tisdag 29 januari 2019

Januarirapport

» Kommunpolitisk rapport

I går var jag på Kommunfullmäktige här i Åstorp. En kommun som efter valet styrs av en minoritet bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Ett samarbete som sammanlagt förfogar över 13 mandat. Det finns sedan två oppositionsblock, Sverigedumokraterna med 9 mandat och något som kallar sig Åstorpsalliansen som består av Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna och som också förfogar över 9 mandat.

Stationsknuten Åstorp
Vid mötet kunde vi slutligen konstatera att Moderaternas tidigare starka namn, Pontus Pålsson, nu avsagt sig sin plats i Kommunfullmäktige. Ett besked som nog många väntat på. Om ni undrar vad det handlar om så kan en sökning på "Pontus Pålsson" nog ge en förklaring.

Det var tre (eller ska vi säga två) frågor som egentligen vållade debatt och omröstning. Det handlar dels om markförsäljning till verksamheter och företag och dels handlade det om den sedvanliga Sverigedumokratiska synen på människor. Låt oss börja med markförsäljning. Efter att först ha diskuterat markpriser där Högeralliansen under Moderat ledning förklarade att man inte vill gynna småföretagare med lägre markpriser så kom det sedan att handla om ett Markanvisningsavtal där jag fick intrycket att man från den högra planhalvan inte verkade vara så skickliga på att skilja på Markanvisningsavtal och Markförsäljning. Men, vi ska ju ha en utbildning om några veckor för alla förtroendevalda så det ska väl lösa sig.

I den andra frågan som vållade debatt visade Sverigedumokraterna sitt ideologiska ansikte. Det handlade formellt om att slå samman flera olika arbetsgrupper som arbetar med folkhälsa, demokrati och handikappfrågor till en gemensam "Beredning/Arbetsgrupp". Det är alltså en form av diskussionsgrupp där både partierna och andra grupper (allt från Handikapporganisation till Polisen) kan träffas och diskutera och komma med förslag. I det stora hela är partierna eniga i frågan. Med ett undantag. Sverigedumokraterna vill inte att gruppen ska arbeta med "Integration" utan det ska istället heta att man arbetar med "Assimilering". För att vara helt säker på vad det egentligen ska vara för skillnad så var jag tvungen att slå upp orden i Svensk Ordbok. Och där kan vi läsa:
Assimilera = Omvandla till större likhet med omgivningen / Införliva
Integration = Sammansmältning av olikartade delar till en helhet (ofta med tonvikt på utjämning av skillnader)

I praktiken handlar det, om jag förstår det rätt, att om en invandrare kommer till Sverige så ska han eller hon (jag använder i dag inte ordet "hen" eftersom det kan vålla blodstörtning hos vissa individer) helt anpassa sig till den "svenska kulturen" och kasta sin egen på sophögen. Man ska i fortsättningen gå klädda i nyinköpta färdigtrasiga jeans och inte ha slöja. Man ska inte fira Ramadan eller någon annan löjlig högtid som man tagit med sig utan ska som alla andra svenskar njuta av att hoppa som en groda kring en lövklädd trästolpe i regnet på Midsommarafton. Man ska bara äta rotmos, kålpudding, bruna bönor och blodkorv och inte ta med sig sådana dumma maträtter som pizza, baklava och kebab och fortsätta äta dessa här i Sverige. Allt utländskt inflytande på den svenska kulturen ska bannlysas. Ja, med undantag för den vi får genom TV-serier, reklam, semesterresor osv. Men en invandrare till Sverige ska INTE integreras med det svenska samhället utan ska assimileras till det enda rätta svenska samhället. Jag tycker att Robin Holmberg och dom andra Sverigedumokraterna ska läsa Johan Norbergs krönika i Aftonbladet i dag: Motbjudande strävan efter kulturell renhet. Johan Norberg kan verkligen inte beskyllas för att vara vänstervriden.

Söderåsstaden

Inga kommentarer: