Socialförsäkringsfusk

Alla som läser Sven Tycker någorlunda regelbundet kan inte annat än vara medvetna om att jag ofta har framfört tvivel över de siffror om "bidragsfusk" som ibland har figurerat i media. Jag har ofta drivit den tesen att problemet med bidragsfusk har överdrivits från högerhåll bara för att motivera försämringar i socialförsäkringen. Ett av de stora argumenten som förts fram när det gäller "ättestupan" i sjukförsäkringen har till exempel varit att folk inte är så sjuka utan mycket väl kan jobba bara dom får en spark i häcken. Och det har ibland i media förekommit siffror på hur stort fusket är som är rent hårresande. Jag läste nyligen om en undersökning som gjorts, som visar att ungefär 5% av svenskarna sjukanmält sig och stannat hemma från arbetet trots att dom inte varit sjuka. Det har istället handlat om att dom haft andra saker att göra. Allt från att gå till tandläkaren, besiktiga bilen eller ta hand om sin sjuka mamma. Och det är självklart att allt "överutnyttjande" är fel och ska bekämpas. Samma undersökning visade också att 60% av svenskarna hade gått till jobbet trots att dom egentligen var så sjuka att dom borde stannat hemma. Undersökningen visar alltså att sjuknärvaron är ett skyhögt större problem än friskfrånvaro,

Men, i dagarna har det i media rapporterats om ett område av försäkringsfusk som jag faktiskt tror är mycket allvarligt. Det handlar om fiffel med Assistansersättning (LASS). I dag hörde jag en beräknad siffra som talade om kanske 2 miljarder kronor varje år i felaktigt utbetalda ersättningar. Lagen om Assistansersättning (LASS) kom 1993, under en tidigare högerregering - under ledning av Carl Bildt (m). Reglerna är alltså skrivna av våra borgerliga politiker. Och reglerna utformades så att det var "brukarna" som skulle bestämma. Dom skulle bestämma vem som skulle ta hand om dom. Det var inte "samhället" som skulle stå för vården. Vården skulle istället "privatiseras". Det handlar alltså om att betala ersättning för "personliga assistenter" till svårt handikappade människor. Resultatet blev att det växte upp en uppsjö av privata små vårdbolag. Ofta skapade med det enda syftet att ta hand om en enda person. Hela släkten kunde anställas för att dygnet runt vårda en svårt sjuk person. Fifflet går ut på att dessa vårdbolag debiterar vård som inte utförs. Den svårt sjuke har inte en chans att kontrollera vad som sker. Det finns också otaliga exempel på att personer genom mer eller mindre förfalskade intyg beviljats vård som inte behövs. Till och med helt friska människor har genom att fuska / mygla / luras fått beviljat assistans. En enda svårt sjuk människa kan ju behöva vård av 1-2 personer ständigt dygnet runt. Många kan alltså bli försörjda på att vårda en ensam människa. Och dessa fuskande entreprenörer riskerar verkligen att förstöra en mycket viktig reform - för de som verkligen är svårt handikappade och i stort behov av assistans för att kunna leva ett så drägligt liv som möjligt. Kanske borde man inte ha varit så entusiastisk inför alla dessa "privata entreprenörer"?

För övrigt är media fyllda av spekulationer om vem som ska bli ny partiordförande för Socialdemokraterna. Och i sedvanlig ordning får mängder av tänkta kandidater frågor av journalister om dom är kandidater. Trots att journalisterna vet att i stort sett ingen kommer att erkänna intresse. Och sedan gör man en stor affär av att ingen vill ställa upp. Det förs också fram krav från en del håll om att vi måste skapa en ny kultur där kandidaterna verkligen går ut tidigt och propagerar för sin kandidatur. Men jag är tveksam till om detta egentligen är den rätta metoden. Inom Socialdemokraterna, precis som inom i stort sett alla andra folkrörelser och ideella föreningar, så finns det en mycket stor motvilja mot karriärister. Den som strävar efter makt ses som något suspekt. Och jag tycker att det egentligen är en positiv reaktion. Partier, ideella föreningar osv ska styras av den som medlemmarna tycker är lämpligast. Inte av den som strävar efter makten. Detta gör att i stort sett ingen erkänner att man vill ha makten. Kanske till och med för att man egentligen inte vill men är beredd på att kanske låta sig övertalas. Men snälla journalister, sluta envisas med att ideligen ställa frågan om dom är kandidater. Ni vet svaret, och är bara ute efter att få just det svaret så att ni sedan när valet är gjort kan vara spydiga.

Slutligen noterar jag att Knugen återigen erkänt sina snedsprång. När han i samband med att han tittade på Nordic Battle Groups övning i Skövde återigen fick frågor om påståendena om "kaffeflickor" och annat trevligt så blev svaret bara ett nytt erkännande i form av: - "Det är passé, det är historia".