handlar om är att Regeringen, där Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är huvudansvarig, beslutade sig för att ge Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler sparken för ett år sedan. Från regeringens sida ansåg man inte att hon lyckats med sitt uppdrag. För två år sedan fick Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll en mycket skarp skrivelse som undertecknats gemensamt av Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting. De båda organisationerna sågade Försäkringskassans arbete jäms med fotknölarna. Även generaldirektör Ann-Marie Begler fick en kopia av brevet. Samtidigt är det väl för milt att säga att de fackliga organisationerna är nöjda med Försäkringskassans arbete. Hos allmänheten ligger förtroendet för Försäkringskassan sedan flera år som bekant i botten.

Situationen blev dock inte bättre!

Ett år senare så var slutligen tålamodet slut och generaldirektör Ann-Marie Begler fick sparken från Försäkringskassan. Strax efter att detta skett dök ett brev från tjänstemän på flera olika myndigheter upp där man protesterade mot att Ann-Marie Begler fått sparken. Bland initiativtagarna till brevet fanns den förre moderata försvarsministern Mikael Odenberg som nu inte uttalade sig som moderatpolitiker. Det gjordes efter detta en anmälan till Konstitutionsutskottet som som fick uppdrag att utreda om sparkandet av Försäkringskassans generaldirektör gjorts på rätt sätt. Denna granskning är ännu inte klar.

Men den svenska Högern var så besvikna över att man inte lyckades få ta över statsministerposten och få fortsätta att skära ner på Sjukförsäkringen och andra Socialförsäkringar att man hade inte ens tid att invänta KU:s granskning av ärendet. Annika Strandhäll skulle avsättas! Punkt! Alltså begärde man en förtroendeomröstning i Riksdagen. Besvikelsen inom den gamla Högeralliansen hos främst Kristdemokraterna och Moderaterna över att Centerpartiet inte ville ställa upp på stolligheterna är nu våldsamma. Det innebar ju att försöket att avsätta henne misslyckades. Jag har svårt för att se hur Ebba Busch Thor och Annie Lööf någon gång ska kunna samarbeta seriöst. Den som sågar av grenen slutgiltigt är dock Ebba Busch Thor.

Lite lästips:

Strandhälls kritiker är politiska skojare - Aftonbladet
C och L landade olika om Strandhäll. Inte orimligt - Helsingborgs Dagblad
Centerns tunna fernissa - Svenska Dagbladet
Framgångarna har stigit Busch Thor åt huvudet - Aftonbladet

Nedkopplingens dag

» Samlade tyckerier en torsdag utan ärtsoppa

Dagens funderingar och reflektioner får bli en blandning av olika tyckerier om vitt skilda ämnen. Fast jag tror att det trots allt finns en gemensam nämnare på något sätt. En rak tråd, som är ganska krokig i och för sig. Ni får själva fundera över om ni håller med mig eller inte.

¤ 1.   Som tillhörande vänstern i den svenska politiken är det upplyftande att följa inbördeskriget i den gamla Högeralliansen. Ett inbördeskrig som blir allt mer upphetsat allt eftersom först och främst Kristdemokraterna positionerar sig allt längre ut på den högerkonservativa skalan. Att läsa och höra t.ex. KD:s främsta kandidat till EU-Parlamentet, Sara Skyttedal, gör att jag börjat fundera på om KD ser Centern och Liberalerna som sin främsta motståndare. SD kan man gärna liera sig med. Moderaterna behöver man inte bry sig om. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet får man väl acceptera. Men Centern och Liberalerna? Där har vi det stora hotet mot oss och alla andra! Det finns andra som kan uttrycka det här nästan bättre än mig. Exempel. Kära Sara och Ebba, det var inte Centern och Liberalerna som "svek" Högeralliansen. Det var Kristdemokraterna och Moderaterna som gjorde detta genom att öppna köksdörren för Sverigedumokraterna. Sedan dess har främst Kristdemokraterna även öppnad verandadörren och stora dörren på framsidan på vid gavel.

¤ 2.   Det Arktiska rådet har haft sin årliga träff. Ministrarna i de 8 arktiska länderna (Sverige, Finland, Island, Norge, Kanada, Ryssland, USA och Danmark - som även representerar Grönland och Färöarna) träffas vartannat år sedan gruppen bildades 1996. I år skedde mötet i finska Rovaniemi. Det visade sig att det för första gången sedan rådet bildades så gick det inte att enas om en gemensam deklaration efter mötet. Gissa vilka det är som trilskas? Jo, USA vägrade att nämna ordet Klimatförändringar i dokumentet. Istället framfördes det tydligen från amerikanska sida att de smältande isarna på Arktis är något positivt eftersom det ger ökade möjligheter att komma åt de naturrikedomar som döljs under isarna. Business as usual skulle man väl kunna uttrycka det som. Själv blir jag allt mer oroad över Donald Trumps inverkan på framtiden för mänskligheten.

¤ 3.   På tal om Donald Trump så ser jag att han fortsätter att vägra offentliggöra sina ekonomiska redovisningar. Det är tradition att amerikanska presidentkandidater offentliggör sina finanser för att kunna avfärda att man har dolda lik i lasten. Donald Trump har dock hela tiden vägrat att göra detta. Nyligen avslöjade i varje fall media att Donald Trump under många år gjorde enorma miljardförluster på sina fastighetsaffärer trots att han hävdat att han är en fantastisk affärsman. Under åren 1985-1994 gjorde Trumps affärsverksamhet en sammanlagd förlust på motsvarande drygt 11 miljarder kronor. En av de största förlusterna som en amerikan gjort. Förlusterna skyllde Donald Trump på att det handlade om skatteplanering. Vilket ju kan stämma eftersom han under närmare ett årtionde inte alls betalade några skatter. Tänk er en framstående svensk politiker som skryter över sin effektiva skatteplanering så att han inte behövt betala skatter! Donald Trump är en skam för den amerikanska demokratin!

¤ 4.   När näringslivsföreträdare och borgerliga politiker ska beskriva läget i Sverige så är det ju hopplöst att göra affärer i Sverige. Näringslivsklimatet måste bli bättre. Det går inte att tjäna pengar i Sverige. Att sedan internationella oberoende jämförelser som görs visar att näringslivsklimatet i Sverige snarast är bland det bästa i hela världen har ingen betydelse. Näringslivet är aldrig nöjda och borgerliga politiker måste gnälla. I måndags hittade jag en artikel i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga med rubriken: - "Därför är Sverige det bästa landet att investera i långsiktigt". Det är Credit Suisses som skrivit en rapport där man följer den långsiktiga utvecklingen för aktier, obligationer och statsskuldväxlar i världens länder. När det gäller utvecklingen på aktier kommer Sverige på femte plats i hela världen efter Sydafrika, Australien, USA och Nya Zeeland. När det gäller obligationer kommer Sverige på första plats. När det gäller statsskuldväxlar kommer vi på andra plats efter Danmark. Men som sagt, när näringslivets bortskämda gnällspikar och borgerliga politiker ska försöka ta politiska poänger så är det hopplöst att investera i Sverige.

¤ 5.   I Svenska Dagbladet går Timbros utsända på ledarsidan ut i kamp för uppdragsgivarnas rätt att tjäna slantar på våra skattepengar. Det handlar om den ersättning som nätläkare ska kunna få från landstingen för att man via telefon ger läkarråd. - "Digitala vårdtjänster hotas av SKL-högern" har Lydia Wålsten satt som rubrik på sitt upprop för att trygga ersättningen till nätläkarföretagen. Det är uppenbarligen så att Lydia Wålsten är orolig för att även de borgerliga ledamöterna i SKL:s sjukvårdsdelegation (Sveriges Kommuner och Landsting) ska gå med på sänkta ersättningar. SKL vill sänka ersättningen till nätläkarna eftersom man anser att dom är överkompenserade för den vård dom ger. Det är billigare med kontorslokaler än undersökningsrum på en vårdcentral. Man har inga kostnader för provtagning, ingen sköterska som analyserar proverna osv. Ett telefonsamtal går mycket snabbare än ett "riktigt" läkarbesök med undersökning osv. Alltså lägre ersättning för ett "telefonsamtal" än för en "läkarundersökning med provtagning". Det blir kanske inte en lika bra affär att bedriva ett nätläkarbolag som tidigare om ersättningen sänks, vilket alltså oroar Lydia Wålsten.

Såja, det var det hela. Jag hoppas att ni fått något att fundera över, reta er på eller kanske glädjas åt. Sedan tycker jag ni ska tänka på att det är Nedkopplingens dag i dag. Stäng av datorer, mobiler, plattor och allt det där som stör och umgås istället. Mer eller mindre intimt...

Den nya Extremhögeralliansen

» Ebba - exit höger

Så har då Ebba Busch Thor konstaterat att det finns fler väljare ute på högerflanken att locka till sig genom att sätta sig i Jimmie Åkessons knä. Ebba har deklarerat att det populistiska, rasistiska, nazistinspirerade partiet Sverigedumokraterna ska behandlas på samma sätt som de demokratiska partierna i Riksdagen. Jimmie är glad och Ulf Kristersson ställs inför ett rejält dilemma. Högeralliansen är nu död för lång tid framåt. Om detta ska ses som positivt eller negativt beror väl på var man står politiskt. Själv ser jag det främst som en bekräftelse på vad vi redan innan visste.

Centern och Liberalerna är hur som helst nu övertygade om att deras misstankar har blivit bekräftade. Det går inte att lita på de f.d. Allianskollegorna. Nu väntar vi på att se vem som är starkast inom Moderaterna. De skånska högerpopulistiska moderaterna med sådana som Christian Sonesson i spetsen eller de gamla Reinfeldt-supportrarna.

Jimmie förklarar vad som ska gälla, Ebba ser riktigt glad ut medan Ulf funderar på hur han ska göra nu!

Vad blir det av Högeralliansen?

» Sönderfallet

Inbördeskriget inom den tidigare Högeralliansen fortsätter med oförminskad kraft. Nästan dagligen kan man läsa om nya nålstick och förnärmade uttalanden. Vi som står utanför och tittar på kan inget annat än njuta medan denna Moderatstyrda allians sakta tar död på sig själv.

Det mest intressanta i denna uppluckring är oförmågan från de aktuella parterna att se något annat än att allt är "dom andras fel". Centerpartiet är förvånade över att Moderaterna inte vill förstå att Centern hela tiden redan innan valet gjort klart att man skulle inte ställa upp i en regering som var beroende av aktivt stöd från Sverigedumokraterna. Samtidigt verkar man själva inte begripa att deras egen oförmåga att ge klara besked under förhandlingarna starkt bidragit till problemen.

Liberalerna är i ungefär samma situation. Dom lämnade innan valet samma besked. Ingen regering som är beroende av Sverigedumokraterna - punkt! Eftersom Liberalerna var den minsta parten så hade dom ju inget annat att göra än att vänta på Centern. Något som uppenbarligen Liberalerna straffats för, men inte Centern. Jan Björklund lämnar nu över till andra att reda ut.

Kristdemokraterna verkar i varje fall på kort sikt vara vinnaren på kalabaliken. I varje fall på den sidan av barrikaderna. Ebba Busch Thors utveckling till hela Sveriges mysiga batongfarmor har i varje fall på kort sikt varit bra för utvecklingen av partiets sympatier. Men en dag måste väl ändå batongsympatisörerna genomskåda Livets Ords bluffen.

Sverigedumokraterna sitter bredvid och väntar på att sympatisörerna ska ansluta sig medan Moderaterna och Kristdemokraterna blir allt mer villiga att börja samarbeta. Men, jag tror faktiskt att Jimmie Åkesson är lite oroad över att siffrorna över sympatisörer inte stiger. Istället fortsätter sverigedumokratiska politiker att trampa i klaveret lika regelbundet som regnvädren passerar vårt land. Istället verkar en hel del SD-sympatisörer vända sig till Kristdemokraterna istället på grund av Ebba Busch Thors batongretorik. Det upplevs väl som lite mer rumsrent.

Hos Moderaterna verkar Ulf Kristersson snart få panik. Han lyckades inte bli statsminister som han drömt om. Högeralliansen som skulle göra honom till detta håller på att helt rämna. Partiets väljarbas fortsätter att krympa. Och på många håll vägrar partiet lokalt att lyda och närmar sig på många håll istället den Sverigedumokratiska retoriken. Min gissning är att Ulf Kristersson är utbytt innan nästa val. Han har inte gjort sig känd för att göra succé i sina tidigare uppdrag (varken politiskt eller privat) och har nu ännu ett misslyckande som vi kan lägga till listan. Hans Donald Trump-liknande yttrande att Högeralliansen var störst efter valet visade ju bara att han inte kunde räkna - heller.

Hur vi ska tolka det faktum att moderata Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson nu lämnar tidningen och blir presschef hos Kristdemokraterna vet jag inte. Men, det är väl ännu ett exempel på flykten från Moderaterna. Hans jobb på moderata Svenskan tas över av näringslivets lobbyorganisation Timbros utsända i ledarredaktionen, Lydia Wålsten. I dagens ledare tar hon i varje fall klar ställning. Rubriken lyder: Miljökrav stoppar grön gruvboom på dagens ledare. Det handlar om motståndet mot att börja gruvbrytning på Österlen i Skåne. - "Somliga skåningar är rädda för att få en gruva på Österlen" skriver Lydia. "Somliga" skulle jag vilja ersätta med "de flesta"! Kring det natursköna slättlandskapet Österlen är det nog mycket svårt att hitta någon som sympatiserar med tankarna på att öppna gruvor för att utvinna Vanadin. Men i Lydia Wålstens värld så finns det inget som heter miljöhänsyn om man kan tjäna pengar. Att prata om "Grön gruvboom" är faktiskt riktigt komiskt.

Vi ser med spänning fram emot framtiden!

Så var det klart

» Statsminister: Stefan Löfven

Så har då Sverige äntligen fått en statsminister och får en riktig regering på allvar. På måndag kommer Stefan Löfven att presentera sin nya regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I Riksdagen har Centern, Liberalerna och Vänsterpartiet valt att avstå från att rösta vilket innebar att de som röstade emot, Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna, är i minoritet.

Jag vill göra klart att jag tycker INTE att detta är en bra lösning. Men, det är troligtvis den MINST dåliga lösningen. Att en Socialdemokratisk statsminister sätter nytt Sosse-rekord i att föra högerpolitik är naturligtvis en skandal. Tyvärr tror jag till och med att han inte lider när han gör det. Det Socialdemokratiska partiet har under åren tagit många steg åt höger, och Stefan Löfven har verkligen inte tillhört de som stått på barrikaderna för att stoppa denna utveckling. Men, nu sitter vi här med det valresultat som vi fått. De Rödgröna partierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) har inte majoritet. Högeralliansen (Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna) har inte majoritet. Den "nya" Högertrion (Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna) har inte majoritet. Alltså återstår det inte någon annan lösning än en kombination över blockgränserna mellan dessa olika block.

En annan lösning hade ju varit en Ulf Kristersson-ledd regering med de fyra Högerallianspartierna och som hade stöd från Sverigedumokraterna. Är det någon här som tror att denna lösning hade fört en BÄTTRE politik än den som den nu aktuella Stefan Löfven-regering kan komma att föra? En sådan lösning kräver dessutom AKTIVT stöd av Sverigedumokraterna. Det räcker alltså inte med att SD lägger ner sina röster, det krävs att SD aktivt röstar med Ulf Kristerssons förslag. Är det någon som tror att Jimmie Åkesson skulle sälja sina röster till Högeralliansen utan att kräva något i utbyte? Glöm detta!

Ett annat alternativ hade ju varit att provocera fram ett Extraval. Hur många av er tror att resultatet av detta Extraval skulle inneburit ett "bättre" valresultat? Skulle resultatet efter detta Extraval ha varit sådant att det då plötsligt skulle finnas en klar majoritet för något alternativ? Tyvärr är ju sannolikheten att valresultatet skulle varit sådant att det hade varit ungefär lika svårt att skapa en regering som nu. Lägg sedan till detta att valdeltagandet troligtvis skulle vara mycket lägre. För att inte tala om valdeltagandet i det EU-val som sedan följer om ännu en månad. Extraval hade tyvärr inte löst knutarna!

