söndag 28 augusti 2011

Politiska funderingar

Sveriges flagga
Enligt Svensk Väljaropinion, som är en sammanslagning av alla de olika väljarundersökningar som gjorts under månaden, så ligger Kristdemokraterna stabilt placerade under 4%-spärren. Störst är Socialdemokraterna med 33,4% följt av Moderaterna med 32,6%. Störst av de små är Miljöpartiet med 9,2% och Folkpartiet med 7,1%. Sverigedemokraterna med 4,8% har en ganska stabil nedåtgående kurva under hela året. Centern med 4,4% har också en ganska stabil nedåtgående kurva hela året om än inte lika stark. Vänsterpartiet har också en stabil nedåtgående kurva hela året och parkerar nu mitt på 4%-strecket. Medan slutligen Kristdemokraterna med 3,4% har parkerat under spärrgränsen hela året och just nu har den nästan sämsta siffran i modern tid. Jag styrks i min tro att Kd har gjort sitt i svensk politik. Partiet har att välja på att sluta vara röstboskap åt Moderaterna och skapa en självständig profil (och därmed riskera hela Högerallianssamarbetet) eller fortsätta vara röstboskap och åka ut (och riskera hela Högeralliansregeringen). Vi har en tendens att ett antal småpartier riskerar att suddas ut medan blockpolitiken förstärks. Sven Tycker INTE att detta är en positiv utveckling. Blockpolitiken är farlig för demokratin, och den är farlig för de små partierna. Kristdemokraterna är inget jag kommer att sakna. Dom fyller ingen egentlig funktion i den svenska demokratin. Den enda egna profilen dom har är det kristna budskapet, och jag tycker att religionen ska helt hålla sig bort från politiken. Blockpolitiken förvandlar tyvärr de mindre partierna till röstboskap åt de stora. Och då behövs dom inte - dom små alltså. Bedriver dom ingen egen politik finns det ju ingen anledning att rösta på Kd eller C eller V eller Fp eller Mp. Då kan man ju lika gärna rösta på den stora partnern. För dom en egen politik - ja då är blockpolitiken slut. Det beslut som det Rödgröna blocket fattat, dvs att bryta upp blocket och bedriva egen politik för att efter ett val kompromissa sig fram till en eventuell lösning är mycket bättre än att sudda bort partigränserna redan innan valet.

Danmarks flagga
Det ska hållas val i Danmark. Statsminister Lars Lökke Rasmussen har fastställt datum till den 15 september. Om opinionsundersökningarna får rätt så blir det maktskifte. Och det är bra av två anledningar. Dels tar Danmark ett steg till vänster om Socialdemokraterna vinner. Dels innebär ett maktskifte också att det främlingsfientliga missnöjespartiet Dansk Folkeparti förlorar sin maktställning. Den danska högerregeringen har nämligen under många år suttit i Pia Kjærsgaards knä och i utbyte mot hennes stöd för diverse högerförslag om skattesänkningar och försämringar infört det ena invandrarfientliga förslaget efter det andra som Dansk Folkeparti krävt. Låt oss hoppas att danskarna inte hinner ändra sig på de veckor som återstår till valet.

Sektmedlemmarna våldtog 100 kvinnor läser jag i bladet. Det är för jävligt med dessa islamister och deras syn på kvinnor. Det är just därför som det inte går att blanda oss med en demokratisk och kristen bakgrund och dom där muslimerna. Vad säger ni? Var det inte en muslimsk sekt utan en kristen sekt? Jaha! Vi tar om!

Norges flagga
I Oslo har en känd högerextremist gripits sedan man hittat sprängämnen, polisuniform och vapen i en lägenhet. Sedan Norge drabbats av en kristen högerterrorist har uppenbarligen polisen och säkerhetspolisen insett att det stora hotet mot vår säkerhet kommer från just den kristna, nationalistiska högerextremismen. De flesta politiska mord i vår del av världen har utförts av just personer inom denna gruppen. Allt ifrån skyttar i Stockholm och Malmö som inriktat sig på att gå ut och skjuta människor med invandrarutseende till nynassar och andra liknande som mördat meningsmotståndare eller helt okända som inte passat. Högerextrem gripen med vapen i Oslo, Norsk polis slog till mot tidigare nynazist och Tidigare högerextrem gripen i Oslo för att ta några exempel.

Libyens flagga
Nu när NATO och EU väl mer eller mindre slutgiltigt har avsatt Gaddafi kan det väl vara så att man gitter börja stava hans namn på rätt sätt. Amerikanska ABC har räknat fram att det finns 112 olika sätt att stava hans namn. Jag antar att det då handlar om den västerländska transkriberingen av det arabiska namnet. Eller finns det olika varianter på arabiska också? Hur som helst så rekommenderar det svenska Språkrådet att man använder Qadhdhafi. Så jag konstaterar att Qadhdhafi fortsätter att gäcka både Natos högteknologiska spaning och en befolkning, som om man ska tro mediarapporteringen, bland vilka det inte finns en enda som stödjer honom mer än familjen. I varje fall fortfarande när detta skrivs...

För övrigt är jag trött på att vara förkyld.

Inga kommentarer: