Veckans roligaste debattinlägg står centerpartisten Fredrick Federley för. Under rubriken
Låt ministrar ha sina sexliv i fred går galjonsfiguren för den Federleyska fraktionen av Centern i Aftonbladet ut till storms och försvarar Sven Otto Littorins rätt att sitta på regeringskansliet och sexchatta. Det är uppenbart att den gode FF trots allt fortfarande lever kvar i gamla tider där sex anses vara snuskigt och privat så han måste ut och försvara detta. Men då har FF totalt missuppfattat vad debatten om Littorins sexchattande handlar om. Det är ingen som har synpunkter på om det är moraliskt rätt eller fel att pippa grannens fru, pippa grannens make, pippa alla grannar samtidigt. Eller klä sig i läder eller klä sig i klänning. Eller snacka snusk och annat trevligt med okända. Eller vill sitta och surfa och titta på nakna flickor, tanter eller farbröder. Så länge alla berörda är införstådda (även de som inte deltar aktivt) så lägger jag mig inte i vad Fredrik Federley eller Sven Otto Littorin eller någon annan sysslar med på sin fritid. Var och en får bli salig i sin värld. MEN, om du skäms för det du gör. Om det inte sker med medgivande från berörda, familj, vänner, arbetskamrater osv. DÅ är det farligt. Då riskerar du nämligen att hamna i klorna på utpressare som hotar att berätta för hustrun, maken, arbetskamraterna eller Aftonbladet och Expressen. Och DÅ är krisen där. Och det är DET som kritiken mot Sven Otto Littorin handlar om. Och nu handlar debatten också om vad visste egentligen Fredrik Reinfeldt? Varför blev den gamle nära kompisen så helt plötsligt persona non grata. Varför har Littorins IP-nummer hemligstämplats. Skandalen handlar inte om att Sven Otto Littorin var en olycklig man med snuskig fantasi. Debatten handlar om ifall han som makthavare och minister försatte sig i en för honom och samhället farlig situation?
Vad Fredrik Federley tycker bryr jag mig inte om. Jag har slutat ta den mannen på allvar.
Och när han hyllar Aftonbladets Lena Mellin så säger det allt, om Federley och Mellin. Se gärna vad jag tyckte om damen den 24 maj.
För övrigt anser jag att det är så vidrig värme att jag inte gillar läget. Och därför blir det inte mer. En föredömligt kort blogg alltså i dag. Men jag kan väl tycka lite synd om köpenhamnarna som nästan drunknade i regnet (tre månaders regn på några timmar). Det hela resulterade tydligen i mängder av uppflytande råttor - båda döda och levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar