onsdag 13 januari 2010

Husmark Pehrssons ättestupas konsekvenser

I dag hade jag planerat flera ämnen att ta upp, en del med en lite humoristisk knorr. Andra mer allmänt gnäll och gnöl. Men, efter att ha tittat på Uppdrag Granskning på TV som handlade om Socialförsäkringsminister Cristina "en tredagars släng av utbrändhet" Husmark Pehrssons (m) Ättestuparegler i Sjukförsäkringen i allmänhet och Mari-Louise i synnerhet så har jag bestämt mig för att det inte går att sitta och göra sig rolig eller vara ironisk om andra saker. Mari-Louise en av de många 10.000-tals sjuka svenskar som kommit i kläm när Cristina Husmark Pehrsson och Gunnar Axén (även han moderat) ska sätta åt alla svenskar som kallar sig sjuka men har en arbetsförmåga kvar. Mari-Louise hade både fysiska besvär och var dessutom deprimerad. Men Ättestupareglerna innebar att hennes sjukskrivning ska prövas mot en teoretisk arbetsmarknad i hela landet. Och rent teoretiskt kan det ju finnas något jobb, någonstans som hon kanske kan sköta. Alltså fick hon sin sjukpenning indragen. Dagen efter att hon fått sitt beslut om detta tog Mari-Louise sitt liv.

Se programmet. Nästa gång är i natt 03.50 i SVT1 och på lördag i SVT2 kl 12.50. Det sänds också i SVT Play.

Mina tankar går naturligtvis först och främst till Mari-Louise barn och vänner. Men också till andra sjuka svenskar som kommer i kläm när den Moderata arbetslinjen ska genomföras in absurdum. Och, som gammal anställd på Försäkringskassan tänker jag naturligtvis på mina gamla arbetskamrater som i allt större utsträckning tvingas genomföra de regler som Högern drivit igenom. Det är aldrig lätt att fatta för försäkrade negativa beslut. Men, är man övertygad om att beslutet är det riktiga blir det lättare. Känner man att beslutet rent mänskligt är fel, men enligt lagen rätt så blir det svårare. Jag känner mig glad att slippa vara kvar. Jag måste erkänna att jag är glad för att Försäkringskassan just nu inte rekryterar ny personal, för då hade väl Arbetsförmedlingen tvingat mig till att söka dessa jobb. Till all lycka tror jag dessutom inte dom hade varit intresserade av att ta mig tillbaka.

Inga kommentarer: