Sveriges goda företagsklimat

» Nu är det fastslaget

När borgerliga politiker och borgerliga ledarsidor ska argumentera för bättre villkor för företagande och miljonärer så brukar det klagas på det svenska företagsklimatet som tvingar företag att flytta utomlands. Skatterna för företagen måste sänkas. Arbetsrätten måste urholkas så att det blir lättare att sparka folk eller bara anställa på timmar och på så sätt kunna utnyttja personalen mer hänsynslöst. Men vi måste få ett bättre företagsklimat så att företag är villiga att investera och stanna i Sverige.

Sedan görs det med jämna mellanrum olika internationella undersökningar om företagsklimatet och villkoren för företagande i olika länder. Då visar det sig att Sverige kommer i topp. Då visar det sig att företagsklimatet i Sverige i själva verket är mycket bra i en internationell jämförelse.

Och sedan yttrar sig någon borgerlig politiker eller någon ledarskribent på någon borgerlig tidning och åter får vi veta att förhållandena för företag och företagande i Sverige är uselt. Företagare förföljs och vi måste omedelbart sänka skatterna, minska reglerna, sänka lönerna och försämra arbetsrätten så att företagen är villiga att stanna i Sverige.

Därför blev jag glad när jag läste ledarskribenten Fredrik Johanssons synpunkter på Ledarsidan i moderata Svenska Dagbladet i dag. Nu är ju visserligen texten ett angrepp på Justitieminister Morgan Johansson (S) för ett twitter: - "Jaha, Stockholmsbörsen slår nya rekord. Hur kan det komma sig? Dagligen kan man ju läsa i Dagens Industri och Svenska Dagbladet att Sveriges företagsklimat är uruselt?" Men ändå! Här har Fredrik Johansson konstaterat hur många gånger Svenska Dagbladet och Dagens Industri konstaterat att Företagsklimatet i Sverige är bra. Man klagar inte alls på det varenda dag. Det har nämligen överguden Timbro konstaterat.

Va' bra! Då är vi eniga. Företagsklimatet i Sverige är bra! Börsen sätter rekord! Svenska företag verkar ha rejäla framgångar.

Läs:
Fredrik Johansson: Morgan Johanssons bottennotering. - Svenska Dagbladet

Rimligt?

» Vilken verklighet är den verkliga?

Jag såg en liten artikel som berättade att bara under de elva dagarna 17 sept - 28 sept dog 10 personer i arbetsplatsolyckor i Sverige. Det dör faktiskt fler människor i olyckor på sin arbetsplats än det skjuts ihjäl människor i olika skjutningar i Sverige. Det är alltså farligare att gå till jobbet än att vistas ute i samhället och riskera att bli ihjälskjuten. Är det så media och den politiska debatten skildrar verkligheten? Nä, istället skrämmer media upp människor så att dom inte vågar gå ut (men dom vågar gå till jobbet...). Politikerna bjuder över varandra i åtgärder för att öka antalet poliser, skärpa straffen, öka kameraövervakningen och vad man nu mer kan komma på att göra.

När Fredrik Reinfeldts Högeralliansregering trädde till 2006 hade Arbetsmiljöverket omräknat i årsarbetskraft 794 anställda. Efter några år med Borgerligt styre i vårt land var den siffran nere i 509. 2014 när Fredrik Reinfeldts Högeralliansregering fick sparken hade siffran sjunkit ytterligare till 499. Förra året hade siffran ökat till 601. Men, det förtjänar att ytterligare påpeka att det dör fler människor i olyckor på sin arbetsplats än vad som skjuts ihjäl i skjutningar. Det dör fler människor i trafikolyckor än den totala siffran på mord av alla sorter i landet.

Är det så media skildrar verkligheten? Är det detta våra politiker försöker övertrumfa varandra i åtgärder för att råda bot på? Vad är vi själva mest rädda för? En olycka på jobbet eller att bli ihjälskjuten? Att ge oss ut i trafiken eller att överhuvudtaget råka ut för våld? Varför är vår rädsla sådan som den är? Är det media och politiker som styr över den?

Man kan ju fundera över varför medias rapportering om verkligheten inte stämmer överens med verkligheten. Har media ett specifikt mål med hur man skildrar verkligheten? Eller handlar det helt enkelt bara om vad som skapar de bästa rubrikerna? När politikerna försöker sprida rädsla hos människor så finns det naturligtvis ett mål med detta. Rädda människor röstar på ett visst sätt.

Och på tal om något helt annat, fast samma sak. Hur skildrar media och politiker vår verklighet? Här har vi blivit itutade hur svårt småföretagare har det. Hur uselt företagsklimatet är. Och så ser jag en tidningsnotis i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga. Svenska småföretag går mot ytterligare ett lönsamhetsmässigt rekordår. Jo, så skriver man. Svenska småföretag sätter nya rekord i lönsamhet! Hur var det med det dåliga företagsklimatet? Hur var det med gnället om att det är omöjligt att bedriva företag? Lönsamhetsmässigt rekordår heter det!

Media har ett stort ansvar!

Heja Sverige

» Sveriges usla företagsklimat

Sverige är ett land där det är mycket svårt att driva företag säger dom! Den socialistiska Staten jagar med blåslampa alla de som försöker skapa företag och få avkastning på sitt kapital. Man beskattas till döds, byråkratin är oövervinnerlig för att inte tala om hur fruktansvärt näringslivsklimatet är rent allmänt. Jag tycker uppriktigt synd om alla svenska entreprenörer som av Staten förhindras att tjäna några pengar.

Det är på grund av denna jakt på framgångsrika företagare som antalet miljardärer enligt Veckans Affärers sammanställning bara ökat med 22 stycken till 178 det senaste året. Det finns alltså i dag (minst) 178 personer i Sverige som har en förmögenhet på över 1 miljard kronor (1.000.000.000). 1 miljard är tusen miljoner. Vi hade klassträff i går, gymnasieklassen som var klara med gymnasiet för 45 år sedan. Vi har träffats i princip vart femte år och kunde denna gången konstatera att vi börjar bli pensionärer. Mer än hälften av oss var nu åtminstone deltidspensionärer. Om fem år när vi firar 50-års jubileum får vi börja tänka på att vi träffas på ett ställe där vi kan komma in med våra rollatorer... Jag räknade fram att på dessa 45 åren har jag mycket förenklat fått ihop 13½ miljoner om jag låtit bli att betala skatt. Dvs ungefär en sjuttiofemtedel av 1 miljard om jag tjänat lika mycket varje månad som jag gjorde i slutet på min yrkeskarriär. 1 miljard är alltså ENORMT mycket pengar.

Frågan är alltså om felet i vårt samhälle är det usla företagsklimatet som jagar de framgångsrika med blåslampa eller om det helt enkelt snarare är så att många av de som tjänar så enormt mycket pengar faktiskt kunde bidragit mer till samhället istället. Dessa 178 miljardärer har en total förmögenhet på över 2.000 miljarder (2.000.000.000.000). Detta är mer än dubbelt så mycket som hela den svenska Bruttonationalprodukten som i år beräknas bli 972 miljarder. Det är ENORMT mycket pengar. Pengar som många av dom inte vet vad dom ska göra av med pengarna på. Man kan inte köpa hur många Ferrari-bilar som helst. Man kan inte bo i hur stora hus som helst. Man kan inte äta hur dyra lyxmiddagar varje dag som helst.

Sedan ska ju erkännas att alla miljardärerna är inte framgångsrika entreprenörer. En del har ärvt pengarna och en del har sparkat på en fotboll. Sajten Carspring har räknat på hur länge ett antal fotbollsproffs måste sparka boll för att betala sin nya bil. Vi kan där se att vår egen Zlatan Ibrahimovic fick sparka boll i en timme och 52 minuter för att tjäna ihop till sin Porsche 918 Spyder. Det vill säga en hel match plus att hoppa in lite i nästa match.

Det finns många sätt att få ihop till en Porsche (eller två). De flesta av oss är dumma nog att bara skaffa oss en vanlig anställning.

Jag tror uppriktigt sagt inte att det är något större problem med företagsklimatet i Sverige. Det är nog så att alla de olika internationella undersökningar som publiceras med jämförelser mellan olika länder har helt rätt när dom konstaterar att företagsklimatet i Sverige är bland världens bästa. Men många utomlands förundras över att Sverige varken har någon Förmögenhetsskatt, Arvsskatt eller Fastighetsskatt!

Siffror och statistik

» Att göra Annie lycklig

Att kommentera alla de väljarundersökningar som står som spön i backen är alltid spännande. Något som är extra roligt är att studera hur media själva väljer att kommentera sina undersökningar. Vad väljer man att sätta i rubriken? Det är här vi kan se medias egna intressen speglas. I dag presenterar Svenska Dagbladet den undersökning som Sifo gör för tidningen. Svenskan väljer att göra rubrik av att Centern ligger på ovanligt hög nivå, det är tydligen 22 år sedan Centerpartiet hade så "höga" siffror som de 8,4% som man får i månadens undersökning. Om nu 8,4% (+0,4) är så höga siffror. Man kan ju också jämföra med Torbjörn Fälldins första val 1973 då Centern fick 25,1%. Fast sedan dess har det gått utför varenda riksdagsval till bottennoteringen 5,1% i valet 1998. Sedan har man tröskat omkring 5-8% i de val som varit efter detta. Men kan vi göra Annie Lööf glad så låt oss göra det. Hon verkar mest gnälla just nu tycker jag. Jämförelserna görs med senaste undersökningen som gjordes i juni månad.

Undersökningens största vinnare är annars Socialdemokraterna som får 28,0% (+0,9) följt av Vänsterpartiet som får 7,6% (+0,8). Undersökningens stora förlorare är Moderaterna som får 24,8% (-1,5) och Kristdemokraterna som får 3,0% (-1,0). Liberalerna har en mindre uppgång till 5,2% (+0,4) medan Miljöpartiet har en smärre nedgång till 4,2% (-0,2). Sverigedumokraterna står stilla på 15,6%.

Vad hade man mer kunnat sätta som rubrik än Centerns "höga" notering om man hade haft andra intressen? Ja, varför inte att den Rödgröna planhalvan ökat med 1,5 procentenheter medan Högeralliansens fyra partier tappat 1,7 procentenheter samtidigt som Kristdemokraterna ju trillar ut. Detta skulle göra en situation där de Rödgröna fortsätter att vara störst. Å andra sidan så har Miljöpartiet inte mycket marginal ner till 4%-spärren heller.

Den slutsats vi kan dra är att det kan gå precis hur som helst vid nästa val. Men det är spännande att tycka till om förändringarna, även om dom i allmänhet nog främst beror på den heliga s.k. felmarginalen.

» Dagens tidningsrubrik

I Svenska Dagbladet hittar jag en liten rubrik över en kort notis som lyder:

- "Sverige - det mest innovativa landet i Europa"!

Onekligen en spännande rubrik om landet som har så fruktansvärt dålig skola som ju måste ge världens sämsta utbildning. Som dessutom har skatter och ett näringslivsklimat som är rent fruktansvärt och som skrämmer bort alla nya företag.

Eller kan det vara så att det mesta är rent gnäll?

Det är i varje fall rapporten European innovation scoreboard som hävdar att, baserat på de data man fått från EU-kommissionen, som hävdar att Sverige är det mest innovativa landet i hela Europa. Tänk vad man kan läsa spännande nyheter i små tidningsnotiser!

» Bedragare del 299

Jag har fått mejl från några som kallar sig Svensk Post med rubriken "Vi har försökt att skicka dig din nya iPhone 7". Något som ju är snällt, att skänka mig en iPhone. Det är många som vill skänka bort nya iPhone. Kan det bero på att försäljningen inte riktigt uppfyllt förväntningarna? Hur som helst skriver Svensk Post så här:

Kära användare: sven@swl.nu - appleci5415421

Vi har försökt att skicka dig din gratis iPhone 7 telefon,
men behöver fortfarande ett par små uppgifta från dig.

Via länken nedanför, kommer du bli ombedd att bekräfta leveransadressen
för utsändelse av telefonen.

Vi hoppas du blir glad för din nya telefon!

- Hämta din telefon här -

Med vänliga hälsningar,
Svensk Post

Jag har efter moget övervägande dock bestämt mig för att jag inte vill bekräfta någon leveransadress. Jag vill helt enkelt inte ha någon iPhone. Jag fortsätter med min kära gamla Sony ett tag till. Ni kan stoppa upp er iPhone långt upp i en viss hålighet och ta alla era bluffmejl med er upp i hålet.

Jag läste förresten någonstans att anledningen till att någon tagit en tugga på Apple-äpplet är för att folk inte ska förväxla det med ett körsbär! Jo, det är tydligen så!

Början på en ny vecka

» Att gnälla är lätt

Jag har redan ett par gånger tyckt till om de båda grundarna av Spotify, Daniel Ek och Martin Lorentzon, som i en debattartikel i Veckans Affärer hotade med att lämna Sverige om inte klimatet för deras företagande blev bättre. Dom klagade på för höga skatter men sedan dess har det framkommit att dom båda själva för länge sedan flyttat ut sina pengar för att slippa betala skatt i Sverige. Skattepengar som kunde användas för att förbättra skolan osv. Dom klagade på att det inte finns tillräckligt med hyreslägenheter till deras personal. Sedan har det framkommit att dom tackat Nej till flera erbjudanden om tillgång till hyreslägenheter. Dom klagade också på att utbildningen för programmerare var så usel i Sverige. Skoleleverna får ju lära sig slöjd istället för programmering! I dag läser jag i Veckans Affärer att Sverige är bäst i världen på programmering. Det är nog ingen tillfällighet att Sverige har mängder med framgångsrika IT-bolag. Det kan i varje fall inte bero på det usla företagsklimatet. Det börjar allt mer bli uppenbart att Daniel Ek och Martin Lorentzon främst framstår som ett par bortskämda gnällmånsar som anser att samhället ska servera dom allt på ett guldfat - men dom är inte intresserade av att ekonomiskt bidra till ett bekosta detta.

» Terroristerna går till attack

Den högerextrema och rasistiska Sverigedumokratiska svansen har återigen visat sitt fula tryne. Den 4 april försökte någon eller några tända eld på Viksjö skola utanför Härnösand. Dom misslyckades dock. Skolan var tänkt att byggas om till HVB-hem för ensamkommande barn. Men nu har dom försökt på nytt och denna gången brändes större delen av byggnaden ner. Att terrorismen hyllas på olika högerextrema hatsajter är inget att förvånas över. Det är däremot underligt att polisen inte kan lyckas spåra de terrorister som regelbundet bränner upp byggnader och, om inget annat, kostar oss andra skattebetalare mångmiljonbelopp.

Politiker som gör bort sig

» Jan Björklund gör bort sig

I går satt Liberalernas ledare Jan Björklund i TV och debatterade nedläggningen av Findus i Bjuv. När han tillfrågades om att delta i debatten i SVT:s Agenda borde han ha svarat att han inte var intresserad eftersom han inte hade något vettigt att säga. För så var det! Efter Jan Björklunds erbarmliga insats kan det inte finnas många sympatisörer till Liberalerna kvar i Bjuv. Bakgrunden är ju att livsmedelsföretaget Findus i slutet av förra året köptes upp av Nomad Foods. Ett företag som skapades 2014 och är baserat på skattesmitaröarna Brittiska Jungfruöarna. Företaget har på kort tid köpt upp ett antal Europeiska livsmedelsföretag. Bara några månader efter att man köpt Findus förklarade man att man skulle lägga ner fabriken i Bjuv med 450 anställda. Anledningen som man uppgav var att man hade överkapacitet i sina fabriker och Bjuv låg för långt från marknaden ute i Europa.

Den korta tid som gått mellan det att man köpte Findus och tills man deklarerade att man skulle lägga ner har fått många att fundera på om det helt enkelt inte är så att man köpte Findus med tanken att lägga ner för att bli av med en konkurrent samtidigt som man kom över varunamnet. I annat fall vore ju köpet ett fruktansvärt dåligt köp om man så snabbt kom underfund med att man inte behövde Findus. Det ska påpekas att Findus är ett mycket lönsamt företag som helt nyligen gjort stora nyinvesteringar i anläggningarna i Bjuv. Och nu förklarar man alltså helt plötsligt att fabriken inte behövs.

Men, när Liberalernas ledare Jan Björklund ska debattera nedläggningen, har han inte ett kritiskt ord att säga om Nomad Foods affärsmoral (och brist på skattemoral...) utan Jan Björklunds hela inlägg var det sedvanliga gnället på dåligt företagsklimat och höga skatter. Att han själv haft ansvar för detta 8 av de senaste 9 åren glömde han att berätta. Det ska när man gnäller om de höga skatterna och det dåliga företagsklimatet påpekas att den svenska bolagsskatten är klart lägre än vad den genomsnittliga bolagsskatten är i industrivärlden. Sverige är också ganska unika i industrivärlden med att inte ha någon förmögenhetsskatt, ingen arvsskatt, ingen egentlig fastighetsskatt osv.

Kanske skulle Sverige ta och införa förmögenhetsskatt, arvsskatt, en äkta fastighetsskatt och en höjd bolagsskatt. Detta skulle generera rejäla skatteinkomster till samhället så att man kanske kunde sänka inkomstskatterna? Men några sådana tankar har naturligtvis inte Jan Björklund. När han ska debattera ett skattesmitarföretags moral och deras nedläggning av ett lönsamt företag som man köpt upp för att bli av med en konkurrent, då har Jan Björklund inte ett positivt ord att säga till de mer än 1000 personer som förlorar sin försörjning. Du gjorde bort dig rejält Jan Björklund!

» Drevet som lyckades

I dag förklarade Mehmet Kaplan att han ger upp och avgår. Och troligtvis var detta ett korrekt beslut av honom. När ett kombinerat mediadrev och politikerdrev kommit igång är det mycket svårt att överleva. Det krävs en enorm skicklighet och total fläckfrihet för att överleva. Och dessa egenskaper har inte Mehmet Kaplan. Att han befann sig på en middag tillsammans med 50 andra där ett politiskt kräk befann sig i andra änden av lokalen har jag redan kommenterat. Den andra stora frågan handlade om hans jämförelse av det nazistiska Tysklands behandling av judarna under 30-talet med staten Israels behandling av palestinierna i dag, är egentligen inte så fruktansvärd som det låter om man okritiskt drar paralleller. En del beskrivningar av uttalandet har förenklat det till Förintelsen och Israel/Palestina. Men då gör man det mycket enkelt för sig. Mehmet Kaplan poängterade nämligen 30-talet och det vi kallar "Förintelsen" inleddes först ca 1939. Innan dess handlade det om att helst utvisa judarna, fördriva dom någonstans. Dom fick inte bo var dom ville och annan typ av vidrig diskriminering. Men det vi kallar "Förintelsen" inleddes ca 1939.

Det hela pekar på svårigheten att kritisera den Israeliska politiken mot palestinierna utan att bli beskylld för antisemitism. Det är samma problem som det är att kritisera den extrema islamismen utan att bli beskylld för att vara islamofob. Det MÅSTE gå att kritisera den Israeliska ockupationspolitiken på Västbanken. Där palestinier inte tillåts bo och vara verksamma som dom själva vill utan bara under sträng kontroll i speciellt utsedda områden. Detta samtidigt som israeliska bosättningar skapas på ockuperad mark i en ständig ström. Allt i brott mot internationella lagar som förbjuder ockupationsmakter att flytta in sin egen befolkning på ockuperad mark. Men, den israeliska ockupationspolitiken (som inte har stöd av alla israeler) tillåts fortsätta eftersom världens mäktigaste stat USA inte framför sin kritik och sina krav på annat sätt än genom ord. Det saknas handling som ställer krav på Israel att upphöra med den nuvarande ockupationspolitiken.

Men, att kritisera den Israeliska politiken tolkas mycket lätt som antisemitism. Vilket gör det mycket svårt att kritisera ockupationspolitiken. Det är dessutom skamligt att judar, som utsatts för så mycket under århundraden, inte kan föregå med gott exempel. Det finns på den palestinska sidan stora inslag av antisemitism, något som ska kritiseras med kraft. Men, bara för att det finns palestinier som har en vidrig syn på judar så försvarar detta inte statens Israels ockupationspolitik. Kraven på en rimlig lösning måste ställas på båda parter. Innan en lösning kan komma till stånd måste Israel inse att ockupationen av Västbanken måste upphöra och att en Palestinsk stat bildas. Sedan måste det internationella samfundet garantera båda parters säkerhet. Men någon sådan fred kan inte uppnås förrän Israel accepterar en palestinsk stat på Västbanken samtidigt som Palestina måste acceptera att det finns en israelisk stat. Kraven måste ställas på båda parter, och det handlar inte om varken antisemitism eller islamofobi. Det handlar om ren och skär mänsklighet och humanism. Det ska dessutom påpekas att stora palestinska grupper inte är muslimer utan kristna.

Man måste kunna kritisera Israel utan att kallas antisemit!