Mordet på en 24-årig vårdare på häktet i Flemingsberg ger anledning att ställa en hel del frågor. Det verkar nu stå klart att den helt nyanställda kvinnliga vårdaren helt utan förvarning ställdes ensam med en svårt psykiskt sjuk och ytterst våldsam ung man. En man som rättspsykiatriska avdelningen i klarade av. Utan att ens informera vårdaren om att han var våldsam och farlig lämnades hon helt ensam med honom. Det visar sig att häktespersonalen i juli skrev ett brev till Justitieminister Beatrice Ask (moderutt) och var oroade över personalbristen och den kraftiga satsningen på säkerhet och murar istället samtidigt som personalen skärs ner. Den moderata ministern Beatrice Ask har ännu inte svarat på brevet. När Fackförbundet Seko gick skyddsrond i juni varnade man för bland annat just ensamarbetet. Det är många som har anledning att mycket noga fundera över sina svar. Saker och ting blir inte säkrare för att man bygger tjockare murar, säkrare galler och ökad teknisk övervakning. Om inte hänsyn tas till människan skapar man våld. I det här fallet rör det sig uppenbarligen om en mycket svårt psykiskt sjuk ung man som är i stort behov av vård. Bara inlåsning skapar en tidsinställd bomb - som nu detonerade.
Någonting stämmer inte i rapporteringen från Libyen. Uppenbart är att vi inte får veta allt utan rapporteringen från landet är ett "önsketänkande". Något förenklat gavs NATO i uppdrag av FN att skydda civila från libysk beskjutning av civila. Främst genom flygbombningar. De svenska JAS-planen som skickades skulle ha som uppdrag att spana efter gömda flyg och artilleri och liknande som kunde användas för beskjutning av civila. Men, det är ju många månader sedan som det deklarerades att nu var Qadhdhafi störtad. Men nu läser jag att NATO vill ha kvar JAS-planen ännu längre. För att göra vadå? Har vi blivit lurade? Är inte Qadhdhafi berövad makten? Disponerar han fortfarande över ett flygvapen och artilleri? Vem är det som lurar vem?
Och för att hålla oss utrikes. I Grekland ökar demonstrationerna mot de åtstramningar och besparingar som görs. Den allmänna åsikten är att som vanligt är det fotfolket som får betala när krisen slår till, medan det är gräddan i toppen som roffat åt sig när tiderna varit bra. Och en affär med USA som innebär att Grekland köper 400 stridsvagnar från USA ska fullföljas. Det är kanske inte så underligt att fotfolket protesterar?
Veckans Affärer försöker i dagens nummer hävda att man har hela listan på Sveriges miljardärer.
Hela listan: Sveriges 108 miljardärer 2011 skriver man. Men Rikinglistan är inte komplett. Trots att listan upptar 108 namn (från Ingvar Kamprad med 450 miljarder i förmögenhet till fattiglappen Lars Sunnanväder på 108:e plats med en futtig liten miljard så är listan inte komplett. En viss åstorpare måste ju också vara med på listan. Jobbat och gnetat i 35 år, investeringar på börsen och allt. Nog borde man väl ändå ha fått ihop en liten sketen miljard? Nä, om jag ska vara ärlig så även om jag inte gjort av med en enda krona under hela mitt liv utan sparat vartenda korvöre så hade jag inte varit miljardär. En miljard är för en normal människa en ofantlig massa kosing.
För övrigt ser jag att bemanningsföretagsbranschen nu har blåst av sin kampanj "Dom kallar oss..." för att komma fram till något bra namn på de uthyrningshjon som arbetar i bemanningsbranschen. Tydligen slutade det hela med att man insåg att det egna förslaget "bemannolog" inte höll så bra. Utan jag ser att vinnaren av en resa till Island hade föreslagit "konsult". Jag undrar hur många miljoner man slängt i sjön för att komma fram till detta revolutionerande namn och samtidigt på köpet ha lyckats få igång en rejäl debatt om arbetsmiljön för de som sitter med osäkra anställningar. Idékläckaren lär sitta löst på sin anställning!
Skanneloppetuppladdning: Från att ha kunnat gå i T-tröja i helgen fick jag i samband med dagens löparrunda ta på mig vantar, mössa och dubbla lager långärmat. Och till detta en reflexväst eftersom klockan hann bli kvart i åtta på kvällen innan jag kunde ge mig iväg. Men, det blev en runda så här mitt i veckan i varje fall. Det kändes mindre tungt i början än vad det gjort på sista tiden, och den sista halvan på hemvägen tycker jag gick undan ganska bra. Det gick att sträcka ut ganska rejält. Tiden 30.45 på 5,5 km är kanske visserligen inte svenskt rekord, ja det är inte en svens rekord. Men jag tycker det är fullt godkänt för en halvdassigt tränad nästan 60-årig gubbe,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar