Tragedin i Japan

Alla har vi väl blivit berörda av naturens krafter i Japan. Trots Japans stora beredskap för jordbävningar har den enorma jordbävningen (den kraftigaste som uppmätts i det moderna Japan) och den tsunamivåg som följde skapat kaos och en fruktansvärd tragedi. Tragedin visar att naturens krafter ALLTID är större än människans. Vi kan förbereda oss, vi kan bygga säkert med höga säkerhetsmarginaler, vi kan planera för allt. Men när naturens krafter slår till ordentligt hjälper det inte. Naturen vinner! Det som hänt / händer vid kärnkraftverket Fukushima Daichi visar också på att vi kan bygga in hur många säkerhetssystem som helst. Men vi kan inte bygga in garantier för att allt fungerar. Vi kan också lära oss att ALDRIG lita på kommersiella företag. Efter jordbävningen hävdade kraftbolaget att allt var under kontroll. Efter ett mindre utsläpp av gas hävdade företaget fortfarande att allt var under kontroll. Det senaste jag hört när detta skrivs är att efter att hela reaktorbyggnaden exploderat är att "allt är under kontroll". Så säger dom alltid när något händer. Antingen för att dom tror att allt är under kontroll, eller för att dom i varje fall hoppas att allt är under kontroll. Kanske för att inte oroa folk. I värsta fall för att dom inte vill erkänna att dom inte har en aning om vad som händer. Det som hänt / fortfarande händer visar med all tydlighet på att det finns ingen som kan garantera att allt fungerar som tänkt. Om allt fungerar som tänkt händer det aldrig några olyckor - någonstans. Men, olyckor händer, saker går inte som det är tänkt. Ett elavbrott gör att kylningen inte fungerar som tänkt. Reservaggregatet startar inte som det är tänkt. Vattentillförseln som ska kyla härden fungerar helt plötsligt inte som det är tänkt. Olyckan är ett faktum. Förhoppningsvis händer inte mer än det som redan har hänt. Men, det visar med tydlighet att även det som inte kan hända - det händer ändå om vi har maximal otur.

Ingen som läser min blogg kan ha missat att jag har ett mycket lågt förtroende för Sverigedemokrater. Det är ett parti som förtvivlat försöker bygga upp en fasad av att det är mer än invandrarfientlighet. Men, så fort garden är nere visar man om och om igen att det är just den frågan - rasismen - som bygger upp hela partiet. I stort sett alla frågor hamnar slutligen i att det är invandrarnas fel. Partirepresentant efter partirepresentant gör bort sig och visar den ruttna insidan. Här i Åstorp har precis den Sverigedemokratiska fullmäktigeledamoten Gunilla Schmidt gjort bort sig. När en av kommunens hemtjänstpersonal råkade backa på hennes sopkärl brakade det lös. Hon fick höra: "Din dumma kossa, din jävla idiot", hon skulle "slå sönder" henne. Det var "jävla pack det är vad ni är allihop i den jävla hemvården". Hon fick veta att hemvården var "ett jävla utlänningsnäste". När kvinnan från hemvården sade att Gunillas uppförande kunde leda till en anmälan fick hon veta att "du kan anmäla mig var fan du vill, vem tror på en smutsig utlänning som du över en politiker". Nu hävdar den Sverigedemokratiska politikern att hon inte alls sagt så, men det finns enligt polisen vittne till händelsen. Gunilla hävdar att hon blev arg eftersom tunnorna (som alltså är av plast) väckt barnen. Men med tanke på att Gunilla Schmidt inte är någon liten späd varelse utan röstresurser så misstänker jag att hennes skrikande väckte fler barn än några plasttunnor kan ha gjort. Och vi kan ju undra hur hemtjänsten skulle klara sig utan alla de "icke-svenskar" som jobbar där. Jag för min del är ganska övertygad om att jag nog tror mer på hemtjänstpersonalen (som inte har någon anledning att ljuga) än en SD-politiker som inte vill står för sin rasism när det kommer till kritan.

En lösspringande hund bet ihjäl 22 lamm i en hage på Gotland. Det är kanske dags att införa skyddsjakt på alla lösspringande hundar? Ett otyg som jag blir lika irriterad på varje gång jag råkar ut för det. Jag är inte hundrädd själv. Jag är van vid hundar, har blivit hundbiten flera gånger utan att få skräck för hundar. Men det finns människor som är hundrädda. Det finns vilda djur och det finns tama djur som kan råka illa ut. Håll era förbaskade hundar kopplade!

Vårjogging 2011: Det blev dags för ny runda i dag. Det kan låta lite motsägelsefullt, men efter att ha känt i början att det var segt i benen så bestämde jag mig för att ta en lite längre runda istället än den planerade på 7,5 km. Mina tankar gick ut på att eftersom det blev ett ganska lågt tempo så kunde jag lika gärna springa lite längre. Så jag valde att förlänga rundan med några kilometer. Det fick bli en omväg om Vramsvägen. Totalt har jag i efterhand mätt upp rundan till 9,9 km. Och jag ska vara ärlig och säga att det faktiskt kändes ganska bra. Jag känner ganska stor tillförsikt över att kunna ta mig runt Springtimerundan på en mil utan allt för mycket plåga. Tiden 57.50 är väl kanske inte världsrekord. Men lite ska jag väl kunna pressa det hela. Med anledning av ovanstående synpunkt på lösspringande hundar så kan jag konstatera att jag på dessa 9,9 km så mötte jag sammanlagt 12 hundar som var ute och rastade sina mattar och hussar - eller tvärtom. Av dessa 12 sprang 4 lösa medan alltså 8 var kopplade. Denna siffra förbättrades ganska rejält av att ett par var ute och rastade sina sammanlagt 4 hundar, som alla var kopplade alltså. Plockar vi bort dom fyra så var det alltså fifty-fifty mellan kopplade och lösspringande

För övrigt var det lite tveksamt med våren i förmiddags. Ganska skönt, men det kom också lite regndroppar lite då och då. Men på eftermiddagen har det varit rejäl vår. Temperaturen kröp upp över 10 grader, solsken och riktigt härlig vårluft. Kimmy och jag tog en drygt två timmar lång promenad i skogen och njöt nog båda två lika mycket.