måndag 5 mars 2007

Freden är låååångt borta

En kolonn med amerikanska soldater attackerades i går i Afghanistan av en självmordsbombare. Någon större skada lyckades han inte åstadkomma bland de amerikanska soldaterna - ingen av dom skadades allvarligt. Men soldaterna drabbades av panik och öppnade eld mot allt som rörde sig. När krutröken lagt sig var 16 civila afganer döda. Dessutom var man mycket snabbt framme och beslagtog den film av händelsen som tagits av en journalist. De amerikanska soldaternas framfart i Afghanistan har kraftigt ökat stödet för talibanerna, som tar över allt mer av landet. De svenska soldater som finns i landet står under samma ökända NATO-befäl som de amerikanska soldaterna. Och högeralliansen vill nu öka den svenska insatsen. Jag tror snarare att vi borde ta hem våra soldater. Risken blir allt större för att soldaterna får en funktion som svenska soldater i andra länder inte ska ha.

Springtimerapport 2007: Som jag lovade (ja nästan lovade i varje fall) så blev det en runda i går under sen eftermiddag. Det känns skönt att vintern (nästan i varje fall) är slut. Skönare temperatur, den där härliga känslan av vår som ligger i luften och dessutom är det ljust så man slipper hoppas på att elljusen ska fungera. I början kändes det väldigt tungt trots alla dessa positiva förtecken. Men det kändes bättre när jag kom upp i skogen. Tiden 30.55 på de knappa 6 kilometrarna blev trots detta en överraskning. Jag trodde det skulle bli ett bakslag efter två veckors uppehåll, och så kapar jag istället en rejäl bit på årsbästa. Kanske ska jag orka de 10 kilometrarna som Springtime är på utan allt för våldsam ansträngning.

Jag har tillbringat dagen i Malmö, för en träff med fackets arbetsplatsombud. Tyvärr (ja, kanske inte tyvärr) har intresset för att åka tåg ökat ordentligt. Egentligen handlar det kanske inte om att intresset för att åka tåg har ökat utan om att allt fler tvingas till pendling till jobb? Hur som helst är det allt som oftast ordentligt trångt på tågen. Om man t.ex. vill ta tåget från Åstorp till Helsingborg på morgonen är det att rekommendera att ta Pågatågen och inte SJ:s regionaltåg från Kristianstad. Pågatåget startar i Åstorp och det är alltså nästan tomt när man kommer och sätter sig på tåget. När det väl är i Helsingborg är det däremot ganska fullt. SJ:s tåg är proppat redan när det kommer till Åstorp, för att då inte tala om när det kommer fram till Helsingborg. Alltså tar jag nästan alltid Pågatåget. I dag startade inte klockradion som den skulle alltså fick jag ta SJ-tåget och fick glädja mig åt att i varje fall hitta en ståplats. Värre var det för de som steg på vid senare stationer... I Ramlösa fick jag byta till Öresundståget. Som naturligtvis var proppat. I Landskrona hittade jag i varje fall en ledig plats på golvet att sitta på... Snälla Skånetrafiken! Lite fler tåg och lite större tåg, TACK!

Några intelligenta kommentarer till vad som sades på fackmötet finns inte. Jag jobbar som jag nog sagt tidigare i vad som snart kan kallas ett konkursbo - Försäkringskassan. När de undre cheferna känner att det brinner under deras fötter lyder dom bara order från högre chefer. Högre chefer som också känner att det brinner under fötterna och bara lyder ännu högre chefer. Och längst upp i toppen sitter direktörer som glömd vad medbestämmande och service är i den heliga centraliseringens namn - Amen! Bland personalen börjar en resignation att märkas. Snart ska uppsägningar komma, men eftersom även en stor omorganisation är i faggorna känner de flesta som så att blir jag inte uppsagd nu kommer jag ändå att tvingas säga upp mig se'n, så varför oroa sig!

Inga kommentarer: