Dagens största nyhet är väl den Nordkoreanska attacken på det som beskrivs som den Sydkoreanska ön Yeonpyeong. Däremot är det ingen som har kunnat förklara det egentliga skälet till attacken. Kanske för att det är svårt att förklara. Men om vi börjar med medias beskrivning, "den Sydkoreanska ön Yeonpyeong". Det ska då påminnas om att det inte finns någon undertecknad fred mellan Nordkorea och Sydkorea. Det finns alltså ingen "fastställd" gräns mellan länderna. Nordkorea anser att ön tillhör Nordkorea och Sydkorea anser att ön tillhör Sydkorea. Rent geografiskt ligger ön närmare det som i praktiken är Nordkorea. Men den provisoriska gränsen har dragits utanför Nordkoreas kust varför ett antal öar som Nordkorea anser tillhör dom hamnat i Sydkorea. Och konflikten om dessa öar är gammal och ständigt aktualiserad. Till detta kan det ju kompletteras att attacken inte skedde helt plötsligt. Det pågår nämligen en mycket stor Sydkoreansk militärövning i området. Delvis för att poängtera den Sydkoreanska ståndpunkten och detta kan ha setts som provocerande i Pyongyang. Nordkorea har också officiellt deklarerat att det var Sydkorea som började beskjutningen genom att skjuta in på Nordkoreanskt territorium under övningen..
En annan förklaring till attacken kan vara en pågående maktkamp i Nordkorea. Den ena "stora ledaren" i Pyongyang ska ersättas av en ny "älskad stor ledare". Och det kan mycket väl vara så att delar av den nordkoreanska militären kan se det som bra för dom i maktkampen om läget upplevs som mer hotande. Nordkorea är ett mycket slutet samhälle. Och för oss som bor i en relativt öppen demokrati, är det inte mycket vi begriper av diktaturen Nordkorea. Mycket skulle ha varit vunnet, både för folket i Nordkorea och för säkerheten i världen, om maktskiftet i landet också innebär en öppning mot omvärlden.
För övrigt har er bloggare under dagen haft annat att tänka på än vad dagens blogg skulle handla om. Enligt en alldeles för lång period av arbetslöshet, något jag aldrig upplevt tidigare under mina 58 år, så har jag återvänt till min senaste arbetsplats för ett kortare sjukvikariat. Och jag har styrkts i min uppfattning att vårt samhälle tyvärr inte är uppbyggt så att det finns plats för alla. Jag jobbar den närmaste dryga månaden åter som socialsekreterare med försörjningsstöd. Och kan konstatera att på det dryga år som jag varit borta är en mycket stor del av personerna kvar som aktuella. Det finns alldeles för många i vårt samhälle som är för sjuka för att kunna få ett arbete, dom är helt enkelt inte intressanta för arbetsgivarna. Men samtidigt är dom inte tillräckligt sjuka för att ha rätt till sjukpenning eller sjukersättning. Och denna grupp som hamnar mitt emellan stolarna ökar hela tiden allt eftersom sjukpenning och sjukersättning görs allt svårare att uppnå. Och detta samtidigt som arbetsgivarnas krav på sin personal hela tiden ökar. Det är inte människovärdigt att tvingas leva på försörjningsstöd år efter år därför att ingen annan vill ta ansvar.
Hur som helst gör ett heltidsarbete att bloggen med all säkerhet under en tid kommer att bli kortare. Och det är väl bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar