» Debattklimatet
Vad har hänt med människors hyfs och anständighet? Har det blivit alldeles för lätt att kläcka ur sig vidrigheter under någon form av "anonymitet" på nätet. Vidrigheter som vi inte skulle ens överväga att säga rakt ut till någon. Vad har gjort att alla dessa spärrar har släppt?
Det som fått mig att fundera i dom här banorna just nu är när jag läser att Henke Larsson bestämt sig för att sluta som tränare för HIF i Helsingborg. Han har helt enkelt tröttnat på alla påhopp i sociala medier. Tonläget på sociala medier är många gånger så vidrigt att jag skäms över mänskligheten. Grupper av HIF:s supportrar har vid flera tillfällen visat sig vara totalt befriade från intelligens. Och jag förstår Henke om han inte vill vara med längre. Det är inte värt detta.
Tonen i kommentarsfälten är många gånger så uppskruvad och hemsk att man vill lämna skiten åt sitt öde. Men, det är egentligen inte så konstigt om anonyma småpåvar runt om i stugorna inte kan behärska sig när respekterade och inflytelserika personer uttrycker sig så obegåvat. Förlåt att jag nämner honom igen, men ett svenskt exempel är Hanif Bali som tror att överdrifter och invektiv gör att läsaren blir mer påverkad. Men han är inte ensam i de svenska kloakerna. Och går vi utomlands så har vi ju Donald Trump som inte drar sig för att kalla de som tycker annorlunda än honom för idioter och annat.
Samtalstonen är märkbart farlig. Det är dessutom möjligt att jag själv några gånger gått ett steg för långt. Jag hoppas att jag inte gjort det, men risken finns ju alltid när man försöker vara satirisk eller ironisk. Jag förstår om många inte vill ge sig ut på nätet överhuvudtaget. Det krävs en uppsträckning.
Kanske har det här inte att göra med "Näthatet", men det handlar ju också om att visa empati, visa förståelse för att vi alla inte är exakt lika, tycker exakt lika, handlar på exakt lika vis. I Aftonbladet läser jag om autistiska Samantha som busschauffören tyckte var störande så han slängde av henne och hennes mamma från bussen. Orginalartikeln från Borås Tidning är tyvärr låst. Som pappa till en autistisk son (Kimmy är nu 21 år) kan jag förstå mamman och Samanthas reaktion. Kimmy har inget talspråk, vilket gör att han kan göra "andra ljud". Oftast sitter han och skrattar när vi åker tåg eller buss eftersom han tycker om detta. Men han är helt enkelt glad. Även om han inte talar själv har han lärt sig att förstå väldigt mycket. Vid något tillfälle var det så fullt på tåget att jag chansade på att gå och sätta oss i "den tysta avdelningen" på Pågatåget. Det finns alltså på de skånska Pågatågen en avdelning i varje ända av tåget som är Tyst. Jag chansade och sade till Kimmy upprepade gånger att han måste vara tyst. Och detta fungerade. Men, tycker han att något är roligt ska han också få visa detta. Och vi har aldrig haft problem, även om det funnits medresenärer som tittat lite undrande över vad det egentligen är som Kimmy tycker är så roligt. För övrigt anser jag att de mest störande på Pågatågen när jag åker till eller från Helsingborg är de medelålders par (kanske två par tillsammans) som ska ta en tura eller besöka Helsingør. Många har uppenbart "laddat upp" innan avresa och kan vara ytterst högljudda i tron att dom har roligt.
Men i det nämnda fallet med Samantha tycker jag att det är skönt att den aktuella busschauffören fått en rejäl varning och får utbildning i empati och kundservice. Vi är alla olika. En del har funktionsstörningar som gör att vi reagerar annorlunda än de flesta andra. Vi får leva med detta - ALLA! Vi kan inte gömma undan människor.
Lite bakgrund:
Henrik Larsson: ”Hur kan det vara okej i vår bransch att behöva utstå det mesta?”
Jag kommer inte lägga mer energi på idioterna
Hot och hat på agendan inom fotbollen
Autistiska Samantha, 12, tvingades gå av buss – var för högljudd
Autistiska Samantha, 12, kastades av bussen: ”En åsna kan sitta bättre”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar