Läsomani

» Sven funderar

Jag har nog sagt det vid flera tillfällen, jag är läsoman. När jag gick i pension tänkte jag att nu skulle jag väl äntligen hinna läsa böcker och inte bara alla de tidningar och tidskrifter som jag läser. Jag måste dock erkänna att jag har ännu inte nått dit! Istället hinner jag fortfarande inte med att läsa allt som hamnar i brevlådan eller som jag lägger beslag på, på annat sätt.

En vanlig dag så läser jag i pappersform Helsingborgs Dagblad, Svenska Dagbladet, Metro, Aftonbladet och Dagens ETC. Till detta kommer alltså tidskrifter och allt jag läser på Internet. Jag är som sagt läsoman!

Jag är också övertygad om att vi som har hjärtat till vänster är mycket mer öppna för att läsa sådant som kommer "från den andra sidan" än vad borgerliga väljare är att läsa sådant som kommer från för dom "andra sidan". Kort sagt, vänsterväljare läser mer borgerliga publikationer än vad borgerliga väljare läser vänsterpublikationer. Och detta tror jag är nyttigt - för oss till vänster. Det är nyttigt att se och förstå hur andra tänker och funderar. Eller helt enkelt bara upptäcka hur olika livet är för oss.

Att t.ex. läsa Svenska Dagbladet kan ge en spännande inblick i att det liv jag lever inte alls påminner om det liv en del andra lever. Att de bekymmer som jag har, hos andra ersatts av helt andra bekymmer. Det blir uppenbart hur tudelat vårt land är. Det som för många upplevs som otänkbart upplevs av andra som helt självklart.

Vart vill jag komma med detta? Jo, det som inspirerade mig till dagens tankar är ett återkommande inslag i Svenska Dagbladets resebilaga på söndagar. Under rubriken "Mina resvanor" intervjuas någon av alla dessa affärsnissar som befinner sig på flygande fot mesta tiden. Och som ensamma förorsakar mer utsläpp än ett normalt villakvarters innevånare skapar. Fast några frågor i den riktningen förekommer naturligtvis inte. Inte heller frågar man vad resten av familjen (hustru och barn t.ex.) tycker om att pappa (för det är ju nästan uteslutande en gubbe i yngre medelåldern) nästan aldrig är hemma. Utan frågorna handlar om hur mycket man reser, vilka bonusprogram som är bäst, vad dom använder bonuspoängen till, bästa flygplatsloungen, handbagage, bästa affärshotell, bästa affärsmiddag och mest irriterande. Frågorna är från dagens intervju, men jag tror att dom är identiska varje vecka.

Jag saknar ett antal frågor. Vad tycker din hustru och dina barn om att nästan aldrig få se dig hemma på kvällen? Försöker du minska ditt resande genom att utnyttja t.ex. videokonferenser? Klimatkompenserar du på något sätt för alla dina flygresor? Har du någon gång dåligt samvete för vad du förorsakar? Skattar du för de privatresor du kan utnyttja bonuspoängen i bonusprogrammen till?

Fast jag tror som sagt inte att dom frågorna kommer i Svenska Dagbladets resebilaga. Men, som sagt, det är nyttigt att läsa även om andras liv och bekymmer.

Jag är dock inte avundsjuk. Jag vill inte byta mitt liv mot deras. Jag har i allmänhet haft jobbet inom gång, eller möjligen cykelavstånd. Jag har nästan helt lyckats undvika att tvingas iväg på konferenser, personaldagar och utbildningar på annat håll. Jag har skaffat familj just för att umgås med familjen!