En diplomats tankar

» Ett intelligent påpekande

Jag läser en lång intervju med diplomaten Hans Blix i Svenska Dagbladets Kulturbilaga. En intervju som innehåller en hel del intelligenta tankar. Hans Blix är folkpartisten som var generaldirektör för FN:s atomenergiorgan IAEA när katastrofen i Tjernobyl inträffade. Han var innan det utrikesminister i Sverige 1978-1979.

I intervjun får han frågan om hur han ställer sig till dagens Liberalerna. Han berättar då att han fortfarande delar partiets grundvärderingar. Men på ett område har han en direkt motsatt åsikt än den som drevs av bland annat den f.d. majoren Jan Björklund. Som för övrigt nu återvänt till det militära livet. Jag citerar Hans Blix i hans mycket intelligenta tankar:

- "Världen satsar mer än 1.700 miljarder dollar om året – vi talar alltså om dollar – till beredskap för att förhindra militära anfall. Jämför den summan med beredskapen för att möta en pandemi. Nu står vi här med corona och har inte ens tillräckligt med plastförkläden. Miljarders miljarder går till upprustning inför en händelse som är högst osannolik samtidigt som vi inte ens har acceptabla lager av skyddsutrustning vid den lika osannolika händelse som nu blivit verklig."

Ett onekligen mycket intelligent konstaterande. Vi gör på samma sätt i hela världen. Kanoner, stridsflygplan, u-båtar, k-pistar och handgranater är mycket viktigare än att se till att det finns beredskap för pandemier, väderkatastrofer eller andra former av samhällskriser. Det är viktigare att vi kan skjuta ihjäl en inkräktare som kanske möjligen kommer. Inkräktaren har samtidigt satsat sina slantar på att vara beredd på att det är vi som är inkränktaren som ska komma. Gröna uniformer är skickliga på att suga ut pengar från skattebetalarna - runt om i hela världen.

Vintern 2002-2003 var Hans Blix ansvarig för FN:s vapeninspektörer som skulle undersöka om USA och Storbritannien hade rätt när man beskyllde Saddam Husseins Irak för att ha utvecklat massförstörelsevapen. Gruppen redovisade för FN att man inte hittat några tecken på att det fanns några massförstörelsevapen. USA och Storbritannien beslutade sig dock för att strunta i detta och attacken inleddes i mars 2003. Detta trots protester från de flesta länder. Men det fanns också de som stödde invasionen. Bland dessa fanns moderaten Carl Bildt som också tjänade stora summor på kriget. Som väntat hittade man inga massförstörelsevapen som ju USA och Storbritannien hade haft som förevändning för kriget. Istället stod det klart att skälet för invasionen var att få kontroll över den irakiska oljeindustrin. Effekten av invasionen blev istället att vi fick ett totalt instabiliserat Mellanöstern och IS terror kunde växa fram.

En del skulle lyssnat mer på Hans Blix. Många skulle gjort det!

Mer läsning:
Om man lyssnat på oss hade IS inte uppstått. - Hans Blix i Svenska Dagbladet

Vem ljuger?

» April, april

Så här i omvärderingarnas tidevarv, så kanske det finns anledning att leta upp ett antal politiker som ångrat sig. Det är ju ett framträdande drag hos politiker, att omvärdera sina åsikter och erkänna att man hade fel. Så låt oss börja.

Þ Ett citat som jag regelbundet återkommer till är det här från dagens moderatledare och statsministerkandidat Ulf Kristersson. 1990 när han som ung MUF-spoling valdes in i Riksdagen gjorde han det här löftet: - "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten." Nu har han faktiskt ångrat sig. Och i ett officiellt uttalande deklarerat att Coronakrisen har visat hur viktigt det är med en stark Välfärdsstat. - "Mina åsikter om att avveckla välfärdsstaten handlade uteslutande om ungdomlig dåraktighet, som jag bittert ångrar numera. Den svenska välfärdsstaten är viktig." påpekar Ulf Kristersson i dag.

Þ En annan politiker som ångrar sig är Göran Hägglund, den gamla KD-ledaren och Socialministern. Som sådan var han ansvarig för utförsäljningen och privatiseringen av de svenska Apoteken. En privatisering som resulterat i fler Apotek i städerna, mer försäljning av skönhetsmedel och en försämrad lagerhållning av viktiga läkemedel som allt oftare är slut i lagren. Detta eftersom det gamla statliga Apotekets lagkrav om att det skulle hållas läkemedel i lager samtidigt med privatiseringen avskaffades. - "Sett i backspegeln borde vi ha byggt upp ett ansvar för att den funktionen skulle upprätthållas." Sagt i dag av en ångerfull Göran Hägglund.

Þ En av de ivrigaste förespråkarna för att Sverige ska avskaffa sin neutralitet och alliansfrihet och istället ansluta sig till den USA-ledda militäralliansen NATO har varit Liberalerna och deras förre partiledaren, f.d. majoren Jan Björklund. Men under ledning av den nya partiledaren Nyamko Sabuni och genom utvecklingen inom flera medlemsländer i NATO så har det fått Liberalerna att ändrat sin syn. Utvecklingen från demokrati till något annat i NATO-medlemmar som Ungern, Turkiet och Polen har tvingat Liberalerna till omprövning. - "Det är inte realistiskt att Sverige ska upprätta ömsesidiga militära förpliktelser med odemokratiska länder som Ungern och Turkiet. Det är inte försvarbart att Sverige genom ett medlemskap i NATO skulle lova att militärt ställa upp för länder som Ungern och Turkiet." Så säger alltså Nyamko Sabuni i dag.

Þ För några dagar sedan blev det klart att Sverige skulle omfördela en del av biståndsbudgeten så att 100 miljoner kronor istället skulle gå till FN organet WHO som vädjat till världens länder om bistånd i arbetet mot Coronaviruset i fattiga länder som inte har tillräckliga egna resurser själva. Sverige uppfyllde alltså WHO:s önskan och omfördelade pengar i biståndsbudgeten. Reaktionen från Sverigedumokraterna och Jimmie Åkesson (som då precis kommit hem från sina Turkieteskapader) blev: - "Det är huvudlöst, varje skattekrona ska gå till att rädda liv och arbetstillfällen i Sverige." Sedan dess har Jimmie Åkesson kommit på att hans yttrande var lite förhastat. Dels rörde det sig alltså inte om nya pengar och dels har Jimmie Åkesson kommit på att de människor som bor i de fattigare länder som är aktuella faktiskt är just det - Människor. - "Jag vill be om ursäkt för mitt något förhastade uttalande. Jag har sett hur stor andel av alla de som sliter inom vården här i mitt Sverige för oss svenskar som faktiskt är av utländsk härkomst. Jag har insett att vi är alla lika mycket värda, svarta som vita eller gula. Jag ber om ursäkt för vad jag sagt tidigare."

Þ En annan politiker som krupit till korset är Ebba Busch. Observera att hon heter så, inte Ebba Busch Thor. Detta efter skilsmässan förra året. Det är just denna som fått henne att fundera. Hon har bland annat tagit sig tid till att läsa lite i Bibeln. Och när hon har läst i den Heliga skriften så har hon kommit underfund med att det Kristna budskapet handlar om ett kärleksbudskap till ALLA. Och när hon kombinerar denna insikt med KD:s slogan om "Ett Sverige att lita på. Med KD" så har hon insett att hennes taktik att släppa in Sverigedumokraterna i den politiska värmen inte alls går ihop. - "Jag vill be om ursäkt. Min taktik att försöka få makten i Sverige genom att släppa in Sverigedumokraterna i värmen var ett stort misstag. Om jag vill ha ett Sverige att lita på så kan jag inte göra detta tillsammans med ett rasistiskt missnöjesparti med nazistiska rötter och som man verkligen inte kan lita på. Jag ber verkligen om ursäkt!"

Þ Det ryktas också om att Stefan Löfven under en kort paus före en ny presskonferens om Coronavirusets härjningar satte sig i en hörna och läste en liten skrift med det Socialdemokratiska partiprogrammet. Enligt ryktet brast han ut i ett högljutt: - "Aj fan, är det detta som det Socialdemokratiska partiet ska arbeta för. För helvete, det har jag missat totalt."

Þ Slutligen har Jonas Sjöstedt i dag den 1 april gjort ett officiellt uttalande. - "Mitt tidigare hot om att avgå som partiledare var bara ett aprilskämt i förväg. Det som gäller är vad jag säger i dag den första april. Jag sitter kvar tills ni får köra mig ut i rullstol."

Som ni kanske förstår så handlar allt det här om aprilskämt. Det är inget annat än lögn och förbannad dikt alltihop! Fast sanningen är att det inte är lögn allt det som står här uppe. Ett av de ångerfulla citaten är helt sant. Det finns faktiskt en politiker som har ångrat sig. Kan ni gissa vem?

Finsk klokhet

» Tänk, alla kan ha rätt någon gång

De av er som läser Sven Tycker regelbundet har nog förstått att hos mig står de svenska storbankerna inte så högt i kurs rent allmänhet och då Nordea i synnerhet. Och i verklig synnerhet så ligger den finsk/svenska bankmannen Björn Wahlroos riktigt risigt till hos mig. Björn Wahlroos är styrelseordförande i den finska försäkringsjätten Sampo som också är största ägare i Nordea och var genom detta också styrelseordförande i Nordea under många år tills helt nyligen. Björn Wahlroos är finne, men är bosatt (i varje fall skriven....) i Sverige.

Det är med största sannolikhet så att det var Björn Wahlroos som drev igenom Nordeas skatteflykt till Finland för att slippa betala avgifter i Sverige. När de svenska storbankerna presenterar sina kvartalsresultat så kan vi se att Nordea har tappat fart i jämförelse med sina "konkurrenter". Jag har ju en liten förhoppning om att ett skäl till detta är att en hel del kunder i Sverige gjort som jag, alltså bytt bank från Nordea och lämnat dom till sitt öde. I dag är alltså Nordea en finsk storbank med verksamhet även i Sverige.

Vad har då denna långa gnälliga inledning med rubriken att göra? Jo, jag såg i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga en intervju med just denna Björn Wahlroos. - "Finland gjorde fel med euron" konstaterar Björn Wahlroos. - "Finlands införande av euron 1999 var ett stort misstag" säger Björn Wahlroos. Och fortsätter: - "Det har kostat Finland enorma mängder pengar att vi sitter fast i en tysk valuta med en finsk arbetsmarknad". Dvs Björn Wahlroos har ungefär samma invändning mot Euron som jag själv har. Något som känns lite kymigt att veta, att Björn Wahlroos tycker som jag. De länder som infört Euron är ju tvungna att följa det som bestäms centralt. Det är inte alls omöjligt att mindre ekonomier i utkanten inte alls ligger i konjunkturfas med stora Tyskland som "styr och ställer". Det innebär att den valutapolitik som förs av Euron kan vara direkt skadlig för den egna ekonomin.

Alltså är jag motståndare till Euron och tycker att Jan Björklund pratar gallimatias när han är så hialös med att vilja införa Euron i Sverige. Nackdelarna överväger starkt. Till och med Björn Wahlroos håller alltså med mig. Det säger inte lite.

Fast det citat som avslutar intervjun med Björn Wahlroos håller jag verkligen inte med om: - "Alla skatter är alltid för höga tycker jag". Sagt av Björn Wahlroos som kommentar till varför han skrivit sig i Sverige för att slippa Förmögenhetsskatt, Arvsskatt och Gåvoskatt. Sverige är ju ett skatteparadis för den som har gott om slantar. Låt oss avsluta med det klassiska Björn Wahlroos citatet:

- "Nu kommer jag nog att stöta mig med vissa men omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det."

Till exempel då att skriva sig i det land som är skattemässigt mest fördelaktigt alltså...

Extra, extra, skolextra

» Äntligen ett glädjeämne för skoltalibanen

Äntligen ett glädjebesked för den stackars Folkpa... f'låt Liberala partiledaren Jan Björklund. Skoltalibanen Jan "Majorn" Björklund har tydligen fått med sig Sverigedumokraterna och de andra Högerallianspartierna på ett uttalande från Utbildningsutskottet som uppmanar regeringen att lägga fram ett förslag på någon form av ordningsbetyg i skolans högstadium och gymnasium.

Vad jag förstår så är de främsta argumenten att det skulle ge lite bättre ordning i skolan. Att det ska ge föräldrarna information om hur telningarna sköter sig i skolan. Samt att de flesta andra länder i Europa har det. Hur är det då med verkligheten bakom dessa Jan-argument.

Hurraropen kommer knappast från de berörda. Lärarna betackar sig. Eleverna är i huvudsak kritiska. Överhuvudtaget är det nog främst bland populistiska politiker som vi hittar ett stöd. Kritiken bland de berörda är snarast ganska enig. Det handlar om "handlingskraftiga" beslut som egentligen inte gör någon nytta. I Dagens Samhälle är en grupp psykologer snarast kritiska mot utbildningsminister Anna Ekström för att redan hennes förslag handlar om populism. För några år sedan gjorde Skolinspektionen en utredning i ämnet. Det är många förslag, men knappast Ordningsbetyg.

Sedan argumenterar Jan Björklund för att det skulle vara ett sätt att informera föräldrarna om problemen. Jag som trodde att föräldrar ska få den typen av information kontinuerligt under skolåret? Det är väl ingen nytta om föräldrarna när terminen är slut får veta att gullgossen och älsklingstösen inte sköter sig i skolan. Den informationen ska väl föräldrarna ha kontinuerligt under skoltiden. Det är väl ingen nytta att få veta det när det är slut. Du pratar i nattmössan Jan Björklund!

Det tredje argumentet skulle vara att de flesta länder i Europa har den här typen av omdömen i betygen. Men kära Jan, om vi ska göra som andra gör så har jag ett förslag på förändring på ett område inom skolan där vi är helt unika. Vi är ensamma om att tillåta skattefinansierade skolor som drivs av kommersiella börsnoterade aktiebolag som har som syfte att maximera vinsten. Det är INGET annat land som accepterar den användningen av skattepengarna. Vad säger du Jan Björklund? Ska vi införa en form av vinstbegränsning inom friskolorna? Det har alla andra länder!

Tyvärr kära Jan. Dom enkla, snabba och populistiska lösningarna är ofta inte någon lösning utan bara ett papper utan effekt.

På tal om Liberalerna så är det väl ingen som missat Liberalerna i Falun som beställde flygblad inför det kommunala omvalet och fick 2.500 Pizzamenyer för en belgisk pizzeria istället från det holländska tryckeri man anlitat. En fråga till Liberalerna i Falun. Finns det inget lokalt tryckeri som kunde anlitas? Istället för att beställa från Nederländerna? Hört talas om Närproducerat? Stödja Lokalt Näringsliv?

Vad blir det av Högeralliansen?

» Sönderfallet

Inbördeskriget inom den tidigare Högeralliansen fortsätter med oförminskad kraft. Nästan dagligen kan man läsa om nya nålstick och förnärmade uttalanden. Vi som står utanför och tittar på kan inget annat än njuta medan denna Moderatstyrda allians sakta tar död på sig själv.

Det mest intressanta i denna uppluckring är oförmågan från de aktuella parterna att se något annat än att allt är "dom andras fel". Centerpartiet är förvånade över att Moderaterna inte vill förstå att Centern hela tiden redan innan valet gjort klart att man skulle inte ställa upp i en regering som var beroende av aktivt stöd från Sverigedumokraterna. Samtidigt verkar man själva inte begripa att deras egen oförmåga att ge klara besked under förhandlingarna starkt bidragit till problemen.

Liberalerna är i ungefär samma situation. Dom lämnade innan valet samma besked. Ingen regering som är beroende av Sverigedumokraterna - punkt! Eftersom Liberalerna var den minsta parten så hade dom ju inget annat att göra än att vänta på Centern. Något som uppenbarligen Liberalerna straffats för, men inte Centern. Jan Björklund lämnar nu över till andra att reda ut.

Kristdemokraterna verkar i varje fall på kort sikt vara vinnaren på kalabaliken. I varje fall på den sidan av barrikaderna. Ebba Busch Thors utveckling till hela Sveriges mysiga batongfarmor har i varje fall på kort sikt varit bra för utvecklingen av partiets sympatier. Men en dag måste väl ändå batongsympatisörerna genomskåda Livets Ords bluffen.

Sverigedumokraterna sitter bredvid och väntar på att sympatisörerna ska ansluta sig medan Moderaterna och Kristdemokraterna blir allt mer villiga att börja samarbeta. Men, jag tror faktiskt att Jimmie Åkesson är lite oroad över att siffrorna över sympatisörer inte stiger. Istället fortsätter sverigedumokratiska politiker att trampa i klaveret lika regelbundet som regnvädren passerar vårt land. Istället verkar en hel del SD-sympatisörer vända sig till Kristdemokraterna istället på grund av Ebba Busch Thors batongretorik. Det upplevs väl som lite mer rumsrent.

Hos Moderaterna verkar Ulf Kristersson snart få panik. Han lyckades inte bli statsminister som han drömt om. Högeralliansen som skulle göra honom till detta håller på att helt rämna. Partiets väljarbas fortsätter att krympa. Och på många håll vägrar partiet lokalt att lyda och närmar sig på många håll istället den Sverigedumokratiska retoriken. Min gissning är att Ulf Kristersson är utbytt innan nästa val. Han har inte gjort sig känd för att göra succé i sina tidigare uppdrag (varken politiskt eller privat) och har nu ännu ett misslyckande som vi kan lägga till listan. Hans Donald Trump-liknande yttrande att Högeralliansen var störst efter valet visade ju bara att han inte kunde räkna - heller.

Hur vi ska tolka det faktum att moderata Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson nu lämnar tidningen och blir presschef hos Kristdemokraterna vet jag inte. Men, det är väl ännu ett exempel på flykten från Moderaterna. Hans jobb på moderata Svenskan tas över av näringslivets lobbyorganisation Timbros utsända i ledarredaktionen, Lydia Wålsten. I dagens ledare tar hon i varje fall klar ställning. Rubriken lyder: Miljökrav stoppar grön gruvboom på dagens ledare. Det handlar om motståndet mot att börja gruvbrytning på Österlen i Skåne. - "Somliga skåningar är rädda för att få en gruva på Österlen" skriver Lydia. "Somliga" skulle jag vilja ersätta med "de flesta"! Kring det natursköna slättlandskapet Österlen är det nog mycket svårt att hitta någon som sympatiserar med tankarna på att öppna gruvor för att utvinna Vanadin. Men i Lydia Wålstens värld så finns det inget som heter miljöhänsyn om man kan tjäna pengar. Att prata om "Grön gruvboom" är faktiskt riktigt komiskt.

Vi ser med spänning fram emot framtiden!

Regering snart?

» Alla måste kompromissa

Det börjar bli allvar nu för våra rikspolitiker att kompromissa sig fram till en regeringsbildning. För så är det ju helt självklart. Det krävs kompromisser, att man ger avkall på gamla löften! Hur mycket är Stefan Löfven villig att erbjuda Annie Lööf (och Jan Björklund) för att få deras stöd? Det handlar om att visa kompromissvilja, men också om att göra en avvägning av var gränsen går för att förhindra ett ännu sämre alternativ. Att släppa fram en oduglig statsminister som Ulf Kristersson som ska regera tillsammans med en Ebba Busch Thor som snart har positionerat sitt parti på samma våglängd som Sverigedumokraterna. Samtidigt som Ulf och Ebba gör sig beroende av Jimmie Åkessons infall. Om dom tror att han kommer att sälja sitt stöd billigt så lever dom nog i en fantasivärld. Det vore en katastrof. Spåren från hans tidigare uppdrag förskräcker!

För Annie Lööf (och Jan Björklund) gäller det att inse att man som små partier inte kan inbilla sig att man kan diktera villkoren. Försöker man att bita över ett alldeles för stort stycke kommer Stefan Löfven till slut att konstatera att det inte går att med någon form av anständighet kvar fortsätta förhandla, utan då får Annie Lööf (och Jan Björklund) ta konsekvenserna av sitt agerande. Antingen att krypa tillbaka till Ulf Kristersson och be om förlåtelse eller acceptera ett nyval.

Ett nyval som med största sannolikhet kommer att straffa Centerpartiet och Liberalerna. Om ett nyval kan komma att lösa problemen, det vet vi inte. Dom enda som verkar vilja ha ett nyval är Sverigedumokraterna som nog går och drömmer om att de framgångar som ju faktiskt uteblev i senaste valet ska komma då istället. Jag tvivlar dock på detta!

Vi kan i varje fall konstatera att Centerns och Liberalernas väljare vill ha en överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Enligt den undersökning som Expressen gjort så är det 68% av de båda Mittenpartiernas väljare som vill ha denna lösning. Bara 11% vill ha en lösning med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Även en majoritet av de Rödgröna väljarna tycker att denna lösning är den minst dåliga med hänsyn till det valresultat vi har att spela med.

Ett alternativ med Högeralliansen beroende av Sverigedumokraterna har stöd av 80% av M:s och Kd:s väljare, men som sagt av bara 11% av Mittenpartiernas väljare. Faktum är att de Sverigedumokratiska väljarna föredrar ett Extraval (60%) framför en Högeralliansregering beroende av dom (36%).

Stödet för ett Extraval är störst hos Sverigedumokraterna (60%), men är också stort bland Vänsterpartiets och Miljöpartiets väljare (57%). Bland Högeralliansens väljare är stödet däremot lågt, 16% av M:s och Kd:s väljare och 19% av C:s och L:s väljare tycker att Extraval är den bästa lösningen. Uppenbart är att man på den sidan förstår att ett sådant val troligtvis kommer att försämra deras eget läge.

Det är helt enkelt dags att börja kompromissa - NU! Troligtvis pågår det bakom dörrarna seriösa förhandlingar. Något som jag tycker är helt rätt. Den här typen av förhandlingar ska ske bakom stängda dörrar. Det är inte läge att ge politiska kommentatorer, ledarskribenter och bloggare chansen att ställa det ena löftet mot det andra. Inget parti kan hårdnackat stå fast vid sina löften, för då blir det ingen lösning. Då är det bäst att förhandla bakom en stängd dörr.

Det är hur som helst uppenbart att de svenska väljarna börjar att lite tappa tålamodet. Kritiken mot partierna är utbredd. Fast jag tycker faktiskt att en hel del av kritiken är orättvis. Det är vi väljare som bestämt hur det ska se ut i Riksdagen. Det är vi som valt och inte gett någon gruppering en majoritet. Jag tycker alltså att kritiken är lite orättvis. Men, nu är det dags för Annie Lööf först och främst att bestämma sig. Hon bör tänka på att om man försöker bita över hela stycket så riskerar man att förlora allt.

Valet är deras

» Lite lästips

Det finns säkert en del som tycker att jag är en opålitlig vänstervriden dumskalle. Som inte ger ett ruttet lingon för min syn på Sverigedumokraternas människosyn och den Sverigedumokratiska svansens uppträdande. För tillfället aktualiserat av diskussionen kring en regeringsbildning. Vad ska de liberala partierna Centerpartiet och Liberalerna välja? Ska dom ställa upp för en högerkonservativ regering under moderaten Ulf Kristersson med kristdemokraten Ebba Busch Thor men som är beroende av Sverigedumokraternas Jimmie Åkesson? Eller ska dom istället välja att ge klartecken åt en rödgrön regering ledd av Socialdemokraterna under Stefan Löfven?

Vi har att leva med det valresultat vi har fått. De tre Rödgröna partierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är större än de fyra borgerliga Högerallianspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna. Annie Lööf och Jan Björklund har inget annat val än att inse att det är detta valresultat vi fått. Att Ulf Kristersson däremot inte kan räkna fram detta är i och för sig inget att förvåna sig över. De ekonomiska spåren av hans tidigare uppdrag är ju tyvärr inte upplyftande. Hade han varit något annat än en manlig moderatpolitiker hade mediagranskningen av honom gjort honom omöjlig.

Men, för att hjälpa er på traven har jag valt ut en del lästips till er. Och för att jag alltså inte ska beskyllas för att sprida vänsterpropaganda så har jag valt lästipsen från borgerliga tidningar. Låt oss därför börja med Per T Ohlssons rader i Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan. Per T Ohlsson ger fem argument till varför att göra sig beroende av Sverigedumokraterna vore helt vanvett om man tar den liberala etiketten på allvar. I korthet dessa fem argument:
¤ Öppenhet mot omvärlden.
¤ Jämställdhet och kvinnors rättigheter.
¤ Klimatet.
¤ Sverigedemokraternas ursprung i nynazism och vit makt-miljö.
¤ Värnet av den liberala demokratin och dess institutioner.
Sverigedumokraterna står för helt andra värderingar än de liberala värderingarna. Istället har ju Sverigedumokraterna utropat liberalismen till sin huvudfiende. Jimmie Åkesson går i dag omkring och drömmer om ett nationalkonservativt block tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Kan Annie Lööf och Jan Björklund verkligen ställa upp på detta?

Nästa lästips är från dagens Svenska Dagbladet där Anders Q Björkman under rubriken "Borde Nationalmuseum vara ett Shurgard-förråd" funderar över bland annat Moderata Ungdomsförbundet och deras ordförande über-moderaten Benjamin Dousas krav på nedläggning av Public Service, avskaffande av alla bidrag till kultur och privatisering av biblioteken. - "Politiska ungdomsförbund ska väl i viss mån präglas av ungdomligt oförstånd, men även fullvuxna politiker är inne på liknande tankar" skriver Anders Q Björkman. Han konstaterar att detta är något som Sverigedumokraterna gärna krävt lokalt runt om i landet. Han avslutar med: - "Kort sagt skulle Stockholm – och hela Sverige – riskera att erodera till en kulturell öken. Varför i hela världen skulle vi vilja ha det så? För att det är rätt rent ideologiskt?"

Slutligen publicerar Svenska Dagbladet i dag i kulturbilagan en lång artikel om Özz Nûjen och det han utsatts för från den Sverigedumokratiska svansen. En svans som inte bara utgörs av Sverigedumokrater utan också av t.ex. personer som officiellt kallar sig moderater eller kristdemokrater. Men som tydligt visar släktskapen och gemenskapen mellan Sverigedumokraterna och den frispråkiga högerflygeln inom Moderaterna och Kristdemokraterna. I de här grupperna kritiseras människor som kommer till Sverige för att inte integreras. Samtidigt förföljs de invandrare som gör just detta. Integreras och är framgångsrika. Utgångspunkten i artikeln handlar om hur Özz Nûjen från de här grupperna beskyllts för att ha finansierat Rakhmat Akilovs terrordåd. Bakgrunden är att Özz Nûjens familj för flera år sedan renoverat sitt hus. En byggfirma fick uppdraget. Dom i sin tur engagerade bland annat Rakhmat Akilov för att utföra arbetet. Detta var innan han i sin besvikelse över att inte få stanna i Sverige fick sina tankar på ett terrordåd. Detta var medan han försökte försörja sig på egen hand. Men detta brydde sig alltså inte denna sverigedumokratiska svans om. Özz Nûjen är invandrare - alltså kan man inte lita på honom. Dessutom kommer han från Mellanöstern - ännu värre. Att han är kurd, den grupp som kanske offrat mest i kriget mot IS, sån't begriper inte denna rasist-svans.

Bara för att ge er lite motsats att läsa så läs också Carl Rudbecks hyllning till Benjamin Dousa i Svenskan några dagar tidigare.

Vad liberala partier som Liberalerna och Centerpartiet ska prioritera tycker ju inte jag skulle vara några problem för dessa att välja. Men det är upp till Annie Lööf och Jan Björklund att välja. Vad är värst för Sverige och demokratin? Jimmie Åkesson eller Stefan Löfven?

Argument för något

» Den goda Lydia

Jag undrar hur många fler än vi politiknördar som läser ledarsidorna i tidningarna. Uppriktigt sagt har jag ingen aning. Fast jag ska erkänna att jag finner ett stort nöje i att läsa dessa. Det behöver inte vara för att jag håller med. Jag höll nästan på att säga att det är roligare att läsa sådana som man inte håller med om. - "Hur korkad får man vara?" - "Hur f-n tänker hen?" - "Det kunde jag ge min den på!" - "Va?" - "Typiskt!"

Det kan vara nyttigt att läsa vad andra tycker. Ofta blir man snarast ytterligare stärkt i sin egen åsikt och kan samtidigt få nya argument för sin egen syn på världen. Jag är fullt övertygad om att "vi" som står till vänster är mer benägna att läsa vad "motståndarsidan" argumenterar om än vad som gäller tvärtom. Och jag är övertygad om att detta inte BARA beror på att de flesta tidningar är borgerliga. Jag tror faktiskt att "vi till vänster" är mer benägna till att lyssna på motståndarsidan argument. Dom har fel, men det kan vara kul att höra hur dom resonerar.

Det finns ledarskribenter som man ibland undrar över. Jag läser ju t.ex. varje dag den i huvudsak liberala Helsingborgs Dagblad, den klart konservativa moderata Svenska Dagbladet, den socialdemokratiska Aftonbladet och den rödgröna Dagens ETC. Det kan vara spännande att studera infallsvinklarna. Och även följa olika ledarskribenter. Svenska Dagbladet har för tillfället en "vikarierande ledarskribent" vid namn Lydia Wålsten. Uppenbart väl skolad inom Näringslivets ledande lobbyorgan Timbro. Vilket står klart när jag kan se att hon är tjänstledig från jobbet som kommunikationschef på Timbro för att skriva ledarartiklar i Svenska Dagbladet.

För en dryg vecka sedan kommenterade jag hennes syn på vad Jan Björklund beskrev som - "Jag och partiet har utsatts för formidabelt hat av den svenska högerns svans. Jag har inte upplevt något liknande under mina 25 år." Dvs Högerns svans och dess kampanj mot Liberalerna och Centerpartiet för att övertyga / tvinga dom till underkastelse. Lydia Wålsten verkade dock tycka att Jan Björklund sjåpade sig. Hennes rubrik i Svenska Dagbladet blev: Är Jan Björklund offer för näthat? Lite kritik får man väl tåla, verkade Lydia Wålsten tycka. Fast det var nog inte "kritik" som Jan Björklund beskrev, det var uppenbarligen något helt annat. Något som Lyda Wålsten verkade tycka det var OK det också. Jag vet inte om det är Svenska Dagbladets och Timbros gemensamma ståndpunkt att den här låga nivån på debatten är acceptabel?

I dag är Timbros utsända på Svenska Dagbladet aktuell igen. Under rubriken Friheten är inte alltid vacker går Lydia Wålsten ut till storms mot kritiken mot den överdrivna konsumtionshysterin. Hennes ledare är ett enda långt försvarstal för den konsumtionshysteri som präglar Black Friday och liknande försäljningsfester. Att det överdrivna köp och släng-samhället är ett miljöproblem bagatelliseras. Bara handla, vi har råd och mår bra av det. Ju fler som kan shoppa loss, desto bättre för samhället.

Själv har jag tillbringat en hel del tid i helgen med att slänga alla mejl som innehåller "Black Friday" eller "Black Week" eller liknande. Alla företag jag någonsin har haft någon kontakt med verkar under några enstaka dagar ha skickat minst ett mejl om dagen med erbjudande. Ofta flera om dagen. Förr eller senare ska jag väl ge upp verkar dom tro. Men, jag ska erkänna, det enda jag köpte i fredags var 2 liter mjölk, en yoghurt, en rökt korv, en kvällstidning och nya numret av Faktum från min egen Faktumförsäljare. I morgon på "White Monday" kanske det blir lite mer...

Slutsats? Läs gärna ledare i tidningarna. Det kan vara nyttigt. Men läs dom kritiskt!

Internationella hattdagen

» Prestige

Försöken att skapa en fungerande regering fortsätter. Jag har tidigare tyckt att det parlamentariska läge som vi väljare skapat har gjort det hela så komplicerat att det får ta den tid det tar. Att det tar tid är tyvärr inget unikt för Sverige. Det ska hålla på länge till innan vi börjar närma oss de tider som det tagit i andra europeiska länder.

Inget av "blocken" kan få ihop en fungerande regering som accepteras av tillräckligt många, så är det bara. Det krävs alltså någon form av blocköverskridande överenskommelse. Om denna ska gå ut på ett direkt regeringssamarbete eller det bara handlar om att man accepterar det andra blocket det kan kvitta.

Att högerborgerligheten (alltså idag Moderaterna och Kristdemokraterna) helt uppenbart hellre gör sig beroende av Sverigedumokraterna än accepterar samarbete med Socialdemokraterna och ser S som ett värre hot än SD står klart. Detta medan mittenborgerligheten (Centern och Liberalerna) trots allt ser Sverigedumokraterna som något värre än Socialdemokraterna och därför kanske hellre vänder sig mot S än SD. Sedan finns det grupperingar inom partierna som ser lite annorlunda på var den värsta motståndaren finns. Landskronas starke man liberalen Torkild Strandberg har ju klart visat att han står SD närmare än S. Något som inte förvånar den som följt honom under åren. Men även inom Moderaterna finns grupper som känner en stark motvilja mot att binda upp sig mot Sverigedumokraterna. För tillfället är dom dock tystade.

Fast det som tydligen trots detta skapar det största problemet är prestigen. Ulf Kristersson går inte med på någon annan lösning än där han är statsminister. Uppenbart är att Stefan Löfven har liknande invändningar om S på något sätt ska ingå i underlaget. En koalition med både Socialdemokraterna och Moderaterna faller därför. Stefan Löfven menar att S är störst alltså ska han vara statsminister. Ulf Kristersson menar att om han räknar med röstboskapen i Kd, L och C så är dom större. Varvid alltså Stefan Löfven kan replikera med att om han räknar in MP och V så är han störst. Ett försök från Annie Lööf att komma förbi den prestigen genom att hon mitt emellan blir statsminister accepteras uppenbarligen inte av Ulf Kristersson. - "Får inte jag uppnå mitt mål att bli statsminister så ska ingen annan heller få vara det" verkar vara hans resonemang.

Det är alltså dags för alla att släppa lite på prestigen och acceptera att valresultatet kan inte ge oss den regering vi vill ha. Jag hade ju gärna sett Jonas Sjöstedt som statsminister! Men, jag inser att med det valresultat vi har så är detta inte en möjlig väg framåt. Alltså måste jag inse att det får bli en annan lösning. En regering måste ju till förr eller senare. Och en regering som kan genomdriva beslut. I korthet finns det faktiskt tre varianter.

1/ Centern och Liberalerna väljer att släppa in Sverigedumokraterna i värmen och accepterar att skapa en regering som är beroende av ett aktivt stöd från Jimmie Åkesson. Vi ska ha i åtanke hur Jimmie Åkesson förklarade varför SD vid förra omröstningen om Ulf Kristersson skulle rösta för Ulf Kristersson:
- "Vi har, utifrån de signaler vi fått, goda skäl att anta att en M/KD-regering ger oss förutsättningar att få faktiskt inflytande över politiken under de kommande fyra åren."

2/ Centern och Liberalerna inser att en regering som sitter i Sverigedumokraternas knä är ett värre alternativ än att Stefan Löfven får fortsätta. Alltså väljer man att acceptera en S-styrd regering vid en kommande omröstning.

3/ I varje fall en av Ulf Kristersson eller Stefan Löfven röstar för en regering med Annie Lööf som statsminister och inser att det är en väg ut som är värd att prova.

Är det någon som tror att Ulf eller Stefan är villiga att släppa på prestigen? Är det någon som tror att Annie inser att hon faktiskt måste välja sida? Faktum är att jag faktiskt tror att något kommer att hända. Förhoppningsvis är det inte bara ett önsketänkande. Kan det komma vid kommande omröstning där talmannen Andreas Norlén tydligen bestämt att det nu ska röstas om Stefan Löfven som statsminister?

Den som lever får se!

Högern avskräcker

» Vad handlar det om?

En del kanske har lite svårt att förstå vad det pågående inbördeskriget inom den borgerliga Alliansen egentligen handlar om. Vad får Centerpartiet och Liberalerna under Annie Lööf och Jan Björklund till att tacka Nej till en regering bestående av Allianskollegorna i Moderaterna och Kristdemokraterna under Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor? Läser man "konservativa" reaktioner så är Annie Lööf och Jan Björklund förrädare som stoppar en Högeralliansregering. Läser man "liberala" reaktioner så gör Annie Lööf och Jan Björklund bara vad dom lovat - att inte acceptera en regering som är beroende av aktivt stöd från ett populistisk och nationalistiskt parti med sina rötter i nazismen.

Vad det hela handlar om i enkelhet är att medan de "konservativa" partierna Moderaterna och Kristdemokraterna ser Socialdemokraterna som något som är värre än Sverigedumokraterna så ser de "liberala" partierna Centern och Liberalerna Sverigedumokraterna som något som är värre än Socialdemokraterna. I korthet, Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor gör sig hellre beroende av extremhögern i Sverigedumokraterna är samarbetar med Socialdemokraterna. Detta medan de liberala idéerna hos Annie Lööf och Jan Björklund gör att man trots allt hellre samarbetar med Socialdemokraterna än gör sig beroende av Sverigedumokraterna.

Så var det när demokratin infördes i Sverige för 100 år sedan, något som skedde genom ett samarbete mellan liberalismen och socialdemokratin trots hårt motstånd från dåtidens konservativa högerkrafter. I dag väljer Moderaterna och Kristdemokraterna att hellre använda sig av Högerns svans för att bekämpa liberalismen och demokratin.

Egentligen är det ganska enkelt!

Vad ska man acceptera?

» Anständighet och Moral

I gårdagens Riksdagsdebatt berättade Jan Björklund att han och Liberalerna (och gissningsvis även Centern och Annie Lööf) utsatts för den värsta hatkampanj han upplevt under de 25 år han sysslat med politik:

- "Jag och partiet har utsatts för formidabelt hat av den svenska högerns svans. Jag har inte upplevt något liknande under mina 25 år."

Fast det betvivlar tydligen moderata Svenska Dagbladets ledarskribent Lydia Wålsten. Enligt henne är det väl inte så farligt och inget att sjåpa sig över. Är Jan Björklund offer för näthat? har hon satt som rubrik på sin ledare i dagens Svenska Dagbladet. Så här skriver hon. - "Gör man anspråk på den högsta makten bör man inte sänka sig till nivån att man påstår att hela demokratin solkas på grund av folkets hårda ord." Det är naturligtvis en hårresande tanke att bara för att man är politiker så ska man stå ut med vad som helst. Den här Lydia Wålsten borde skämmas öronen av sig med den synen på det politiska debattklimatet. Det är kanske inte så underligt att politiker som Hanif Bali osv tillåts fortsätta att sprida dynga i den politiska debatten när ledarskribenter på en av Sveriges största tidningar (det är Sveriges största moderata tidning...) har en förlåtande syn på näthat. Skäms Lydia!

Och på tal om anständighet och moral så nämnde jag ju tidigare Moderaterna i Staffanstorp som nu valt att samarbeta med Sverigedumokraterna istället för med sina Allianskollegor i kommunen. Det hela handlar naturligtvis om att moderatfästet Staffanstorp redan tidigare har fört en starkt SD-influerad politik gentemot människor av annan hudfärg eller annan religion. Flyktingar som hänvisats till kommunen ska helt enkelt behandlas så vidrigt som möjligt så att dom inte stannar bland det fina folket i kommunen. Så hänvisade man t.ex. nya flyktingar som hänvisats till kommunen att bo i gamla husvagnar som ställdes upp på en åker utanför samhället. Allt för att förnedra dom så mycket som möjligt. Äkta sverigedum... f'låt moderat politik.

Detta projekt har därför fått Sverigedumokraterna här i Åstorp att motionera om att "Införa Staffanstorpsmodellen i Åstorp". Sverigedumokraterna Anton och Peter skriver: - "Ger det de nyanlända en verklighetsförankrad bild av tillståndet i Sverige." Jag vet inte riktigt vad det är som Anton och Peter menar med "verklighetsförankrad bild"? Att i Sverige bor vi i husvagnar ute på en åker? Eller att om du inte är en vit kristen arier så vill vi inte veta av dig utan du ska förnedras så mycket som möjligt så att du försvinner?

För ett antal år sedan (cirka tio år sedan) jobbade jag några år som Socialsekreterare här i Åstorp. Vi hade då ett projekt där ett par killar som det var omöjligt att ordna bostad till pga missbruksproblem och annat fick en bostad i ett par baracker som var placerade i utkanten av bebyggelsen. Det var inget speciellt bra projekt även om det på kort sikt löste ett problem.

Hur som helst är detta Sverigedumokraternas första motion här i Åstorp under den nya mandatperioden. Vilket ytterligare stärker det faktum att Sverigedumokraterna är ett enfrågeparti. Allt är invandringens fel, och är det inte invandringens fel så är det invandrarnas eget fel. Problemen löses bäst genom att förnedra människor! Det är alltså ett parti med den här synen på andra människor som Moderater och Kristdemokrater vill bygga upp makten på. Det ska påpekas att den officiella förklaringen från moderaterna i Staffanstorp för "husvagnsmodellen" var att det var en tillfällig akut åtgärd.

Om renlighet högerut

» Jimmie mot världen

Jag tittade på Riksdagsdebatten före statsministeromröstningen och sedan omröstningen på förmiddagen. En debatt och en efterföljande omröstning som inte innehöll några överraskningar. Att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle förklara varför dom röstar Nej till Ulf Kristersson som statsminister i en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna var väl inget som förvånade. Att Moderaterna och Kristdemokraterna skulle förklara att dom tänkte rösta Ja till Ulf Kristersson var väl inte heller något förvånande. Vi kan notera att Tobias Billström och Ebba Busch Thor kunde framföra sin irritation mot Centerpartiet och Liberalerna för deras "illojala" motstånd utan att en enda gång nämna Sverigedumokraterna vid namn. Att Jimmie Åkesson skulle förklara att en regering med Moderaterna + Kristdemokraterna är hans önskedröm är väl inte heller något förvånande. Det framgick klart att hans största politiska fiender är vänsterliberalismen. Annie Lööfs och Jan Björklunds förklaring till varför dom röstar Nej till en regering som gör sig beroende av aktivt stöd från ett nationalistiskt och populistiskt parti som Sverigedumokraterna var väl inte heller någon stor förvåning. Som Jan Björklund påpekade så ser SD liberalismen som dess huvudfiende och som Liberal är det inte acceptabelt att göra sig beroende av just SD.

Jan Björklund berättade också hur han utsatts för en hatkampanj av en omfattning som han aldrig varit med om tidigare i sin politiska karriär. - "Jag och partiet har utsatts för formidabelt hat av den svenska högerns svans. Jag har inte upplevt något liknande under mina 25 år" sade Jan Björklund. Ett faktum som visar vad det är för grupper som det handlar om. Det är inte grupper och individer som tror på demokratin. Det är grupper som tror på hot och våld som ett acceptabelt handlande. Det är dessa grupper som Moderaterna och Kristdemokraterna är villiga att sätta sig i knät på. Det är en skam! Uppenbart är att det råder inbördeskrig inom Högeralliansen. Och inte mig emot...

För övrigt förtjänar det att påminna om Jimmie Åkessons motivering i går till att Sverigedumokraterna hade beslutat sig för att rösta Ja till Ulf Kristerssons högerkonservativa M + KD regering. Jag saknade frågan till Ebba Busch Thor när Svenska Dagbladets ledarredaktion intervjuade henne hur hon förklarade att Jimmie Åkesson säger sig ha fått signaler.

- "Vi har, utifrån de signaler vi fått, goda skäl att anta att en M/KD-regering ger oss förutsättningar att få faktiskt inflytande över politiken under de kommande fyra åren."

Slutligen kan jag inte undanhålla er från att påminna om att i det skånska moderatfästet Staffanstorp valde Moderaterna att liera sig med Sverigedumokraterna istället för att samverka med andra borgerliga partier för att få ihop en majoritet. Nu kommer detta inte att innebära någon större förändring av politiken i Staffanstorp eftersom det gamla Moderatstyret förde en mycket SD-influerad politik redan tidigare. Steget för moderaten Christian Sonesson att vända sig till Sverigedumokraterna i Staffanstorp var inte långt. Det var knappt ett steg!

På onsdag smäller det

» Uffe historisk

Ja, så har då Uffe-pojken förklarat att han ska försöka bilda en regering som består av Moderaterna och Kristdemokraterna. Ebba Busch Thor är förväntansfull, men verkar väldigt sur på Annie Lööf och Jan Björklund som inte verkar villiga att stötta hennes och Ulfs uppkopplingar till Jimmie Åkesson. Det ska faktiskt bli en spännande omröstning på onsdag. Ulf Kristersson har kanske inte så stor chans att bli vald. Men, han har trots detta en chans att bli historisk. Han kan nu faktiskt hamna i historieböckerna som den första statsministerkandidaten i Sveriges historia som blev nedröstad av Riksdagen! Alltid något!

Hur som helst så ska det bli spännande att se hur Sverigedumokraterna väljer att rösta? Detta eftersom Jimmie Åkesson har deklarerat att han inte kommer att stödja någon statsministerkandidat om han inte fått vissa garantier för vilken politik som kommer att bedrivas. Vi kan alltså konstatera att om Sverigedumokraterna röstar för Ulf Kristersson som statsminister tillsammans med Ebba Busch Thor så har Jimmie Åkesson fått de garantier som han kräver av Ulf Kristersson. Jimmie Åkesson har alltså blivit nöjd. Och i så fall gör ju Annie Lööf och Jan Björklund helt rätt som röstar Nej tack!

Vi kan se hur politiken utvecklats i de länder där de sittande etablerade partierna släppt in högerpopulisterna till maktens grytor. Även de etablerade partierna har då tagit efter högerpopulisternas politik. Det socialdemokratiska partiets i Danmark utveckling är ju spår som förskräcker. Sedan behöver man ju inte ta som exempel hur nazisterna kom till makten i Tyskland en gång i tiden. Det var ju inte så att dom helst plötsligt vann en majoritet. Det var de tidigare etablerade partierna som släppte in nassarna i den politiska värmen.

Lokalt, främst i Skåne, har ju främst Moderaterna på många håll inte varit främmande för att släppa fram Sverigedumokraterna. Senaste exemplet är i det skånska moderatfästet Staffanstorp där nu Moderaterna (43%) gett Sverigedumokraterna (11%) en del smågodis för att försäkra sig om deras stöd. Något som inte förvånar det minsta. Moderaterna i Staffanstorp tillhör de som redan tidigare bedriver en SD-inspirerad migrationspolitik. Så det krävde nog inte stora uppoffringar för Christian Sonesson i Staffanstorp att locka med sig SD.

Nu ska det i varje fall bli spännande att se på onsdag vilka fler än Moderaterna och Kristdemokraterna som stöttar Uffe-pojken?

Ödesstunden för Uffe närmar sig

» Inbördeskriget fortsätter

I svallvågorna efter den moderata talmannen Andreas Norléns beslut att Riksdagen nästa vecka ska hålla en omröstning om moderaten Ulf Kristersson som statsminister så fortsätter inbördeskriget inom Högeralliansen. Attackerna mot Annie Lööf från höger-högern och kristdemokrat-högern blir egentligen allt mer smutsig och pinsam. Hela debatten handlar om hur Annie Lööf och Jan Björklund ska få sina riksdagsledamöter att rösta vid omröstningen. Officiellt gäller hur som helst än så länge att Annie Lööf och Jan Björklund står fast vid sitt beslut att inte acceptera en mini-högeralliansregering som sitter i Sverigedumokraternas knä. Ett löfte man gav redan innan valet och som man upprepat sedan dess.

Fast det är en sak jag undrar över. Har Jimmie Åkesson lovat att rösta för Ulf Kristersson? Alla verkar utgå ifrån att Jimmie Åkesson har fått tillräckliga garantier från Ulf Kristersson så att han ska rösta Ja till Ulf Kristersson. Men, jag har inte sett någon journalist seriöst fråga Ulf Kristersson vad han lovat Jimmie Åkesson. Eller någon journalist som frågat Jimmie Åkesson vad han fått för löften från Ulf Kristersson.

Kanske slutar omröstningen på onsdag med att bara Moderaterna och Kristdemokraterna röstar för Ulf Kristersson. Kanske blir resultatet att Annie Lööfs dröm infrias och att hon får ett uppdrag av Andreas Norlén att sondera möjligheter. Tyvärr så tror jag att enda utvägen är någon form av överenskommelse över blockgränsen. Visst finns det de som hoppas eller befarar ett Extraval, men detta kommer ju knappast att lösa några problem. Aftonbladet publicerar i dag sin väljarundersökning. Alla förändringar sedan valet ligger inom felmarginalen. Men de stora förlorarna är Moderaterna och Liberalerna medan Centern och Sverigedumokraterna vinner mest. Fast allt inom felmarginalen....

Fast som tillhörande "vänstern" är det ganska kul att studera inbördeskriget på andra sidan. Jag erkänner! Skadeglädjen är den enda sanna glädjen! I maj är det dags för val till EU-Parlamentet och där har jag redan tidigare kommenterat det lilla inbördeskriget i Moderaterna. Två av M:s tre ledamöter har förklarat att dom inte ställer upp till omval. Sedan har den moderata valberedningen beslutat att peta Anna Maria Corazza Bildt (Carl Bildts hustru) trots att hon vill fortsätta. Ett bråk som nu utspelas inför öppna dörrar. Senaste utspelet är att Anna Maria Corazza Bildt petats pga sitt dåliga uppförande mot medarbetare. Om detta är sanning eller bara en del av det fula spelet har jag naturligtvis ingen aning om. Men, som sagt, skadeglädjen är den enda sanna glädjen!

Och på tal om Moderaterna så fortsätter den moderata undervegetationen (såsom Hanif Bali) att sprida sin Donald Trump influerade dynga. Twitter är ett mycket farligt media. På ett begränsat utrymme ska man få med så mycket elakheter som möjligt. Detta är MYCKET svårt. Jag hoppas faktiskt att Twitter-manin tar slut en dag när människor tröttnar på all den dynga som sprids där. Jag har förresten skriftligt ställt en formell fråga till Moderaterna ifall Hanif Bali är en företrädare för Moderaterna? Hur jag ska tolka att jag inte fått något svar vet jag faktiskt inte!

Hur som helst så löser det sig säkert - en dag.

Politisk kärlek

» Enighet

Det står allt mer klart att Alliansen, av mig främst kallad Högeralliansen, håller på att implodera inifrån. Talmannen Andreas Norléns smarta drag att bestämma att nästa vecka ska Riksdagen rösta om hans partikamrat Ulf Kristersson som statsminister istället för att även ge Annie Lööf i uppdrag att sondera möjligheterna att skapa någon form av blocköverskridande regering har satt igång ett mindre inbördeskrig i Högeralliansen. Det är uppenbart att Ulf Kristersson (M) nu är villig att försöka skapa en Moderatledd regering som blir beroende av stöd från Jimmie Åkesson (SD). Och, han är i detta ivrigt påhejad av Ebba Busch Thor (KD). Men, Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) har allt mer distanserat sig från en sådan lösning. Dels har man ju lovat sina väljare innan valet att inte sätta sig i en regering som är beroende av stöd från Sverigedumokraterna. Dels är man inom de båda Mittenpartierna mycket irriterade på Ulf Kristerssons makthungriga egoism. Hur detta kommer att sluta får vi nog inte veta förrän i nästa vecka.

En utväg för Annie Lööf och Jan Björklund är ju att även om man inte röstar för Ulf Kristerssons (M + Kd + SD) lösning så behöver man ju inte heller rösta emot utan lägga ner sina röster. Vi skulle då alltså få en regering som består av Moderaterna och Kristdemokraterna som är beroende av aktivt stöd från Sverigedumokraterna och passivt stöd från Centern och Liberalerna. En drömsituation för många moderater och för Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna. Men, en mardröm för andra moderater och för Centern och Liberalerna. Men, jag gissar av vi hamnar där!

Det moderata förhållandet till Sverigedumokraterna skapar även problem på många håll runt om i landet. I flera kommuner här nere i Skåne har ju Moderaterna valt att rösta fram Sverigedumokraterna till styret. Det finns en hel del krafter inom Moderaterna som ser Socialdemokraterna som något värre än Sverigedumokraterna. I min egen kommun Åstorp verkade Moderaterna vara på väg att inleda samarbete med Sverigedumokraterna. Det krävdes dock stöd från ytterligare ett parti för att få majoritet. Det slutade till slut med att Moderaternas förstanamn övertalades att lova att lämna politiken. Att den mycket kontroversiella Pontus Pålsson lämnade in en avsägelse var en förutsättning för att Kristdemokraterna och Liberalerna skulle ställa upp på ett samarbete med Moderaterna. Till det första Kommunfullmäktigemötet i oktober hade Pontus Pålsson ännu inte lämnat in någon avsägelse. Men, han kom i varje fall inte på mötet. Nu blev resultatet att en minoritet bestående av Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet styr Åstorp med totalt 13 mandat och med två oppositionsgrupper. Sverigedumokraterna som har 9 mandat och Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna som har 9 mandat. Oppositionsråd blev en moderat sedan Centern och en sverigedumokrat rösta på honom istället för den sverigedumokratiska kandidaten.

I grannkommunen Bjuv har förhållandet till Socialdemokraterna / Sverigedumokraterna nu fått två tunga moderater att lämna politiken. Oppositionsrådet Ninnie Lindell och fullmäktigepolitikern Bertil Olsson som haft i uppdrag att förhandla med Socialdemokraterna om ett samarbete som skulle skapat ett majoritetsstyre har nu meddelat att dom helt lämnar politiken pga motsättningar in Moderaterna. Uppenbart är att Moderaterna inte kan bestämma sig för vilket håll man ska luta sig åt. Mot Sverigedumokraterna eller mot Socialdemokraterna. Kan det vara så att även Bjuv är på gång att få en lösning som påminner om den i Åstorp.

Det där med interna motsättningar inom Moderaterna är ju inte heller något nytt. Här i Åstorp har flera betydande moderatpolitiker under åren lämnat politiken i protest mot Pontus Pålssons sätt att styra.

Problem inom ungdomsförbund är ju inget nytt. Mer eller mindre drabbar detta alla partierna. Det har hänt mer än en gång att moderpartiet helt enkelt slängt ut hela ungdomsförbundet ur partiet och startat ett nytt ungdomsförbund. Senast ut i detta var Sverigedumokraterna för några år sedan. Ingen har väl missat skriverierna om motsättningar inom SSU här i Skåne där tydligen en liten grupp extremister tagit makten. I dag läser vi om en skandal på en MUF-konferens i Vänersborg där nu en 20-årig muffare anhållits misstänkt för en grov våldtäkt på en ung kvinnlig partikamrat. Efter konferensen blev det party och festandet fortsatte efteråt på hotellrummen. Partidistriktet i Västra Götaland har nu bland annat beslutat om att det i fortsättningen råder alkoholförbud på MUF-arrangemangen i fortsättningen. Redan på min tid i SSU lockade MUF nya medlemmar med fyllefester. Men jag trodde faktiskt att den eran var slut i dag. Men tydligen inte.

I mål?

» Fixar du det Uffe?

Talmannen Andreas Norlén har nu bestämt sig för att det nästa vecka ska hållas en omröstning i Riksdagen om Ulf Kristersson (m) som statsminister. En omröstning som riskerar att bli spiken i kistan för Högeralliansen.

Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna har förklarat att dom håller dörren öppen. Man avvaktar helt enkelt hur regeringen ser ut och vilken politik den deklarerar att den ska föra. Naturligtvis hoppas Jimmie på att högerflygeln i Moderaterna och Betong-Ebba i Kristdemokraterna ska vara dom som sätter samman politiken. Men Jimmie Åkesson lär inte beordra sina styrkor i Riksdagen att trycka på den gröna knappen om han inte får garantier för att Kristersson-ministären ska föra "rätt" politik.

Däremot är det nog större tveksamheter om stödet från Annie Lööf (c) och Jan Björklund (l). Uppenbart är att Annie Lööf är besviken och kritisk mot Ulf Kristersson för att han hos talmannen blockerat möjligheterna för att låta Annie Lööf sondera en eventuell regeringsbildning. Vi kan inte tolka detta på annat sätt än att om inte Ulf Kristersson får bli statsminister så ska minsann ingen annan heller få bli det!

Även Jan Björklund är mycket kritisk till Ulf Kristerssons agerande. Så här skriver han på Twitter: - "Förvånande att M stoppat Annie Lööf för att sondera möjligheterna till ett samarbete mellan Alliansen och MP. Alliansen behöver samarbeta med något parti för att kunna regera; märkligt att avfärda MP och ta risken att i stället bli helt beroende av SD."

Vi kan också konstatera att Stefan Löfven är kritisk till att Ulf Kristersson helt uppenbart är villig att göra eftergifter till Sverigedumokraterna för att få deras stöd för en M-ledd regering.

Men, om Annie, Jan och Stefan håller sina löften vid omröstningen i nästa vecka och röstar Nej så faller Ulf Kristerssons bygge som ett korthus. Den intressanta frågan är om Ulf Kristersson på det här viset har föst Annie Lööf och Jan Björklund rakt i famnen på Stefan Löfven? Det ska hur som helst bli spännande att följa utspelen under resten av veckan. Vi kan förvänta oss en vecka med gott om politiska utspel och försök till utpressning. Det finns också en möjlighet att Annie och Jan till slut bestämmer sig för att lägga ner sina röster. I så fall får Ulf Kristersson med hjälp av Kd och SD 154 Ja-röster mot S, V och MP:s 144 Nej-röster.

Det är dags för Ulf, Annie och Jimmie att kliva ur sandlådan och bekänna färg!

I dag är det FN-Dagen

» Länge sedan

Det är ett tag sedan sist som jag tänkte till om en opinionsundersökning. När nu valet är avklarat så är dom ju inte riktigt lika frekventa - eller intressanta. Hur som helst börjar en statistiknörd som jag få lite abstinensbesvär. Så jag blev glad när jag såg att Aftonbladet i dag publicerar en undersökning som dom gör om förtroendet för partiledarna. Det är spännande att fundera över de partiledare som har stort förtroende utanför det egna partiet, det egna blocket. Eller tvärtom...

Egentligen händer det inte så mycket i de här undersökningarna över tiden. Rent generellt har ju stora partiers ledare stort förtroende medan småpartiernas ledare har mindre förtroende. Något som ju är helt naturligt. Faktum är att det inte är så stora skillnader. I topp ligger Ulf Kristersson med 43% som har stort eller mycket stort förtroende och Jonas Sjöstedt på sjätte plats med 37%. 6 procentenheter är ju faktiskt inte mycket mer än felmarginalen i den här typen av undersökningar som sker via webben. Den partiledare som haft den största ökningen är Stefan Löfven som med 39% ligger trea (+5). Överhuvudtaget har de flesta partiledarna fått ökat förtroende sedan för en månad sedan. Regeringsförhandlingarna som alltså än så länge inte har lett till något, har alltså inte gjort att vi fått försämrat förtroende för partiledarna.

Minussiffror har bara de partiledare som redan ligger i botten. Sämst utveckling har Jan Björklund som med 33% har tappat 4 procentenheter. Och Jimmie Åkesson som med 28% (-1) inte lockar allt för många utanför det egna partiet. I sedvanlig ordning är det Miljöpartiets Isabella Lövin (17%) och Gustav Fridolin (16%) som ligger i absoluta botten.

Den partiledare som lockar flest utanför det egna partiet är Ebba Busch Thor som 41% har förtroende för. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att stora delar av de moderata och sverigedumokratiska väljarna har förtroende för Ebba. Ebbas rejäla högergir av Kristdemokraterna har uppenbarligen varit lönsam. Ulf Kristersson ligger i topp med 43% vilket väl gör att han lockar en hel del övriga borgerliga och sverigedumokratiska väljare. Det ska poängteras att siffran är bättre än vad Anna Kinberg Batra presterade, men sämre än vad Fredrik Reinfeldt någonsin hade. Jonas Sjöstedts 37% tyder ju också på ett ganska stort förtroende även från icke-vänsterväljare. Annie Lööfs 38% tyder ju också på en hel del förtroende utanför det egna partiet.

Bland kvinnor ligger Stefan Löfven (43%) i topp tätt följt av Annie Lööf och Jonas Sjöstedt (41%). Bland männen är det istället Ulf Kristersson (48%) och Ebba Busch Thor (46%) som ligger topp. Dessa två är de båda partiledare där siffran för män eller kvinnor skiljer mest. Det är intressant att kvinnan Ebba Busch Thor har förtroende bland 46% av männen men "bara" 35% av kvinnorna. Ulf Kristersson har förtroende bland 48% av männen men bara 38% av kvinnorna. Jimmie Åkesson har 32% bland män och 23% bland män. Detta medan alltså Stefan Löfven har 43% bland kvinnor och 35% bland män. Jonas Sjöstedt har 41% bland kvinnor men 32% bland män. Annie Lööf 41% bland kvinnor och 35% bland männen. De båda miljöpartisterna ligger i botten i båda ligorna men bättre bland kvinnor i varje fall - mindre dåligt alltså.

I listan över partiledare som väljarna inte alls har något förtroende för så är det utan konkurrens miljöpartisterna Gustav Fridolin och Isabella Lövin (båda 55%) och Jimmie Åkesson (54%) som ligger i överlägsen topp - ja botten alltså.

Vad jag saknar i undersökningen är egentligen hur de olika partisympatisörerna har förtroende för andra än den egna partiledaren. I vilken utsträckning når detta förtroende utanför det egna blocket? Hur som helst kan vi i varje fall konstatera att vi faktiskt fått ökat förtroende för de flesta partiledarna under de pågående regeringsförhandlingarna.

Spännande spekulationer

» Det sket sig...

Så har då nu Ulf Kristersson gjort som jag gissade redan i går. Han har meddelat sin partikamrat talman Andreas Norlén att han ger upp! Hans dödfödda projekt att förmå Stefan Löfven att stödja en Moderatledd Högeralliansregering i minoritet misslyckades. Hans andra utväg att skapa en Moderatledd minoritetsregering med stöd av Jimmie Åkesson och som kunde accepteras av Annie Lööf och Jan Björklund var lika dödfött. Alltså fick han efter 12 dagar i rampljuset ge upp. Hans målsättning när han valdes in i Riksdagen: - "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten" förvandlades istället till ett: - "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla Högeralliansen." Ulf Kristerssons löfte att driva "försöket att byta ut Stefan Löfven ska drivas ända in i kaklet" kan nu sägas ha nått kaklet. Får Ulf Kristersson fortsätta som moderatledare efter sitt misslyckande?

Taskigt Uffe!

En som är mycket missnöjd verkar vara Jimmie Åkesson som verkar ha trott att Ulf Kristersson till slut skulle komma krypande till honom. Jag tycker det känns lite väl naivt att ha förväntat sig något sådant. Inte för att jag inte hade förväntat mig det från Ulf Kristersson (och Ebba Busch Thor), men jag trodde faktiskt inte på att Annie Lööf och Jan Björklund skulle acceptera detta, vilket Ulf Kristersson insett. Nu verkar Jimmie Åkesson istället sätta sitt hopp till ett Extra val. Vad det nu skulle kunna lösa upp för trådar. Ett sådant val tätt inpå det vi haft hade troligtvis inte gett någon större skillnad på resultatet. Nä Jimmie, dina drömmar verkar lite väl naiva.

Vad tror jag då? Ja, nu lär väl istället Stefan Löfven få chansen. Han kommer då att försöka locka Annie Lööf och Jan Björklund till en blocköverskridande regering med S + Mp. Jag tvivlar på att Annie Lööf ställer upp på något sådant heller. Hon verkar lida av något extremt Stefan Löfven-hat. Vad det nu är för extremt hemskt med honom. Låt mig därför komma med en rejäl gissning. Socialdemokraterna utser någon annan än Stefan Löfven som regeringsbildare och då kan lösa knuten och accepteras av Annie Lööf och Jan Björklund. Vi får alltså en blocköverskridande koalitionsregering mellan S + C + L + Mp och som accepteras av Vänsterpartiet medan Moderater, Kristdemokrater och Sverigedumokrater röstar emot. Men det innebär att den accepteras av Riksdagen. Lycka till, vem som nu ersätter en Stefan Löfven som stiger åt sidan.

Till slut något helt annat. Två olika citat som ger mig förhoppningar inför framtiden. Det första citatet kommer från en artikel som berättar att ungdomar i Europa dricker allt mindre alkohol. Allra helst i Storbritannien minskar alkoholbruket rejält bland ungdomar. Så här förklarar 19-åriga Xenia Clegg Litter:

- "Jag vaknar hellre på morgonen och kommer igång med min dag än att vakna med en enorm bakfylla."

Vi kan jämföra detta med ett citat från en artikel som berättar att Dominika Perczynski haft möhippa inför bröllopet nästa månad med vår förre moderata finansminister Anders Borg:

- "Jag får skylla på berusningsgraden. Jag kom hem halv sex på morgonen, vilket inte har hänt sedan förra året eftersom tant är ganska kvällstrött av sig. Är superbakis i dag och har tappat mobilen. Som det ska vara dagen efter en möhippa, antar jag."

Jag börjar att lite mer förstå det där med Anders Borgs att jämföra bananer. Vi får hålla vårt hopp till den unga framväxande generationen.

Poff

» Är Högeralliansen död?

Hur som helst verkar i varje fall himlen ha trillat ner över Ulf Kristersson. I varje fall hävdade Ulf Kristersson innan valet att om han skulle ställa upp i en regering utan alla fyra Högerallianspartierna så skulle först himlen trilla ner. Nu verkar den i så fall ha gjort detta eftersom Ulf Kristersson börjat prata om en 1-2-3-lösning. Dvs om inte alla fyra partierna ställer upp så får han väl försöka bilda en regering med det eller de partier som vill ställa upp på att sitta i Sverigedumokraternas knä.

Jan Björklund och Annie Lööf verkar mest tycka att Ulf Kristersson pratar dumheter och försöker gå bakom ryggen på dom. Ebba Busch Thor däremot verkar villig till vad som helst bara hon får hamna i en regering. Det innebär även att sitta i Jimmie Åkessons knä. Högeralliansen exploderar och upplöses i sina ursprungliga beståndsdelar.

Jag tror att vi kan enas om en gissning att Ulf Kristerssons dröm om att bli statsminister och: - "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten" gick det åt skogen med. Min gissning är att Uffe i morgon meddelar talmannen att han ger upp.

Stackars Uffe! Ballongen sprack. Poff!

Vad händer?

» Uffe, stackars Uffe

Moderaternas regeringsbildare Ulf Kristersson har i dag lämnat sin halvtidsrapport till sin moderata partikompis talman Andreas Norlén. Uffe har under den gångna veckan kommit fram till att Socialdemokraterna inte ställer upp på någon ny Decemberöverenskommelse. Det vill säga Socialdemokraterna har gjort klart att man kommer inte att ställa upp och rädda en Borgerlig regering skapad av de fyra Högerallianspartierna. Det är underligt att det tog Ulf Kristersson en hel vecka att komma underfund med att Socialdemokraterna efter att ha fått sparken av en koalition av Högeralliansen och Sverigedumokraterna skulle hjälpa Ulf Kristersson att skapa en ny egen regering.

Nu har Uffe fått gå över till plan B säger han! Vad det egentligen innebär vill inte Uffe berätta, mer än att det handlar om en Högeralliansregering utan stöd från Socialdemokraterna. Vad det i praktiken innebär är nog att Ulf Kristersson lyder råden från sina gamla kompisar som Carl Bildt, Lars Tobisson osv som gjort klart för Uffe att det nog är lika bra att bita i det sura äpplet och ge lite bete till Sverigedumokraterna så att dom stöttar upp en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna. Sedan får Uffe hoppas att Centern och Liberalerna i varje fall inte röstar emot den regeringen.

Kort sagt, inget nytt. Uffe får fjäska för Jimmie Åkesson och vädja till Annie Lööf och Jan Björklund att inte sabba hans mål att bli statsminister. Så att han kan uppfylla sitt gamla löfte: - "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten."