Vad är konst? Är konst något som är konstigt? Vem avgör vad som är konst? Är det konstnären eller betraktaren? Vad jag tycker om den s.k. konstnären Lars Vilks har nog framgått för den som lusläst Sven Tycker under några år. Hur som helst så är avgörandet av vad som är konst hos betraktaren. Det är den som ser "konstverket" som avgör om det är konst eller bara konstigt. Det innebär att det som Lars Vilks "presterar" mycket väl kan vara konst - om den som ser det tycker att det är konst. Men, en avgörande begränsning är att bara för att man kallar sig för konstnär så står man inte över lagen.
Jag kan inte helt plötsligt ställa mig och sprutlackera kommunens brandbilar med grön färg och hävda att jag är en konstnär och att det hela är en konstnärlig installation och därför kan man inte döma mig för något. Skulle jag dömas av det fruktansvärda "samhället" så kan jag därför vädja till alla andra att dom betalar mitt straff? Det här gäller t.ex. Lars Vilks. Kullaberg är ett naturreservat. I ett naturreservat är det naturen som styr, inte någon som kallar sig konstnär och tar sig rätten att bygga vad han tycker är konstverk. Det är förvånande att Lars Vilks har fått hålla på i Kullaberg av myndigheterna. Hans "konstverk" skulle ha rivits ner och räkningen skickats till Lars Vilks för länge sedan. Han skulle dessutom ha dömts för skadegörelse i naturreservatet.
Det var dock inte Lars Vilks det skulle handla om, utan istället om Saga Berlin, som är en annan som kallar sig konstnär och därför anser sig stå över lagen. I september 2016 tyckte hon att ett spännande konstverk skulle vara att täcka hela den torrlagda badbassängen vid Högerstensbadet med graffiti. Hon och några av hennes vänner skred till verket, maskerade, och sprutmålade hela bassängen med graffiti. Inte något vackert mönster eller liknande utan bara kladd och förstörelse. Nu riskerar hon att dömas att betala saneringen på drygt 300.000 kronor. Själv hävdar hon att hon själv tänkt betala för sanering efteråt - kostnad 10.000 kronor! Saneringsexperter som jobbar med klottersanering hävdar att det aldrig går att helt sanera bassängkaklet efter det klottrandet.
Saga Berlin tycker att det är så synd om henne. Så hon vädjar nu i en insamling att andra ska betala hennes kostnader. Hon tar då upp att hon tillhörde de som skadades av Rakhmat Akilovs terrorfärd längs Drottninggatan och hon fick då 150.000 i skadestånd. Hon tycker att proportionerna är orimliga. Fast om den s.k. konstnären Saga ska ta upp skillnaderna i pengar så ska hon kanske också räkna med hur mycket pengar vi skattebetalare betalt för att ge henne vård efter attentatet också. Jag tycker det är fel att göra några sådana jämförelser. Vi SKA få nödvändig vård utan att någon tittar på prislappen. Sedan är jag dessutom tacksam för att skadestånd och liknande i Sverige håller sig på rimliga nivåer. Vi har ett avskräckande exempel med USA där skadestånd är en lönsam business. Beloppen är orimliga vilket gjort det till en lönsam verksamhet för advokater att leta efter lämpliga klienter.
Men, det är dags för sådana som Saga Berling (och Lars Vilks...) att växa upp och inse att man står inte över lagen bara för att man valt att kalla sig för konstnär. Jag kan som sagt inte börja kalla mig konstnär och då ta mig rätten att fritt klottra ner, förstöra, riva eller liknande utan att förvänta mig att få betala för det.
Men, det är Allt för Publiciteten som gäller.
