Jag hatar elektronikprylar! Förra veckan gick digitalboxen sönder, totalkaputt. I dag lade bildskärmen till datorn av, totalkaputt. Så, förra veckan fick jag leta fram en gammal digitalbox utan kortläsare. Dvs vi var utlämnade till marknätets gratiskanaler samt två danska kanaler. Ett förhållande som egentligen inte direkt var världens undergång. Det hela gjorde mig ännu mer övertygad om förmånen av att ha tillgång till SVT och Public Service. Det jag egentligen saknade var inte den uppsjö av kommersiella kanaler som fyller ut tiden mellan reklaminslagen med billig amerikansk smörja utan några som helst kvalitetskrav. Det jag möjligen saknade var de filmkanaler som jag betalar för. Det är en förmån att titta på en långfilm där och slippa gå och kissa en gång i kvarten när nästa kavalkad av reklaminslag annars normalt kommer. Det känns motiverat att betala TV-avgift för att få tillgång till SVT. Det känns också motiverat att betala abonnemangsavgift för att få tillgång till filmkanaler som sänder filmer utan att hacka sönder dom med reklam. Det känns INTE motiverat att betala avgifter för att få tillgång till en massa TV-kanaler vars främsta verksamhetsmål är att sända så mycket reklam som möjligt och sedan fylla ut mellanrummen med smörja.
Nu fick det trots detta bli en ny box och återigen fascineras av att närmare 40-talet TV-kanaler kan sända en sådan mängd smörja. Bruce Springsteens "52 kanaler men inget att titta på" äger sin fulla riktighet. Tack SVT för att ni i varje fall försöker göra något vettigt. Det passar inte mig alltid, men ambitionen ligger 4 snäpp högre än alla slaskkanaler.
Och som sagt, i dag lade bildskärmen till datorn av. Lyckligtvis finns det en äldre skärm från annat håll att låna. Men jag bara fasar för vad som ska gå kaputt nästa vecka.
Jag har nog berättat det tidigare, just nu håller jag på att titta mig igenom Queen Latifahs filmer. En amerikansk skådespelare och sångerska (hon heter egentligen Dana Elaine Owens) som jag blir allt mer förtjust i. I dag har jag tittat på filmen Honungsbiets hemliga liv från 2008. En film som är baserad på Sue Monk Kidds bok The Secret Life of Bees från 2002. Den utspelas under första halvan av 60-talet i amerikanska södern, präglat av rasism och segregation. Den handlar om 14-åriga Lily Owens (som är vit) och som rymmer hemifrån tillsammans med sin färgade hushållerska Rosaleen. Dom hamnar till slut hemma hos August Boatwright (spelad av Queen Latifah) och hennes systrar där dom får lära sig honungsproduktion och vänskap. En fin film som skildrar amerikansk rasism vars värsta former just då är på väg att dö ut, men som sagt också vänskap. Om du inte har sett den tycker jag du ska göra det. Jag blir allt mer fascinerad av Queen Latifahs förmåga att göra sevärda filmer.
Sedan ser jag att Maud Olofsson har upptäckt att den svenska elmarknaden präglas av vansinnigt dyr el för konsumenterna samtidigt som elbolagen är rejäla kassakor för ägarna. Elen i Sverige är för konsumenterna mycket dyrare än i våra grannländer. Och att den är dyrare än i t.ex. Norge och Finland beror inte på att det är dyrare att producera el i Sverige. Det beror inte heller på att skatterna är högre hos oss än där. Däremot är ju vinstmarginalerna för de eljättar som är verksamma i Sverige klart högre. Nu blir Maud Olofssons tanke att detta kan avhjälpas med att skatten för konsumenterna sänks. Och att detta kompenseras med att elbolagen får betala högre skatter. Är verkligen Maud Olofsson så korkad att hon tror att det skulle innebära lägre pris för konsumenterna? Min mycket kvalificerade gissning är att eljättarna kompenserar sig för de högre skatterna med högre pris på elen för konsumenterna. Men så långt verkar inte Maud(eraten) tänka. Mitt tips till Näringsminister Maud Olofsson är att hon ser till att utnyttja det statliga ägandet i Vattenfall till att sänka avkastningskravet på Vattenfall och istället ge order om lägre elpris. Och med tanke på Vattenfalls dominerande ställning kommer de andra bolagen att tvingas följa efter för att inte förlora marknadsandelar. Du får tipset helt gratis Maud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar