Alliansfrihet

» Men inte nödvändigtvis neutrala

Sverige är inte neutralt, om nu någon trodde något annat. Det heter att vi är Alliansfria för att kunna vara neutrala i händelse av krig. Men det innebär inte att vi måste vara neutrala om det inträffar en konflikt. Men, Alliansfriheten innebär att vi själva väljer om vi ska vara neutrala eller inte.

Fast det där med att vara Alliansfria har det varit lite si och så med under senare år. Sveriges Försvarsminister heter Peter Hultqvist (S), och han har specialiserat sig på att sitta i generalernas knän. Vad de generalerna vill råder det ingen tvekan om. Dom vill leka med de stora pojkarna. Alltså har Sverige allt mer i praktiken lämnat Alliansfriheten till återvinning och istället bundit upp oss i NATO-samarbeten.

Amerikansk (och annan NATO-trupp) tränar regelbundet tillsammans med svenska militärer på svensk mark. Generalerna njuter och Peter Hultqvist håller tyst. En annan effekt av denna NATO-anpassning handlar om FN:s konvention om kärnvapenförbud. Denna antogs i FN 2017 när 122 av 124 närvarande stater (däribland Sverige) röstade för konventionen. Den enda stat som röstade emot var Nederländerna, som också var enda NATO-stat som deltog. Singapore avstod från att rösta.

Men, för att en konvention ska träda i kraft måste tillräckligt många stater även signera konventionen. Något som Sverige av rädsla för USA vägrar göra. Konventionen kommer att bli gällande i januari 2021 sedan 50 stater ratificerat denna. Men Sverige finns alltså inte med bland dessa. Vi vågar helt enkelt inte göra detta av rädsla för USA och NATO. USA har nämligen hotat den svenska regering med att om Sverige ratificerar konventionen så kommer detta att få konsekvenser för Sverige. Då får vi nämligen inte längre leka med de stora grabbarna längre. Det får också konsekvenser för svensk industri. USA vägrar nämligen alltid att berätta om dom har kärnvapen med sig. Skulle Sverige ratificera konventionen mot kärnvapen så skulle det innebära att USA skulle tvingas acceptera att lova att inte föra in kärnvapen på svenskt territorium. Detta vägrar man att lova. Så då lyder Sverige snällt och låter bli att skriva under. Vi måste ju få leka med de stora grabbarna. Något vi ju då inte får göra om USA inte vill lova att inte föra in kärnvapen på svenskt territorium.

Nu har Sverige tagit ännu ett steg mot NATO sedan Sverigedumokraterna gjort en av sina regelbundna lappkast i åsikterna. Helt plötsligt har nämligen SD bestämt sig för att öppna upp för att Sverige, vid en konflikt, ska kunna gå med i NATO. Att SD byter åsikt är inget nytt. SD har utmärkt sig under flera år med att byta åsikt i de flesta frågor för att anpassa sig till Moderaterna och resten av borgerligheten. Man är villiga att kompromissa bort det mesta bara man får vara med och prata och kan föra sin rasistiska och främlingsfientliga politik. DÄR är man inte villiga till kompromisser.

Vad är då faran med att lämna Alliansfriheten? Den största faran är att det ökar risken för att bli indragna i krig. Det stora argumentet för att vi ska gå med i NATO är att detta garanterar att vi får militär hjälp vid en konflikt. Dvs enkelt uttryckt, om Ryssland anfaller får vi hjälp av NATO. Det finns ju ett löfte om ömsesidig hjälp vid en konflikt. Om någon medlemsstat hamnar i krig lovar de andra staterna att hjälpa till. Blir vi indragna i krig lovar alltså de andra staterna att hjälpa till. Och det låter ju bra!

Det stora problemet är att de här förpliktelserna är ömsesidiga. Det är inte bara de andra NATO-staterna som lovar att hjälpa oss militärt. Vi lovar också att hjälpa de andra NATO-staterna militärt. Skulle länder som Turkiet, Ungern, Polen osv bli indragna i krig så har vi lovat att hjälpa till. Vill vi det? Vill vi verkligen förbinda oss att militärt ställa upp för Turkiet, Ungern osv? Det är snarast så att ett NATO-medlemskap ökar risken för att vi blir indragna i ett krig. Risken för en rysk attack mot just Sverige är inte stor. Vid en storkonflikt ökar risken om vi är en del av NATO.

Det handlar om kontrollen av vårt eget territorium. Vid en konflikt mellan Ryssland och NATO, för det är ju det vi diskuterar utan att alltid nämna vid namn, så är risken mycket större att vi blir indragna om vi är en del av NATO än om vi är neutrala. Vilket vi alltså kan vara om vi är alliansfria. För Ryssland är det av största vikt att ha någorlunda tillgång till Östersjön. Med NATO i Sverige också, är Ryssland helt instängda och deras enda chans att klara en konflikt är att hindra NATO från att få full kontroll över Östersjön. Och det säkraste sättet är att tvinga ut NATO från Sverige. Är Sverige neutrala (vilket vi kan vara om vi är alliansfria) står inte Ryssland inför det hotet och behöver inte dra på sig krig på fler fronter än nödvändigt.

Ett svenskt NATO-medlemskap ÖKAR helt enkelt risken för att Sverige blir indragna i en konflikt. Att lämna Alliansfriheten innebär att vi inte kan välja om vi vill vara neutrala eller inte. Det är samma resonemang som Finland för som ju också är Alliansfria. Det vore mycket bättre om Sverige och Finland ökade vårt samarbete och gjorde klart för de militära pakterna att svenskt och finskt territorium är inte öppet för någon part att använda för att attackera motparten.

Läs:
Slutet för Natonojan. - Per T Ohlsson i Helsingborgs Dagblad (låst artikel)
Vi skulle blandas in i fler krig med Nato. - Jan Guillou i Aftonbladet