Om ekonomiska spörsmål

Dagens efterklokhet: Under rubriken Sveriges finansminister gör en viktig u-sväng konstaterar Peter Wolodarski i Dagens Nyheter att nedskärningspolitiken äntligen har börjat omprövas inom t.ex. EU. Och han påpekar att Anders Borg i senare uttalanden gjort en rejäl u-sväng i frågan. Fast jag kan inte minnas att Dagens Nyheter som tidning heller tidigare varit särskilt aktiva i argumentationen mot den kraftiga nedskärningspolitik som ett stort antal EU-länder tvingats på. De båda amerikanska nationalekonomerna Kenneth Rogoffs och Carmen Reinharts vetenskapliga bevis för att länder med en skuldnivå över 90% av BNP skulle allvarligt skada landets tillväxt visade sig baseras på en felräkning. Det finns helt enkelt inget samband, men högerekonomer och högerpolitiker svalde "bevisen " med hull och hår. Och att följa deras råd har under en följd av år istället hela tiden försämrat krisen. En grupp italienska ekonomer (ute på högerkanten naturligtvis) hävdade också att det var vetenskapligt bevisat att åtstramningar i statens budget till sin natur var expansiva. Dom visade sig ha exakt lika fel. Kanske skulle man redan från början lyssnat på de (främst) vänsterekonomer (och i viss mån liberala ekonomer) som istället hävdade att ekonomin måste stimuleras så att den inte kraschar. Nu har vi istället sjunkit ännu djupare i dyn och förlängt krisen med många år.

Samarbete om ekonomin: Det är uppenbart att den socialliberala falangen inom Folkpartiet börjar ta för sig allt mer. I dag kan vi läsa ett gemensamt debattinlägg i Dagens Nyheter där SSU och LUF gemensamt skissar på en skattereform som förenklar dagens tillkrånglade och komplicerade skattesystem. Enkelt uttryckt handlar det om att avskaffa så mycket av alla avdrag som möjligt för att förenkla systemet och göra det mer förutsägbart och rättvist. Bland annat innehåller förslaget ett avskaffande av straffbeskattningen av gamla, sjuka och arbetslösa (det som kallas Jobbskatteavdrag). Kanske dags för gamlingarna att lyssna mer på ungdomen!

Pengarna framför allt: En av de mer giriga partiledarna är uppenbarligen Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Förutom Centern så är övriga riksdagspartier mycket försiktiga med att betala lön och ersättning till sin partiledare förutom det Riksdagsarvode / Ministerarvode som dom får. Resonemanget är att partiledaren redan har en bra lön för mer än ett heltidsarbete och då finns det ingen anledning att betala ut en rejäl heltidslön ytterligare till partiledaren. Undantaget är först och främst Socialdemokraternas Stefan Löfven, men han har å andra sidan inget Riksdagsarvode. Och även Annie Lööf som ju är partiledare för det parti som är förmögnast. Annie Lööf får från Centerpartiet 37.000 kronor i månaden förutom sin ministerlön. Jimmie Åkesson får varje månad ännu mer, 38.000 kronor, från Sverigedemokraterna, förutom sitt Riksdagsarvode. Och även partisekreteraren Björn Söder har bra betalt från partiet förutom riksdagsarvodet. Längre ner i hierarkin inom SD är däremot ersättningarna blygsammare. Och protesterna börja nu sprida sig inom SD mot girigheten i ledningen. SVT och SVT.