tisdag 19 februari 2019

Vad blir det av Högeralliansen?

» Sönderfallet

Inbördeskriget inom den tidigare Högeralliansen fortsätter med oförminskad kraft. Nästan dagligen kan man läsa om nya nålstick och förnärmade uttalanden. Vi som står utanför och tittar på kan inget annat än njuta medan denna Moderatstyrda allians sakta tar död på sig själv.

Alliansfritt
Det mest intressanta i denna uppluckring är oförmågan från de aktuella parterna att se något annat än att allt är "dom andras fel". Centerpartiet är förvånade över att Moderaterna inte vill förstå att Centern hela tiden redan innan valet gjort klart att man skulle inte ställa upp i en regering som var beroende av aktivt stöd från Sverigedumokraterna. Samtidigt verkar man själva inte begripa att deras egen oförmåga att ge klara besked under förhandlingarna starkt bidragit till problemen.

Liberalerna är i ungefär samma situation. Dom lämnade innan valet samma besked. Ingen regering som är beroende av Sverigedumokraterna - punkt! Eftersom Liberalerna var den minsta parten så hade dom ju inget annat att göra än att vänta på Centern. Något som uppenbarligen Liberalerna straffats för, men inte Centern. Jan Björklund lämnar nu över till andra att reda ut.

Kristdemokraterna verkar i varje fall på kort sikt vara vinnaren på kalabaliken. I varje fall på den sidan av barrikaderna. Ebba Busch Thors utveckling till hela Sveriges mysiga batongfarmor har i varje fall på kort sikt varit bra för utvecklingen av partiets sympatier. Men en dag måste väl ändå batongsympatisörerna genomskåda Livets Ords bluffen.

Högeralliansens rest i badtunnan

Sverigedumokraterna sitter bredvid och väntar på att sympatisörerna ska ansluta sig medan Moderaterna och Kristdemokraterna blir allt mer villiga att börja samarbeta. Men, jag tror faktiskt att Jimmie Åkesson är lite oroad över att siffrorna över sympatisörer inte stiger. Istället fortsätter sverigedumokratiska politiker att trampa i klaveret lika regelbundet som regnvädren passerar vårt land. Istället verkar en hel del SD-sympatisörer vända sig till Kristdemokraterna istället på grund av Ebba Busch Thors batongretorik. Det upplevs väl som lite mer rumsrent.

Ulf Kristerssons löfte
Hos Moderaterna verkar Ulf Kristersson snart få panik. Han lyckades inte bli statsminister som han drömt om. Högeralliansen som skulle göra honom till detta håller på att helt rämna. Partiets väljarbas fortsätter att krympa. Och på många håll vägrar partiet lokalt att lyda och närmar sig på många håll istället den Sverigedumokratiska retoriken. Min gissning är att Ulf Kristersson är utbytt innan nästa val. Han har inte gjort sig känd för att göra succé i sina tidigare uppdrag (varken politiskt eller privat) och har nu ännu ett misslyckande som vi kan lägga till listan. Hans Donald Trump-liknande yttrande att Högeralliansen var störst efter valet visade ju bara att han inte kunde räkna - heller.

Hur vi ska tolka det faktum att moderata Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson nu lämnar tidningen och blir presschef hos Kristdemokraterna vet jag inte. Men, det är väl ännu ett exempel på flykten från Moderaterna. Hans jobb på moderata Svenskan tas över av näringslivets lobbyorganisation Timbros utsända i ledarredaktionen, Lydia Wålsten. I dagens ledare tar hon i varje fall klar ställning. Rubriken lyder: Miljökrav stoppar grön gruvboom på dagens ledare. Det handlar om motståndet mot att börja gruvbrytning på Österlen i Skåne. - "Somliga skåningar är rädda för att få en gruva på Österlen" skriver Lydia. "Somliga" skulle jag vilja ersätta med "de flesta"! Kring det natursköna slättlandskapet Österlen är det nog mycket svårt att hitta någon som sympatiserar med tankarna på att öppna gruvor för att utvinna Vanadin. Men i Lydia Wålstens värld så finns det inget som heter miljöhänsyn om man kan tjäna pengar. Att prata om "Grön gruvboom" är faktiskt riktigt komiskt.

Vi ser med spänning fram emot framtiden!

Inga kommentarer: