Den svenska ekonomin är uppenbarligen inte allt för risig. En majoritet i vår Riksdag har nämligen nu beslutat att köpa 40-60 nya
JAS-plan till en total kostnad av 90 miljarder kronor. Tänk vad skönt att ekonomin är räddad - för Saab alltså!
I ett debattinlägg i gårdagens Aftonbladet argumenterar Folkpartisten Nina Larsson för en sammanslagning av svenska kommuner. Fast den lösningen löser egentligen inte problemet. Dvs att vi har en mängd glesbygdskommuner som får svårt för att sköta den service som krävs av kommunerna. Men att slå ihop 3 kommuner i glesbygden som alla är stora till ytan men med få innevånare ökar ju inte möjligheten att sköta service i glesbygdssamhällen. Man får ju inte mer skattepengar i en större kommun än i tre mindre kommuner. Man får inte mindre kostnader för skolor i små samhällen osv. Vad som händer är att man kan skapa en större administrativ byråkrati i en enda centralort - som i sin tur ligger ännu längre från befolkningen. Mindre kommuner kan redan i dag samarbeta om funktioner där kommunen är för liten för att kommunen ska kunna skapa en sådan. T.ex. samarbetar flera mindre Söderåskommuner i NV-Skåne om lönefunktion, räddningschef osv. Några kommuner har en badanläggning medan någon har en ishall osv. Men en stor byråkrati är inte effektivare än flera små byråkratier. För att sammanslagningen egentligen ska spara pengar krävs att man tar bort offentlig service i glesbygd. Och det är väl inte därför man vill slå ihop. Det är väl ingen som i dag kan påstå att innevånare i stora kommuner är mer nöjda med servicen än i små kommuner. Om det inte handlar om att storstäder kan ha ett större utbud av badanläggningar, fritidsgårdar, teatrar osv. Men dom problemen löser man inte genom att slå ihop befolkningsmässigt små glesbygdskommuner (men som ofta ytmässigt är stora redan från början).
Visst kan man bli lite förundrad över att det ska vara så svårt att få tågen att passa tiderna när det inte är extremväder eller händer olyckor. Men när jag i dag på morgonen skulle kolla så att dotterns tåg till skolan var i tid visade det sig att tåget innan till Kristianstad var 615 minuter försenat! Det är drygt 10 timmar och skulle i så fall innebära ett av tågen i går på kvällen inte kommit iväg. Ett av skälen till tågens problem att hålla tidtabellen kan förklaras av den avreglerade järnvägen. Även om det inte är hela problemet. Dagens tåg är mer avancerade och i och med det även mer känsliga. Och dessutom är vi nog lite bortskämda och ständigt stressade. Jag är uppvuxen i järnvägssläkt. Pappa, farfar, farfars far, morfar osv var alla järnvägare. Min pappa jobbade på järnvägsstationen här i Åstorp. Där fanns alltid personal med olika uppgifter. Var det snö i en växel eller liknande fanns det alltid någon som kunde rycka ut och fixa till detta - helt oberoende av i övrigt ordinarie uppgifter. Sedan dess har järnvägen moderniserats, centraliserats, avreglerats och delats upp. DÅ fanns det SJ, alla jobbade på SJ. I dag är tågen uppdelade på SJ, Green Cargo, Länstrafiken och en mängd andra operatörer. Spåren sköts av Trafikverket, som sedan i sin tur sålt ut arbetet till lägstbjudande. Det är alltså en uppsjö av inblandade parter, var och en gör sina arbetsuppgifter. Och det gör att det inte finns personal med rätt arbetsuppgift i närheten. Ska en växel i Åstorp rengöras får trafikledningen i Malmö uppdra åt en entreprenör att skicka ut folk - från Kristianstad kanske. Alla förstår att det går åt skogen. Om man till detta lägger att underhållet varit eftersatt under många år, alla ska gå med överskott, ingen har ett överskridande ansvar, så kanske man förstår att det inte fungerar. Men 615 minuters försening? Det är synd när man inte ens kan lita på tekniken!
Framgång beror bara på tur. Fråga en som har misslyckats
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar