Sveriges Nationaldag: I dag har våra politiker bestämt att vi ska känna oss extra nationalistiska och stolta över att vi är svenskar. Men det vill sig inte riktigt trots allt. Och det finns flera anledningar till detta. En starkt bidragande orsak till detta är att vi faktiskt inte riktigt vet varför vi ska fira just i dag. De flesta länder har en nationaldag som är för att fira att nationen blev självständig, blev demokratisk, det blev fred efter ett våldsamt krig osv. Och detta inom en modern tid där det fortfarande finns medborgare vid liv som kommer ihåg detta. Varför firar vi då vår Nationaldag den 6 juni? Jo, Gustav Vasa valdes 1523 till Sveriges kung och den självständiga svenska staten bildades. Men det är ju inte direkt något som vi kommer ihåg. Det finns även en andra anledning, 6 juni 1809 utfärdades 1809 år Regeringsform. Men den gäller inte ens längre utan ersattes 1974, dvs innan 6 juni blev Nationaldag. Hela experimentet med att utfärda påbud om att vi ska vara nationalistiska den 6 juni är dömt att misslyckas. Jag hävdar fortfarande att Sveriges Nationaldag borde ha infallit till Midsommar. Det är ju då som vi svenskar verkligen visar att vi är stolta blågula svenskar. Det är på Midsommar vi viftar med svenska flaggor, njuter av våra traditioner och verkligen firar att vi är svenskar och är stolta över detta. Varför? Varför, kära politiker kunde ni inte ha fastställt Midsommar som nationaldag när ni nu ändå måste välja en dag 1983? Var det inte tillräckligt pampigt? Men visst ska vi vara stolta över att vara svenskar. Ett land som hållit sig utanför krig genom att hålla sig alliansfria. Ett land som haft politiker som skapat ett rikt välfärdssamhälle som solidariskt tar hand om sina medborgare. Ett samhälle som tycker att alla människor, rika och fattiga, starka och svaga, svarta, gula och vita är alla lika mycket värda. Heja Sverige!
Att vara blåblodig innebär inte automatiskt att vara klipsk: Madeleine Thérèse Amelie Josephine Bernadottes oansvariga bilkörning utvecklas till en större skandal än det hade behövt bli. Madde och Hovet har fortfarande inte erkänt att något fel har begåtts utan hävdar att Madde har rätt att köra som hon vill och hänvisar till ett beslut gjort av Länsstyrelsen i Stockholm. Först hävdade Madde att hon hade åtalsimmunitet vilket nog mest handlade om att hon inte kan skilja äpplen från päron. Knugen har åtalsimmunitet, men bara han. Han kan i princip göra precis vad han vill men kan inte dömas för detta. Men det är bara han, och ingen annan. Vad det handlade om var tydligen istället ett beslut från Länsstyrelsen som innebär att vissa av Hovets bilar får framföras i t.ex. taxifiler i samband med statsbesök och motsvarande. Och nu hävdar Hovet att detta är "i samband med statsbesök och motsvarande". Till och med lilla rödblodiga jag fattar att det handlar om när man transporterar utländska dignitärer och inte vill hamna i bilköer med dessa. Det handlar INTE om när en prinsessa några dagar innan sitt bröllop ensam i bilen ska köra och köpa nytt nagellack (eller motsvarande). Att inte Hovet begriper detta tyder på att man bör utbilda personalen bättre. Och samtidigt kan man passa på att köra en kurs i mediehantering. Hade det inte varit enklare att bara betala? Det ska bli spännande när Madde är tillbaka hemma i New York och försöker hävda åtalsimmunitet i New York-trafiken? Läs mer i Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Blått blod ger INTE vilka rättigheter som helst! Gå med i Republikanska Föreningen. Det kostar bara 200 kronor till plusgiro 114 96 91-6.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar