tisdag 6 maj 2008

Jag har bestämt mig - det hade blivit Barack Obama

Jag har tidigare klagat över att rapporteringen från primärvalen i USA i media inte handlar om vilka åsikter kandidaterna står för, utan istället en massa annat mer ovidkommande. Men nu fick jag en faktaupplysning som gjorde att jag bestämt mig. Hillary Clinton har tydligen gått ut och lovat ett tillfälligt avskaffande av skatten på bensin för att lindra konsekvenserna av de stora prisökningarna på bensin. När vi alla (nästan i varje fall) är införstådda med att vi måste få ner förbrukningen. Och det land som verkligen måste minska förbrukningen är USA. Att då gå ut med ett så populistiskt röstköpande förslag i ett land där priset är mindre än hälften av vad det är i Sverige visar att det inte går att lita på Hillary Clinton. Jag har alltså bestämt mig, hade jag haft rösträtt hade jag valt Barack Obama!

Ännu en av Ostasiens militärdiktaturer har drabbats av en naturkatastrof. För några år sedan var det tsunamin i Thailand (en katastrof som drabbade andra ännu värre, men av någon anledning var det Thailand vi brydde oss om). Nu är det grannlandet Burma som drabbades. Jag undrar om svenska folket blir lika givmilda nu som till Thailand när det inte är svenskar som drabbats?

Jag testade att ha hjärtat uppe i halsgropen ett litet tag i går. När jag efter lunchen skulle ta mig ner från tredje våningen här hemma mötte jag på andra våningen en äldre herre som undrade om "hunden var kvar". Och det var den! I trappen på första våningen står en ensam stor svart hund av rottweilertyp - utan ägare. Jag tog modet till mig och traskade ner. Och med hjärtat i halsgropen lyckades jag locka in hunden genom en öppen lägenhetsdörr där han tydligen hörde hemma. Men det var ingen annan hemma. Därefter smet både jag och en viss äldre herre snabbt ut.

I Österrike håller man förtvivlat på att fundera på hur man ska förbättra sitt rykte. Först gav man världen Adolf Hitler och sedan Josef Fritzl. Och däremellan en hel del andra. Och det är helt klart att Österrike kom lindrigt undan andra världskriget. Man slapp något ansvar. Trots att Hitlers nya hemland knappast invaderade Österrike utan snarare var det Österrike som frivilligt anslöt sig till Naziregimen. Och nu benas alltså en så osannolik historia upp att om någon fått för sig att skriva en skräckskildring på temat så hade det hela avfärdats som alldeles för fantasirikt och osannolikt.<

Att höra Leif Silbersky argumentera i radion om den nya domen i Ricardo-målet gör mig beklämd. Att argumentera för att tycka synd om mördare måste ta emot. Ett års inlåsning för att sparka ihjäl en annan känns inte rimligt. Men jag måste hela tiden intala för mig själv att det är hans jobb. Även fasansfulla människor ska ha någon som tar tillvara dessas intresse. Vi kan väl alla enas om att den stora skulden i detta brott, som i de flesta liknande brott, har den som tillverkar, säljer och propagerar för alkohol.

Inga kommentarer: