Jag gjorde ett litet misstag för någon dag sedan. När jag stoppade mina brallor i tvättmaskinen missade jag att kolla så att fickorna var tomma. Det visade sig när jag plockade ut tvätten ur maskinen att det låg något i botten och skramlade. Det var ett USB-minne! Denna upplevelse har gett mig ett par lärdomar. Den första är att ett USB-minne tydligen inte tar skada av en rejäl genomsköljning. Minnet fungerar lika bra som tidigare. Enda skillnaden är att det är lite blankare på utsidan. En annan lärdom är att kulört tvättmedel inte har någon som helst effekt på skräpfiler. Ett antal filer på minnet var inaktuella och onödiga. Men dom var fortfarande kvar!
Boken, Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken, fortsätter att skapa debatt runt om i media. Och detta innan i princip någon har läst boken. Debatten handlar, efter vad jag förstått, om vad som står i en mycket liten del av biografin. Den del som skildrar hur en bortskämd liten del av "det fina folket" anser sig ha rättigheter som inte alla andra har. Om hur man med hjälp av pengar och fina namn kan ta sig rättigheter som inte gäller vanligt folk. Jag beställde boken för ungefär en vecka sedan och räknar med att den dyker upp i brevlådan om några dagar. Sedan ska jag berätta vad jag verkligen tycker om den när jag läst.
- "Det som hände har hänt för lång tid sedan, därför väljer jag och min familj att vända blad och se framåt." är Knugens kommentar. Jaha! Det är ju faktiskt en helt korrekt kommentar. Det som har hänt har hänt, nu borde det var glömt och förlåtet! I varje fall privat i familjen.
Slutligen noterar jag att de politiska partierna (det råder tydligen ganska stor enighet inom båda blocken) inte är särskilt intresserade av att inrätta ett register över vad de enskilda riksdagsledamöterna bjuds på. Vad har dom att dölja? Är dom oroliga över att vårt förtroende för dom ska minska om vi visste vilka olika bananskal dom halkar in på. Det handlar ju inte bara om gratis resor till möten, konferenser, studiebesök eller mer nöjesinriktade besök. Det handlar också om gratisbiljetter till det ena och det andra. Mona Sahlin m.fl. fick gratisbiljetter till tennisen i Stockholm Open. Carl Bildt m.fl. tittar på hockey gratis. Sofia Arkelsten m.fl. fick låna lyxbil några dagar. Och ännu andra får annat gratis. Kan vårt förtroende för politikerna skadas om vi får veta allt dom bjuds på? Eller kan kanske i själva verket vårt förtroende för dom kanske snarare skadas om vi går och tror att dom har fler förmåner än vad dom verkligen har?
Ökad öppenhet är ett minimikrav. Och det är fortfarande dags för Moderaterna att slopa sitt motstånd mot att offentliggöra partiernas bidragsgivare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar