onsdag 10 januari 2007

Surpuppan Bildt

Inte visste jag att Carl Bildt var en så'n surpuppa. Ifrågasättandet från en del politiker av hans oavhängighet och oberoende från de stora petroliumgiganterna i Öst har fått den gode Bildt att brusa upp ordentligt. Det är ju klart att han ska ha rätt att tjäna närmare 7 miljoner på att gå på 8 styrelsemöten i företaget Vostok Nafta sedan 2002. Han har ju fått det här uppdraget tack vare alla sina goda förbindelser högt upp i makthierarkin i olika länder. Och det är klart att han skall ha rätt att tjäna pengar på detta. Jag instämmer därmed inte i alla de som kräver att han ska avgå eller avstå från sina optioner. Miljonerna ingick ju i kalkylen när han erbjöd sig att sitta i styrelsen och där hjälpa till att öppna maktens dörrar. Däremot får Carl "surpuppan" Bildt finna sig i att varje gång svenska regeringen fattar ett beslut där det kan finnas en misstanke att Carl Bildt har dubbla lojaliteter så kommer han att ifrågasättas. Men, han skulle nog behöva lite massmediaträning. Hans uppträdande har varit ett större problem för honom och Fredriks Pudelkennel än själva faktauppgifterna. Och inte blir det bättre av att han faktiskt varit lite lössläppt med sanningen i flera fall.

Jag tyckte jag hörde på radion att under 2006 var antalet företagskonkurser det lägsta sedan någon gång på 70-talet. Jag som trodde att vi hade ett företagarovänligt näringslivsklimat i landet! Men dom säger ju att droppen urholkar stenen. Upprepar man en lögn tillräckligt ofta blir den till slut en sanning i folks medvetande.

Statistik har alltid varit något som jag varit fascinerad av. Detta är den mest förädlade formen av lögn som finns. I min ungdom var det meningen att jag skulle läst Statistik vid Lunds universitet. Nu tyckte de militära myndigheterna att det var en mycket dålig idé och krävde istället att jag skulle infinna mig vid S2 i Karlsborg för 15 månaders militärbefälsutbildning. Ack, vad dom ångrade sig!

Hur som helst har jag roat mig med att titta på SCB:s statistik över namn. Ingela och jag har haft som mål när vi döpt våra barn att dom inte ska riskera att ha samma namn som resten av klassen. Men att det ändå skall vara ett accepterat namn. Vi har alltså inte gjort som syrran min som döpte sina döttrar till Elin och Emma, dvs de båda vanligaste namnen. Vår tre ättlingar heter därför Kevin, Angeli och Kimmy. Kevin blev relativt vanligt efter det att vi gett Kevin hans namn, Men Angeli och Kimmy har fortsatt att vara ovanliga. Kevin han delar sitt namn med 8.680 andra svenskar (samt 4 stackars feminina varelser som heter Kevin). Angeli delar sitt namn med 142 andra damer (och det finns faktiskt 2 stackars maskulina individer i landet som heter Angeli). Kimmy slutligen har 138 kollegor och dessutom 16 kvinnliga kollegor (jag trodde att det var en större andel som var kvinnor med det namnet - jag upplever det som relativt könsneutralt). Själv delar jag Sven med 127.190 andra män (0ch 13 kvinnor...). Kimmy har faktiskt som tredjenamn fått ett ännu ovanligare namn. Han heter Alix (ett namn han fått av min morfar som hette Alix Holmberg), Och det namnet delar han med 28 män och 17 kvinnor.

Visst var väl detta en intressant utläggning?

För övrigt ser jag i bladet att Carolina Gynning ska sälja sina silikonlöstuttar på eBay. Kan det finnas en marknad för 10 år gamla begagnade silikontuttar? Hur som helst ska hon nu hoppa från DD till C.

Inga kommentarer: