Som jag berättade i går tillbringade jag en stor del av gårdagen i Helsingborg och Helsingør. 35-års jubileum med gymnasieklassen från Klippan. Jag hade lovat Angeli att inte bli för sen hem, så jag tänkte ta buss 520 hem klockan 21.00. Och kom ner till rätt bussläge på Knutpunkten ungefär 5 minuter före utsatt tid. Då sitter redan ett par och väntar på bussen, och ett par till kommer några minuter efteråt. Problemet var att det inte dök upp någon buss. Klockan 21.00 försvann den från tablån, utan någon förklaring. Ett försök att ringa Skånetrafikens servicetelefon resulterade i informationen att den inte var bemannad så sent en lördagkväll. Efter samtal med diverse andra busschaufförer (som inget visste), patrullerande polis och vakter osv fick vi till slut ett telefonnummer till Arriva som kör bussarna av en chaufför. Ett 10 minuter långt samtal med dom resulterade i att chauffören nu hade kommit till Klippan och hävdade att han kört från Knutpunkten i tid. Vilket bara kan förklaras med att han kört från någon annan hållplats än den han skulle köra från. Nu fick jag ta ett tåg en dryg timme senare, värst var det för de som skulle till Kvidinge och Klippan eftersom tåget bara går till Åstorp och nästa buss gick 23.50. Skit Skånetrafiken!
Som sagt innan var det gymnasieträff i går. Vi träffas vart 5:e år för en träff, oftast med god mat, på något matställe. I går blev det Madam Sprunck i Helsingør på eftermiddagen (tyvärr har danskarna kvar den ociviliserade ovanan att röka på restauranger) och sedan efter ett kort mellanspel på Marina Plaza avslutning på Helsingborgs Jazzklubb där Little Stalin Blues Band spelade. Den avslutningen förklaras med att Lars i klassen spelar i bandet så han var ju redan uppbokad. I år var vi 11 av 18 från vår lilla skolklass som träffades. Några är ju alltid uppbokade med annat och ett par har aldrig kunnat komma. Men det är kul att träffas regelbundet och upptäcka att vi trots 35 år inte har förändrats så mycket. Lite rundare, lite gråare och lite skrynkligare, men i övrigt är faktiskt skillnaderna inte så stora. Vi ses igen om 5 år!
Den Europeiska schlagerfestivalen gick tydligen inte riktigt som media hade tänkt det hela. Det var faktiskt riktigt roligt att läsa Aftonbladets hela uppblåsta bevakning från gårdagen i efterhand när man sett slutresultatet. Jag hann aldrig läsa det i går. Upp som en sol, ner som en pannkaka är väl en bra beskrivning. Inte ens Carolas stöd verkade hjälpa. Det skall påpekas att jag inte har en aning om ifall resultatet var rättvist. Jag har knappt hört the Arks låt, och ännu mindre någon av de andra spektaklen. Men 18:e plats för den som skulle vinna.....
Och inte heller seminfinalen i hockey gick som sportjournalisterna hade tänkt sig. Vilken misslyckad dag för media!
Bra gick det däremot i dagens tipsrunda i skogen arrangerad av Friluftsfrämjandet. För första gången i år hade vi turen med oss (både bra frågor och tur i gissningarna). Det blev full pott för både mig, Ingela och Kevin. Däremot utslagsfrågan som i korthet handlade om hur många år det skulle ta att räkna till en miljard och man höll på 16 timmar om dagen och räknade ett tal i sekunden. Jag gjorde tre överslagsberäkningar i huvudet och kom fram till 5 år, 75 år eller 950 år. Sedan konstaterade jag att jag nog inte fick rätt på decimalerna i huvudräkningen och gav upp och drämde till med en siffra bara. Vi fick syn på den här trevliga krabaten på stigen. De vita sniglarna är inte så vanliga, i varje fall inte här. Och på tal om sniglar, är det någon som kan berätta hur man skiljer en brun spansk skogssnigel från en helt vanlig fridsam svensk brun snigel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar