söndag 13 januari 2008

Amerikansk brist på humor

Vad har amerikaner egentligen för sorts humor? Ett TV-program som ibland kan vara en trevlig halvtimme om man vill se folk göra bort sig är America's funniest home videos. Ibland i det här programmet så får en del filmer en massa pengar efter en omröstning bland publiken. Det intressanta är att det brukar vara de tråkigaste och mest obegripliga filmerna i programmet som deltar i omröstningen. Och sedan vinner den tråkigaste filmen av alla. Gårdagens roligaste film (som naturligtvis inte ens fick delta i omröstningen) var tydligen filmad vid en tjejfest (för ganska medelålders kvinnor). En vältränad och välutrustad ung kille stod på bordet endast iförd minimala kalsingar. Han stoppade halvvägs ner en papperslapp framtill på kallingarna och uppmanade sedan en av kvinnorna att ta lappen - med tänderna. Det skulle naturligtvis vara lite spännande / utmanande / pinsamt. Men det blev lite antiklimax när kvinnan plockade ut sina löständer och använde dessa för att ta lappen!

Det finns ord som mycket bra beskriver vad dom betyder, och sedan finns det ord som inte alls stämmer med sin betydelse. Ett exempel på ord som stämmer är hippopotomonstrosesquipedaliophobia (jag hoppas jag lyckades stava rätt - jag tvivlar på att mitt rättstavningsprogram har ordet i sin ordlista). Hur som helst, kan ni gissa vad ordet betyder? Rätt svar är rädsla för långa ord!

Helgens biobesök blev National Treasure - Hemligheternas bok med Nicolas Cage. Man blir imponerad över Ben Gates fantastiska förmåga att lösa gåtor. Så särskilt trovärdig är däremot inte storyn, men klart sevärd. Spännande och action utan att förfalla i en massa utdraget våld. Och till detta en hel del humor. Filmen kommer inte att gå till historien som en av filmhistoriens mästerverk, men det är en klart sevärd historia. Går du på bio då och då och vill se lite spänning och äventyr tycker jag att du ska gå och titta på den. Jag ger den 4 ficklampor av 5. Även om batteriet på den fjärde börjar falna lite.

För några dagar sedan anklagades Iran av USA för att ha hotat amerikanska krigsskepp på internationellt vatten och presenterade ljudupptagningar som skulle bekräfta de hotfulla meddelandena från iransk sida. Iran förnekade det hela och hävdade att man i vänliga ordalag bara uppmanat fartygen att idenfiera sig och presenterade egna inspelningar som skulle styrka detta. Vem som har störst anledning att känna sig hotad, amerikanska hangarfartyg av iranska patrullbåtar, eller om Iran skall känna sig hotade av en amerikansk invasion, kan diskuteras. Hur som helst framkommer nu uppgifter som uppger att de hot som USA hävdar kom från Iran troligen i själva verket kom från en omdömeslös (om än skämtsam) radioamatör i området! Iran kräver nu en amerikansk ursäkt för beskyllningarna.

Jag ser att Fredrick Federley, den s.k. Stureplanscenterns frontfigur, inte har så stort förtroende för sina partikollegor. Om de andra centerpartistiska riksdagsledamöterna säger han "Jag slår vad att just nu står över hälften av centerns riksdagsledamöter i någon bar och är halvpackade". Om partimedlemmarna säger han "majoriteten har gått med för att kunna supa sig fulla på årsmötena och ta brudarna på brösten". Blygsamhet är inte direkt Fredrick Federleys starka sida. Men, han känner väl sina partikamrater och riksdagskollegor bättre än mig så jag kan ju inte motsäga honom. Frågan är om det är just medlemmarna på krogarna kring Stureplan han talar om eller de få centerpartister som finns kvar ute landet som det gäller. Men det är väl snobbarna kring Stureplan han känner bäst, så det är nog dom han talar om. Beskrivningen stämmer i varje fall inte in på de få centerpartister jag känner i Åstorp. Det är nog dags för Maud Olofsson att ta den gode Fredrick i örat. Uppriktigt sagt tror jag inte hr Federley blir så långvarig inom Centerpartiet.

Inga kommentarer: