Om droger, krig och kneg

Jag ser att de båda knäppgökarna, drogromantikern Alexander Bard och den avhoppade sverigedemokraten William Petzäll, funnit varandra. Under rubriken Släng ut moralismen ur narkotikapolitiken skriver de båda ett debattinlägg i Aftonbladet där de argumenterar för en liberalisering av drogpolitik och drogbruk. Det finns mycket att önska när det gäller drogvården. Men det viktiga är trots allt att inte få någon att ens börja droga ner sig. Och då är Bard och Petzälls drogromantik helt fel väg.

Den svenska vapenexporten fortsätter att sätta nya rekord. Det en gång fredsälskande Sverige är i dag världens största vapenexportör (per innevånare). Och i en allt fredligare (?) värld växer vår export mot ständigt nya rekordsiffror. En gång i tiden hette det att vi inte skulle exportera till diktaturer eller krigförande länder. Bland de 5 största köparländerna hittar vi Pakistan och världens mest krigförande land, USA. Lite längre ner hittar vi diktaturer som Saudiarabien! Kan man något annat än skämmas för krämarinsatserna med skygglappar på.

I söndags grubblade jag lite över det där med piska och morot från politikerna. Dagens styrande Högerallians som representerar den stora Egoismen som ideologi använder ju konsekvent piskan på de svaga och morot till de starka. Ett exempel på konsekvenserna av detta handlande är effekterna på A-kassorna. Genom att göra medlemskapet dyrt (allra helst för de med låga löner där ju arbetslösheten är som högst) och ersättningen mycket sämre är vi nu i en situtation där var tredje svensk står utanför A-kassan. Bra jobbat Anders Borg!

Och för att hålla mig inom arbetsmarknaden så har "Mitt" Fack, ST, en flersidig reklambilaga i Metro i dag. Och min ordförande Annette Carnhede skriver bland annat så här: "Jobbchanserna är flest för dig som är ung, välutbildad, bor i en storstad och känner stort samhällsegagemang". Ung? Nix. Välutbildad? Nix. Storstad? Nix. Samhällsengagemang? Japp. I korthet, en av fyra! Det är helt klart kört. Vid månadsskiftet är troligen mitt nuvarande sjukvik slut, så det är dags att återvända till soffan och vänta på ålderspensionen medan jag tittar på TV... Vi "medelålders" som levt vårt liv utan högskoleexamen och valt att bo utanför storstäderna är tyvärr förbrukade. Då hjälper inte Samhällsengagemanget. Dystert men sant.

De som läst Sven Tycker en tid har nog förstått att er favoritbloggare har sin bakgrund i många års arbete på Försäkringskassan. En av mina favoritsysselsättningar där var den personliga informationen till blivande föräldrar. Under många år bjöds blivande föräldrar in till en individuell informationsträff där vi på Försäkringskassan kunde berätta vad vi ville ha sagt om förmånen och vad som var viktigt att komma ihåg. Och de blivande mammorna och papporna kunde ställa frågor baserade på deras egen situation. När den "nya" Försäkringskassan gjorde sitt intåg och verksamhet och service centraliserades och avpersonifierades ersattes den här individuella informationen av regelbundna gruppföreläsningar inne i Helsingborg som blivande föräldrar bjöds in till. Nu läser jag i tidningen Dagens Socialförsäkring att "Föräldraträffarna flyttar in på webben". På Försäkringskassans webbplats finns nu en föräldrainformation, som ersätter de informationsträffar för blivande föräldrar som tidigare arrangerades av försäkringskontoren. Om jag ska vara uppriktig är jag inte helt övertygad om att utvecklingen bara är av godo. Men någonstans ska det ju rationaliseras. I samma tidning läser jag att antalet anställda ska minskas med ytterligare 1100 fram till 2014. Redan tidigare har tusentals anställda försvunnit och ersatts av stängda dörrar, väntetid och webbinformation - för de som kan tillgodogöra sig denna.