Om orimliga ersättningar

Det är fascinerande att jämföra hur vi tänker ibland. Aftonbladet har i dag på nyhetsplats en artikel som berättar om politikers inkomster. Och samtidigt har Sportbladet en artikel om hockeyspelares inkomster. Och det är spännande, och ganska avslöjande, att läsa hur det hela är upplagt. När det gäller politikernas inkomster handlar det om en kritiskt granskning där det är uppenbart att artikelförfattaren anser att inkomsterna är alldeles för höga. Men när det handlar om hockespelarnas inkomster (och det handlar inte ens om Elitseriens löner), så verkar det mest som om det är en hyllning till hur mycket man kan tjäna. Är det verkligen så att vi tycker att det är rimligt att idrottare i lägre divisioner ska tjäna mer pengar än politiker på högsta nivån? Det finns mycket att kritisera ersättningar till politiker för. Men det handlar främst om de s.k. "politikerpensionerna". Dvs de på tok för generösa reglerna för ersättningar till politiker som slutat sina uppdrag. Det är inte rimligt att deras "A-kassa" så radikalt skiljer sig från de regler som samma politiker bestämt ska gälla för andras A-kassor. Här finns mycket att kritisera och kräva förändringar av. Däremot anser jag inte att politikerersättningar i allmänhet är för höga. Vi ska ha i åtanke att det inte rör sig om ett 0800-1700 jobb måndag - fredag. Tar man hänsyn till all "övertid och OB" och liknande är ersättningarna i allmänhet inte orimliga. Beslutsfattare med liknande ansvar inom det privata näringslivet har t.ex. i allmänhet klart mer betalt. Sedan kan man naturligtvis ha funderingar i enskilda fall. Är det t.ex. rimligt att kommunalråden i mindre moderatstyrda kommuner i Skåne som Vellinge, Lomma och Kävlinge har högre löner än i Socialdemokratiskt styrda mycket större Malmö? Men en sak är klar. Inom idrottsvärlden betalas det ut rejäla överlöner, inkomster som inte alls står i rimlig proportion till prestation och arbetsinsats. Och detta långt ner i seriesystemen.

Svenska Dagbladet fortsätter sin granskning av bankernas kampanj för att tvinga på oss kort istället för kontanter. I dag handlar det om äldre människors ökade problem. Gamla människor som inte vågar (kan) använda kort. Och som i dag har svårt att få tag på de kontanter dom vill ha för att kunna göra sina inköp. Men dessa kunder är uppenbart inte intressanta för våra stora bankkolosser.

Men man undanhåller från bankerna det verkliga skälet till slopande av kontanter. Nämligen att krämarbankerna tjänar många sköna miljarder på att vi betalar med kort. Men det skälet håller dom väldigt tyst om.

Och i Aftonbladet kan vi läsa om hur vi blir lurade på alla våra pengar genom kortbedrägerier. Bankerna försöker lura i oss att dom tvingar oss att sluta använda kontanter för att använda kort istället av säkerhetsskäl? Bankerna ljuger oss rakt upp i ansiktet. Dom tjänar multum på att tvinga på oss korten. Ge krämarbankerna en rejäl spark i häcken och använd kontanter så mycket som möjligt! Blir du lurad / rånad så blir du bara av med vad du har i plånboken. Inte allt på kontot.

Och återigen kan vi läsa om hur Migrationsverket inte har någon kännedom om Barnkonventionen som säger att beslut som fattas ska fattas med barnens bästa i åtanke. Nu kan vi läsa om Adel Khanzadpor som ska utvisas till Iran. Detta trots att han har hustru och en ettårig dotter i Sverige. Men enligt Migrationsverkets resonemang så har ju dottern Selma tillgång till sin mamma, så då behöver hon inte sin pappa. Har dom frågat Selma om hon vill ha pappa hos sig? Är beslutet att utvisa Adel till Iran enligt Barnkonventionens krav på att beslut ska fattas med hänsyn till barnets bästa? Vad säger du, Migrationsminister Tobias Billström (moderat)? Antagligen säger han bara att "regler finns för att följas". Skäms gör han i varje fall inte, istället njuter han nog av att reglerna följs. Enligt honom ska regler följas (förutom Barnkonventionen och betalning av TV-licens).

Och så kan vi se att det finns en del som har för mycket pengar. Hade världen fördelat sina resurser på ett lite bättre sätt hade vi inte haft någon svält och misär.