Alltså är detta vad vi har att välja mellan. Inte bra, men minst dåligt. Att utgå ifrån vilka som är mest upprörda kan vara ett sätt att komma underfund med hur dålig/bra lösningen är. Mest förtvivlade är Ulf Kristersson och hans Moderaterna och Kristdemokraterna med Ebba Busch Thor. Alltså är kanske inte lösningen så illa som man kan tro om man ska lyssna på upprördheten hos dessa Blå-nissar. Ulf Kristersson är ju nästan gråtfärdig över att han inte fick uppnå sitt stora mål att bli statsminister. Jag tycker vi samlar ihop till en snuttefilt till Uffe!

Årets första lördag

» Anpassning högerut pågår

Det är märkbart hur retoriken från Moderat- och Kristdemokratiskt håll allt mer har börjat anpassa sig till den Sverigedumokratiska retoriken. Det pågår en mycket märkbar anpassning från Högerkonservativt håll till den Sverigedumokratiska världen. Så låt oss ta några exempel på detta.

Här nere i Skåne har ju Moderaterna och i viss mån Kristdemokraterna på många håll valt att vända sig till Sverigedumokraterna för samarbete, hellre än att vända sig till de borgerliga Högerallianskollegorna eller "ännu värre" mot Socialdemokraterna. Det är också här nere från Skåne som de starkaste kraven har förts fram inom Moderaterna om att det nu är dags att plocka in Sverigedumokraterna i värmen och välja samarbete i den riktningen.

Moderata husorganet Svenska Dagbladets ledarsida har allt mer börjat anamma den Sverigedumokratiska argumentationen samtidigt som ledarskribenterna gör sitt bästa för att argumentera för att Socialdemokraterna är ett mycket värre alternativ än Sverigedumokraterna. Nu fick jag ingen tidning i morse, någonstans har distributionen krånglat. Om problemet ligger hos tryckeriet eller tidningsutdelaren eller däremellan har jag ingen aning om. Men jag har blivit hänvisad till att läsa nätupplagan, och det är inte samma sak som att bläddra i en papperstidning. Papperstidningen vinner med hästlängder. Hur som helst så kunde jag läsa dagens huvudledare, skriven av Per Gudmundson, med rubriken Tror du på helvetet? Bra för dig! Huvudtemat är hur hemsk islam är och därmed den muslimska tron. Som är allt från odemokratisk till okapitalistisk (jag vet inte vilket som var värst?) för Per. Det hela slutar i den fruktansvärda slutsatsen att om dagens utveckling fortsätter så kommer 20% av svenskarna år 2050 att vara muslimer. Hela "mästerverket" börjar med hur underbart det var förr i tiden i Sverige. Bara på Gotland fanns det 90 medeltida kyrkor på Gotland. Sedan dess har det bara gått utför!

Under rubriken Svenskarna är inte (heller) som andra lyckas Tove Lifvendahl att få det till något negativt att vi svenskar litar på andra, kommer i tid, är ärliga och har hög moral. - "Svenskens höga tillit är starkt knuten till förväntningarna på välfärdsstaten, vars grundtanke blivit korrumperad under decennier." Jag börjar ännu mer förstå att partiledaren Ulf Kristersson en gång lovade: - "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten." En annan dag är det Maria Ludvigsson som argumenterar för Höger om. Eller så är det den utsända praktikanten från Timbro, Lydia Wålsten, eller den f.d. moderata riksdagspolitikern Karl Sigfrid som får breda ut sig. Men, det är alltså Höger om som gäller.

Samtidigt har Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor allt mer börjat låta som en Sverigedumokratisk politiker när hon argumenterar för våra svenska traditioner. Hennes argumentation och hennes problemställningar har gjort en helomvändning sedan Alf Svenssons dagar. Det märks allt mer att hennes rötter i den svenska kristna sekten Livets Ord har präglat henne. I dag arbetar hon hårt för att närma sig Sverigedumokraterna. Det är tragiskt för den svenska demokratin.

Egentligen borde det inte vara svårt för den liberala mitten bestående av Centern och Liberalerna att välja sida. Men Annie Lööf verkar vilja bita över ett allt för stort stycke.

Valfläsk

» Ökad statsskuld

Så har då Moderaterna och Kristdemokraterna lejt in hjälp av Sverigedumokraterna för att besluta om en sedvanlig högerborgerlig budget. Sänkt skatt till de som har, ökade bidrag till de som har och försämringar för de som inte har. Samt försämringar på miljöområdet och nedskärningar på kulturen. Sedvanlig borgerlig politik som i sedvanlig ordning kommer att sluta med ökade underskott och ökad statsskuld. Allt genomfört med hjälp av Sverigedumokraterna. Inget förvånande beslut alls.

Den av de tidigare borgerliga regeringarna införda så kallade Pensionärsskatten blev tydligen till och med för samma borgerliga politiker som infört den lite för magstark så denna avskaffas i stort sett. Vilket den gjorde även i den s.k. Övergångsbudgeten.

Däremot fortsätter Moderaterna på den tidigare inslagna vägen med en Sjukskatt, en Handikappskatt, en Arbetslösskatt, en Föräldraskatt och så vidare. För det är ju just det som de s.k. Jobbskatteavdragen handlar om. Att straffbeskatta den som t.ex. drabbats av Cancer, som fått en Hjärnblödning, som fått benet krossat på jobbet, som attackerats av en terrorist, som fötts med ett handikapp, som fått barn, som fått sparken från jobbet eftersom företaget ska flytta utomlands och så vidare. Uppräkningen kan göras lång. För det som Jobbskatteavdraget handlar om är ju att straffbeskatta den som inte kan jobba - oberoende av anledning. Genom att "avskaffa" Pensionärsskatten så undantar man i varje fall den som pga ålderdom inte arbetar. Grundideologin bakom detta är att den som inte jobbar egentligen bara är lat. Ökar man de ekonomiska "incitamenten" (som det så vackert heter) för att jobba - alltså ekonomiskt straffa den som inte kan jobba - så kommer alla helt plötsligt att börja jobba. Sjuka och handikappade blir plötsligt friska. Arbetslösa får plötsligt erbjudande om jobb. Föräldralediga börjar att jobba istället för att ta hand om sina barn. Och så vidare. Kort sagt, Jobbskatteavdrag är ett sätt att straffbeskatta den som inte kan jobba!

För att spara in lite pengar avskaffar man dock skatteavdraget för fackföreningsavgiften. Ju färre som går med i Facket, desto bättre för de moderata uppdragsgivarna som då blir starkare. Att avskaffa möjligheten för Företagen att dra av sin avgift till branschorganisationerna är det ju inte tal om.

Fast tydligen ska de som har råd att betala någon för att städa 12-rummaren, fixa trädgården, rensa swimmingpoolen och allt det där kunna få mer hjälp av oss andra skattebetalare för att finansiera detta. Och jag känner en viss stolthet över att jag får lov att hjälpa till att finansiera städningen till direktör Gyllenskalp. Vi kan ju inte begära att han ska göra det själv eller betala kostnaden själv. Fast om jag tänker efter så tycker jag att dom pengar som används till RUT kunde användas för att anställa fler inom Hemvård osv så att de pensionärer osv som verkligen behöver få hjälpen får den ordentligt. Hjälpen kommer de tillgodo som behöver den istället för de som har råd att betala för den samtidigt som det skapas jobb. Men dom är ju inte så viktiga!

För att dra sitt lilla strå till stacken för att öka uppvärmningen så avskaffar man den mycket lilla Flygskatten. De 60 kronor för en enkel biljett inom Sverige som skatten kostar blir ju för dyrt för flygresenärerna. Flyget fortsätter alltså att vara ett skattefrälse som slipper beskattning - men gott om skattesubventioner runt om i landet. Allt för miljöns skull? Eller? Eller det är främst för att tillfredsställa KD-politikern Sara Skyttedal som ju när debatten om flygets utsläpp var som intensivast torgförde idén - Flyg Mera! Allt för miljöns skull!

Till miljöområdet får vi väl också hänföra avskaffandet av skatten på dieselbränsle till skogs- och lantbruk. De inom den branschen som satsat på biobränsle eller tänkt göra detta får ett stort långfinger rakt upp i näsan. Avskaffa skatten så att förbrukningen av diesel ökar är vårt motto tycker Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna! Men SD och många inom M och Kd tror ju inte på Klimatproblemen så det är inte förvånande.

Fast det handlar ju också om ökade utgifter. Gott om löften om en massa nya pengar till uniformer, militärer och poliser till exempel, som ska plockas från kontot för skattesänkningar. Stefan Löfvens: - "Kan inte styra landet på en servettskiss" tycker jag dock är ett missförstånd. Den här budgeten är inget ihopkrafs, det är traditionell högerpolitik. Sänkta skatter + Höjda utgifter = Budgetunderskott. Traditionell borgarpolitik!

Uppriktigt sagt så är det faktiskt dags för de fem partierna i den nya Högeralliansen som sett till att denna budget gått igenom i Riksdagen att också ta ansvar för den. Det är dags för Annie Lööf med vänner att växa upp och ta konsekvenserna av sitt handlande. Väx upp!

Politisk kärlek

» Enighet

Det står allt mer klart att Alliansen, av mig främst kallad Högeralliansen, håller på att implodera inifrån. Talmannen Andreas Norléns smarta drag att bestämma att nästa vecka ska Riksdagen rösta om hans partikamrat Ulf Kristersson som statsminister istället för att även ge Annie Lööf i uppdrag att sondera möjligheterna att skapa någon form av blocköverskridande regering har satt igång ett mindre inbördeskrig i Högeralliansen. Det är uppenbart att Ulf Kristersson (M) nu är villig att försöka skapa en Moderatledd regering som blir beroende av stöd från Jimmie Åkesson (SD). Och, han är i detta ivrigt påhejad av Ebba Busch Thor (KD). Men, Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) har allt mer distanserat sig från en sådan lösning. Dels har man ju lovat sina väljare innan valet att inte sätta sig i en regering som är beroende av stöd från Sverigedumokraterna. Dels är man inom de båda Mittenpartierna mycket irriterade på Ulf Kristerssons makthungriga egoism. Hur detta kommer att sluta får vi nog inte veta förrän i nästa vecka.

En utväg för Annie Lööf och Jan Björklund är ju att även om man inte röstar för Ulf Kristerssons (M + Kd + SD) lösning så behöver man ju inte heller rösta emot utan lägga ner sina röster. Vi skulle då alltså få en regering som består av Moderaterna och Kristdemokraterna som är beroende av aktivt stöd från Sverigedumokraterna och passivt stöd från Centern och Liberalerna. En drömsituation för många moderater och för Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna. Men, en mardröm för andra moderater och för Centern och Liberalerna. Men, jag gissar av vi hamnar där!

Det moderata förhållandet till Sverigedumokraterna skapar även problem på många håll runt om i landet. I flera kommuner här nere i Skåne har ju Moderaterna valt att rösta fram Sverigedumokraterna till styret. Det finns en hel del krafter inom Moderaterna som ser Socialdemokraterna som något värre än Sverigedumokraterna. I min egen kommun Åstorp verkade Moderaterna vara på väg att inleda samarbete med Sverigedumokraterna. Det krävdes dock stöd från ytterligare ett parti för att få majoritet. Det slutade till slut med att Moderaternas förstanamn övertalades att lova att lämna politiken. Att den mycket kontroversiella Pontus Pålsson lämnade in en avsägelse var en förutsättning för att Kristdemokraterna och Liberalerna skulle ställa upp på ett samarbete med Moderaterna. Till det första Kommunfullmäktigemötet i oktober hade Pontus Pålsson ännu inte lämnat in någon avsägelse. Men, han kom i varje fall inte på mötet. Nu blev resultatet att en minoritet bestående av Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet styr Åstorp med totalt 13 mandat och med två oppositionsgrupper. Sverigedumokraterna som har 9 mandat och Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna som har 9 mandat. Oppositionsråd blev en moderat sedan Centern och en sverigedumokrat rösta på honom istället för den sverigedumokratiska kandidaten.

I grannkommunen Bjuv har förhållandet till Socialdemokraterna / Sverigedumokraterna nu fått två tunga moderater att lämna politiken. Oppositionsrådet Ninnie Lindell och fullmäktigepolitikern Bertil Olsson som haft i uppdrag att förhandla med Socialdemokraterna om ett samarbete som skulle skapat ett majoritetsstyre har nu meddelat att dom helt lämnar politiken pga motsättningar in Moderaterna. Uppenbart är att Moderaterna inte kan bestämma sig för vilket håll man ska luta sig åt. Mot Sverigedumokraterna eller mot Socialdemokraterna. Kan det vara så att även Bjuv är på gång att få en lösning som påminner om den i Åstorp.

Det där med interna motsättningar inom Moderaterna är ju inte heller något nytt. Här i Åstorp har flera betydande moderatpolitiker under åren lämnat politiken i protest mot Pontus Pålssons sätt att styra.

Problem inom ungdomsförbund är ju inget nytt. Mer eller mindre drabbar detta alla partierna. Det har hänt mer än en gång att moderpartiet helt enkelt slängt ut hela ungdomsförbundet ur partiet och startat ett nytt ungdomsförbund. Senast ut i detta var Sverigedumokraterna för några år sedan. Ingen har väl missat skriverierna om motsättningar inom SSU här i Skåne där tydligen en liten grupp extremister tagit makten. I dag läser vi om en skandal på en MUF-konferens i Vänersborg där nu en 20-årig muffare anhållits misstänkt för en grov våldtäkt på en ung kvinnlig partikamrat. Efter konferensen blev det party och festandet fortsatte efteråt på hotellrummen. Partidistriktet i Västra Götaland har nu bland annat beslutat om att det i fortsättningen råder alkoholförbud på MUF-arrangemangen i fortsättningen. Redan på min tid i SSU lockade MUF nya medlemmar med fyllefester. Men jag trodde faktiskt att den eran var slut i dag. Men tydligen inte.

I mål?

» Fixar du det Uffe?

Talmannen Andreas Norlén har nu bestämt sig för att det nästa vecka ska hållas en omröstning i Riksdagen om Ulf Kristersson (m) som statsminister. En omröstning som riskerar att bli spiken i kistan för Högeralliansen.

Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna har förklarat att dom håller dörren öppen. Man avvaktar helt enkelt hur regeringen ser ut och vilken politik den deklarerar att den ska föra. Naturligtvis hoppas Jimmie på att högerflygeln i Moderaterna och Betong-Ebba i Kristdemokraterna ska vara dom som sätter samman politiken. Men Jimmie Åkesson lär inte beordra sina styrkor i Riksdagen att trycka på den gröna knappen om han inte får garantier för att Kristersson-ministären ska föra "rätt" politik.

Däremot är det nog större tveksamheter om stödet från Annie Lööf (c) och Jan Björklund (l). Uppenbart är att Annie Lööf är besviken och kritisk mot Ulf Kristersson för att han hos talmannen blockerat möjligheterna för att låta Annie Lööf sondera en eventuell regeringsbildning. Vi kan inte tolka detta på annat sätt än att om inte Ulf Kristersson får bli statsminister så ska minsann ingen annan heller få bli det!

Även Jan Björklund är mycket kritisk till Ulf Kristerssons agerande. Så här skriver han på Twitter: - "Förvånande att M stoppat Annie Lööf för att sondera möjligheterna till ett samarbete mellan Alliansen och MP. Alliansen behöver samarbeta med något parti för att kunna regera; märkligt att avfärda MP och ta risken att i stället bli helt beroende av SD."

Vi kan också konstatera att Stefan Löfven är kritisk till att Ulf Kristersson helt uppenbart är villig att göra eftergifter till Sverigedumokraterna för att få deras stöd för en M-ledd regering.

Men, om Annie, Jan och Stefan håller sina löften vid omröstningen i nästa vecka och röstar Nej så faller Ulf Kristerssons bygge som ett korthus. Den intressanta frågan är om Ulf Kristersson på det här viset har föst Annie Lööf och Jan Björklund rakt i famnen på Stefan Löfven? Det ska hur som helst bli spännande att följa utspelen under resten av veckan. Vi kan förvänta oss en vecka med gott om politiska utspel och försök till utpressning. Det finns också en möjlighet att Annie och Jan till slut bestämmer sig för att lägga ner sina röster. I så fall får Ulf Kristersson med hjälp av Kd och SD 154 Ja-röster mot S, V och MP:s 144 Nej-röster.

Det är dags för Ulf, Annie och Jimmie att kliva ur sandlådan och bekänna färg!

Spännande spekulationer

» Det sket sig...

Så har då nu Ulf Kristersson gjort som jag gissade redan i går. Han har meddelat sin partikamrat talman Andreas Norlén att han ger upp! Hans dödfödda projekt att förmå Stefan Löfven att stödja en Moderatledd Högeralliansregering i minoritet misslyckades. Hans andra utväg att skapa en Moderatledd minoritetsregering med stöd av Jimmie Åkesson och som kunde accepteras av Annie Lööf och Jan Björklund var lika dödfött. Alltså fick han efter 12 dagar i rampljuset ge upp. Hans målsättning när han valdes in i Riksdagen: - "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten" förvandlades istället till ett: - "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla Högeralliansen." Ulf Kristerssons löfte att driva "försöket att byta ut Stefan Löfven ska drivas ända in i kaklet" kan nu sägas ha nått kaklet. Får Ulf Kristersson fortsätta som moderatledare efter sitt misslyckande?

Taskigt Uffe!

En som är mycket missnöjd verkar vara Jimmie Åkesson som verkar ha trott att Ulf Kristersson till slut skulle komma krypande till honom. Jag tycker det känns lite väl naivt att ha förväntat sig något sådant. Inte för att jag inte hade förväntat mig det från Ulf Kristersson (och Ebba Busch Thor), men jag trodde faktiskt inte på att Annie Lööf och Jan Björklund skulle acceptera detta, vilket Ulf Kristersson insett. Nu verkar Jimmie Åkesson istället sätta sitt hopp till ett Extra val. Vad det nu skulle kunna lösa upp för trådar. Ett sådant val tätt inpå det vi haft hade troligtvis inte gett någon större skillnad på resultatet. Nä Jimmie, dina drömmar verkar lite väl naiva.

Vad tror jag då? Ja, nu lär väl istället Stefan Löfven få chansen. Han kommer då att försöka locka Annie Lööf och Jan Björklund till en blocköverskridande regering med S + Mp. Jag tvivlar på att Annie Lööf ställer upp på något sådant heller. Hon verkar lida av något extremt Stefan Löfven-hat. Vad det nu är för extremt hemskt med honom. Låt mig därför komma med en rejäl gissning. Socialdemokraterna utser någon annan än Stefan Löfven som regeringsbildare och då kan lösa knuten och accepteras av Annie Lööf och Jan Björklund. Vi får alltså en blocköverskridande koalitionsregering mellan S + C + L + Mp och som accepteras av Vänsterpartiet medan Moderater, Kristdemokrater och Sverigedumokrater röstar emot. Men det innebär att den accepteras av Riksdagen. Lycka till, vem som nu ersätter en Stefan Löfven som stiger åt sidan.

Till slut något helt annat. Två olika citat som ger mig förhoppningar inför framtiden. Det första citatet kommer från en artikel som berättar att ungdomar i Europa dricker allt mindre alkohol. Allra helst i Storbritannien minskar alkoholbruket rejält bland ungdomar. Så här förklarar 19-åriga Xenia Clegg Litter:

- "Jag vaknar hellre på morgonen och kommer igång med min dag än att vakna med en enorm bakfylla."

Vi kan jämföra detta med ett citat från en artikel som berättar att Dominika Perczynski haft möhippa inför bröllopet nästa månad med vår förre moderata finansminister Anders Borg:

- "Jag får skylla på berusningsgraden. Jag kom hem halv sex på morgonen, vilket inte har hänt sedan förra året eftersom tant är ganska kvällstrött av sig. Är superbakis i dag och har tappat mobilen. Som det ska vara dagen efter en möhippa, antar jag."

Jag börjar att lite mer förstå det där med Anders Borgs att jämföra bananer. Vi får hålla vårt hopp till den unga framväxande generationen.

Rimligt?

» Vilken verklighet är den verkliga?

Jag såg en liten artikel som berättade att bara under de elva dagarna 17 sept - 28 sept dog 10 personer i arbetsplatsolyckor i Sverige. Det dör faktiskt fler människor i olyckor på sin arbetsplats än det skjuts ihjäl människor i olika skjutningar i Sverige. Det är alltså farligare att gå till jobbet än att vistas ute i samhället och riskera att bli ihjälskjuten. Är det så media och den politiska debatten skildrar verkligheten? Nä, istället skrämmer media upp människor så att dom inte vågar gå ut (men dom vågar gå till jobbet...). Politikerna bjuder över varandra i åtgärder för att öka antalet poliser, skärpa straffen, öka kameraövervakningen och vad man nu mer kan komma på att göra.

När Fredrik Reinfeldts Högeralliansregering trädde till 2006 hade Arbetsmiljöverket omräknat i årsarbetskraft 794 anställda. Efter några år med Borgerligt styre i vårt land var den siffran nere i 509. 2014 när Fredrik Reinfeldts Högeralliansregering fick sparken hade siffran sjunkit ytterligare till 499. Förra året hade siffran ökat till 601. Men, det förtjänar att ytterligare påpeka att det dör fler människor i olyckor på sin arbetsplats än vad som skjuts ihjäl i skjutningar. Det dör fler människor i trafikolyckor än den totala siffran på mord av alla sorter i landet.

Är det så media skildrar verkligheten? Är det detta våra politiker försöker övertrumfa varandra i åtgärder för att råda bot på? Vad är vi själva mest rädda för? En olycka på jobbet eller att bli ihjälskjuten? Att ge oss ut i trafiken eller att överhuvudtaget råka ut för våld? Varför är vår rädsla sådan som den är? Är det media och politiker som styr över den?

Man kan ju fundera över varför medias rapportering om verkligheten inte stämmer överens med verkligheten. Har media ett specifikt mål med hur man skildrar verkligheten? Eller handlar det helt enkelt bara om vad som skapar de bästa rubrikerna? När politikerna försöker sprida rädsla hos människor så finns det naturligtvis ett mål med detta. Rädda människor röstar på ett visst sätt.

Och på tal om något helt annat, fast samma sak. Hur skildrar media och politiker vår verklighet? Här har vi blivit itutade hur svårt småföretagare har det. Hur uselt företagsklimatet är. Och så ser jag en tidningsnotis i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga. Svenska småföretag går mot ytterligare ett lönsamhetsmässigt rekordår. Jo, så skriver man. Svenska småföretag sätter nya rekord i lönsamhet! Hur var det med det dåliga företagsklimatet? Hur var det med gnället om att det är omöjligt att bedriva företag? Lönsamhetsmässigt rekordår heter det!

Media har ett stort ansvar!

Alla pojkvänners dag

» Stackars Uffe

Så nära det stora målet men ändå så långt därifrån. Det är nästan så att jag känner lite medlidande med moderatledaren Ulf Kristersson. Allt sedan han såg en chans att sparka undan fötterna för Anna Kinberg Batra har han sett framför sig hur han snart skulle sitta på statsministerstolen. Sedan gick ju inte valet som han hade tänkt Uffe. De moderata siffrorna blev inte bättre bara för att man bytte ut Anna mot Uffe. Det var snarast stödboskapen i Centern och Kristdemokraterna som genom sina framgångar räddade Högeralliansen från ett totalfiasko. Visserligen lyckades Ulf Kristersson med lite kreativ matematik hävda att Högeralliansen var större än det Rödgröna regeringsalternativet. Men Uffes optimistiska kreativitet hjälper inte när det kommer till omröstning i Riksdagen. 144 är mer än 143 hur än Uffe försöker förneka detta. Till råga på allt innebar valresultatet också att stödpartierna i Högeralliansen i form av Centern, Kristdemokraterna och Liberalerna numera är större tillsammans än vad Moderaterna är.

Till detta kan vi lägga att så fort Ulf på något sätt försöker antyda något som har med Sverigedumokraterna att göra så gör Annie Lööf och Jan Björklund klart för Ulf Kristersson att i så fall får han sköta detta utan dom. Nu lyckades Uffe få ihop en majoritet av den nya stora Högeralliansen till att fälla Stefan Löfvens regering och att välja hans partikompis Andreas Norlén till talman. Det gjorde att han i varje fall kunde uppnå ett delmål. Han fick i uppdrag att bilda en regering. Fast det är ju nu som de verkliga problemen börjar!

Hur f-n ska han få ihop det och slippa nesan av att misslyckas? Ulf Kristerssons drömregering är nog trots allt en Högeralliansregering med sina borgerliga kollegor men som styrs av honom. En regering som räddas kvar av att Stefan Löfven och Socialdemokraterna gör en ny variant av den så hatade Decemberöverenskommelsen - fast alltså tvärtom, och lovar att inte fälla regeringen. Sveriges största parti ska alltså vara snälla och låta de som gett dom sparken få regera utan störningar trots att dom är i minoritet. Visst är det något optimistiskt i överkant med den förhoppningen?

En annan variant som nog har ganska stort stöd inom vissa kretsar i Moderaterna och Kristdemokraterna (se Jimmie Åkessons berättelser om moderater som inofficiellt håller kontakten med honom) är samma regeringskonstellation men som istället har stöd från Sverigedumokraterna. Jimmie Åkesson är dock medveten om sitt pris och lär inte trycka på den gröna knappen om han inte får igenom en hel del av sina krav. Skulle Ulf Kristersson gå honom till mötes har Annie och Jan lovat att då hoppar dom av. Uffes hopp ligger nog i att Centern och Liberalerna i varje fall inte trycker på den röda knappen utan nöjer sig med den gula knappen.

Hur många bedömare som tror att Jimmie Åkesson eller Annie Lööf och Jan Björklund kommer att bryta sina löften är jag inte kompetent att bedöma. Politiker måste alltid vara beredda på att bryta löften. Skulle dom vara för principfasta så skulle läget allt för ofta bli totalt tillknäppt och hopplöst. Om Sverige ska få en regering så krävs det faktiskt att någon eller flera politiker frångår sina löften eller principer och gör sig villiga att kompromissa. Naturligtvis är det så att man då också får vara beredd på att det kostar. Men att vara FÖR principfast kan också kosta.

Men, jag tvivlar faktiskt på att Ulf Kristersson lyckas i den här rundan. Omöjligt är det inte, men jag har mina starka tvivel. Uffe ska nog vara glad för att han fått gott om tid på sig. Enligt Grundlagen ska en omröstning i Riksdagen ske inom fyra dagar, inte 14 dagar! Men, som sagt, ibland krävs det lite kreativitet.

Stackars Uffe! Så nära det stora målet men ändå så långt därifrån.