Brunblå sörja på dekis

» Som väntat.

Regelbundna läsare av Sven Tycker tycker nog att jag återigen upprepar mig. Några kanske till och med tycker att jag känns lite tradig. Men, när man ser något som man tycker är positivt och egentligen ganska komiskt också så får det faktiskt förlåtas om man gottar sig lite åt det. Jag försöker alltså förklara varför jag så gärna tycker till om diverse väljarundersökningar i vårt land. Resultatet är ju egentligen ganska positivt så det gäller att gotta sig så länge man kan. Så när jag nu såg SVT:s sammanvägning av flera olika väljarundersökningar (som görs av Novus) så åker mina mungipor upp lite igen. Även om jag har lite ont i ryggen och sån't. Goda nyheter får oss att glömma smärta. I varje fall lite...

Hur som helst, så här ser Novus siffror ut. Vi kan se att jämfört med valet 2022 så har vi tre vinnare och fem förlorare. Överlägset störst vinnare är Socialdemokraterna och överlägset störst förlorare är Sverigedemokraterna. Om skillnaden mellan dessa två partier vid valet var mindre än 10 procentenheter så är skillnaden idag 22 procentenheter. En rejäl förändring skulle jag vilja säga.

Socialdemokraterna → 38,4% (+8,1)
Moderaterna → 20,2% (+0,4)
Sverigedemokraterna → 16,4% (-4,1)
Vänsterpartiet → 7,5% (+0,8)
Miljöpartiet → 4,7% (-0,4)
Centerpartiet → 4,4% (-2,3)
Kristdemokraterna → 3,7% (-1,6)
Liberalerna → 3,2% (-1,4)

Socialdemokraterna har haft stora framgångar. Jag tror dock inte att dessa framgångar beror så mycket på egna styrkor som det beror på den Brunblå sörjans totala fiasko. Jag tror faktiskt att svenska folket helt enkelt tycker att Socialdemokraterna är mer kompetenta jämfört med dagens sörja som bedöms som totalt inkompetenta. Socialdemokraterna har ökat sitt stöd med 27% sedan valet, dvs med mer än en fjärdedel.

Moderaterna är det enda partiet inom den Brunblå sörja som försöker styra vårt land som faktiskt har ett ökat stöd sedan valet. Uppgången är dock marginell, M har ökat sitt stöd med 2%. Förluster till oppositionen har vägts upp av vinster från besvikna sverigedemokrater. Men Uffe sitter nog säkert så länge han inte blir osams med Jimmie Åkesson.

Sverigedemokraterna är väl egentligen den stora förloraren sedan valet. Man har tappat 20%, dvs en femtedel av sina väljare. Det är lätt att stå utanför och gnälla på allt och lova vad som helst. Men nu är man i viss mån att betrakta som ett etablerat parti och får ta lite ansvar. Och då går det utför för populistiska gnällspikar. Så är det bara! När man nu försöker driva frågor för att visa att man trots allt inte tillhör etablissemanget så blir det bara pinsamt.

Vänsterpartiet har inte haft så stora framgångar. Men man är faktiskt näst största vinnaren och har ökat med 11%. V är idag t.ex. ensamma större än Liberalerna och Kristdemokraterna tillsammans. Man är med mycket god marginal det fjärde största partiet. Som det ser ut nu finns det inget behov av någon "Kamrat 4%". Det är andra partier som är i behov av stödröster för att rädda tillvaron.

Miljöpartiet är idag faktiskt störst av de fyra mindre partierna runt 4%. Man har förlorat sedan valet, men Mp är det parti som förlorat minst av förlorarna. Det handlar om en förlust på 7%. Sedan kan man ju tycka att med dagens klimat- och miljödebatt borde förutsättningarna vara större. Vad beror denna uteblivna framgång på? Oklart ledarskap? För långt mellan det radikala Miljöpartiet på riksplan och vad miljöpartister ställer upp på i kommuner t.ex?

Centerpartiet är faktiskt den stora förloraren. C har tappat mer än var tredje väljare, 34%. Finns det möjligheter för partiet att rädda framtiden när partiets nya ordförande blivit varm i kläderna? Var ska man plocka dom väljarna från? Har Muharrem Demirok en chans att vända på utvecklingen? Trots allt ligger KD och L ännu sämre till.

Kristdemokraterna tillhör verkligen förlorarna på den Brunblå sörjans fiasko. Kanske känns förlusten ännu större med tanke på hur styv i korken Ebba Busch har varit. Men KD har faktiskt förlorat nästan var tredje väljare (31%) sedan valet. Det är ingen succé för Ebba. Snarast ett rejält fiasko. KD hotas helt enkelt av att åka ur riksdagen! När börjar man mer öppet ifrågasätta Ebbas ledarskap och kursinriktning?

Liberalerna ligger allra mest risigt till. Man har precis som KD tappat nästan var tredje väljare (31%) och ligger för tillfället säkert placerade under 4%-spärren. När ifrågasätts Johan Pehrson kursval? När inser man att när gamla partiledare och vice partiledare lämnar partiet så innebär detta faktiskt något? Kan L rädda framtiden om man sitter kvar som dörrmatta till SD - KD och M? Jag tvivlar? Börjar partiets kvarvarande medlemmar också göra detta?

I korthet så har det inte gått så bra för vår Brunblå sörja. Från att i valet fått ett försprång på 0,7 procentenheter ligger man idag under med 11,5 procentenheter. Det är stora förändringar på kort tid för Sverige. Man har tappat 12% av sina väljare. Finns det någon krisplan? Tvivlar. Jag tror att man har fullt upp med att försöka hålla sams. TiDÖavtalet satte ramarna. Nu diskuterar man hur det ska tolkas. Viktiga frågor som hur lång en arm är när politiker ska hålla armlängds avstånd från kulturen?