Våld

Våldet runt om i världen har drabbat Sverige hårt helt plötsligt. I Elfenbenskusten har en svensk FN-anställd dödats och i Afghanistan en annan. Något som naturligtvis är mycket tragiskt. Det är mycket tragiskt att våld och krig skördar offer runt om i världen dagligen. Elfenbenskusten härjas just nu av vad som måste kallas ett inbördeskrig. Libyen är högt uppe på de svenska löpsedlarna. Israeliskt flyg dödade ytterligare tre personer i Gaza (varför proklamerar inte FN ett flygförbud över Gaza?) Och dödandet i Afghanistan bara försätter och fortsätter. Den svenska insatsen i Afghanistan omfattade från början ett 50-tal personer som skulle stanna i några månader. Nu är styrkan uppe i över 500 personer och insatsen har pågått i mer än 10 år. Och som vi alla kan se, vi har inte kommit ett steg närmare en fred.

Egentligen visar läget i Afghanistan att de krigsromantiker (t.ex. inom folkpartiet och LUF) som tycker att Sverige ska bidra till att beväpna oppositionen i Libyen att detta är totalt fel väg. Vapen hjälper inte alls. För att bekämpa den sovjetvänliga regimen i Afghanistan vräkte USA in vapen till alla möjliga grupper i Afghanistan som bekämpade den dåvarande regimen. När regimen sedan föll fanns det vapen överallt i Afghanistan. Och dom finns där fortfarande. Och det är alla dessa vapen som är grunden till dagens våld i Afghanistan.

Joggingrapport 2011: Efter att under förmiddagen tagit en sväng in till Helsingborg och travat en del och sedan på eftermiddagen tagit en två timmars promenad med sonen Kimmy tog jag senare på eftermiddagen en joggingtur. Och det var nog på eftermiddagen den varmaste dagen i år. Riktigt ljuvlig vår. Förmiddagen var mindre trevlig. Den präglades av rejäl dimma. Men allt promenerande kändes i benen när jag började springa. Det var inte bara uppvärmning. Rundan fick bli en runda jag mätt upp till 8,8 km. Och det kändes för övrigt ganska bra, även om det inte går speciellt fort. Klockan stannade på 50.30. Illustrationen är bara för att visa att det är riktig vår. Den här fjärilen fotade jag medan Kimmy och jag var ute på vår promenad.

I dag är det Världsautismdagen. Ett handikapp som inte syns på utsidan, men kan vara nog så jobbigt trots detta. Hos min 13-åriga son Kimmy visar sig autismen bland annat i att han inte har något talspråk. Och det är frustrerande för honom när vi inte förstår vad han vill. Och för oss är det frustrerande när omgivningen inte har förståelse för att alla inte uppför sig som dom tycker att man ska uppföra sig. Tänk på det, låt alla vara den dom är. Man är inte "dum" bara för att man inte är som alla andra, gör som alla andra eller reagerar som alla andra.

Vi kan lägga ännu ett misslyckande till Högerregeringens "reformer". Förra året gjordes, vad många betecknade som den största förändringen någonsin när det gällde mottagandet av flyktingar. Ansvaret för att ge nya flyktingar sysselsättning flyttades från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Syftet var att svenskundervisningen skulle effektiviseras och att det skulle gå snabbare att komma ut i sysselsättning. Och naturligtvis skulle det vara privata "lotsföretag" som skulle lockas att tjäna en hacka på flyktingarna. Eftersom kommunerna blivit av med bidragen har man lagt ner sina projekt. Och slutresultatet än så länge är att situationen för flyktingarna har blivit sämre! Precis som man kan vänta sig. Men det har väl skapat jobb för en del "lotsar". Jag minns att Åstorps flyktingsamordnare när han för oss personal på Medborgarkontoret skulle presentera den nya lagen främst ruskade på huvudet och använde ord som har när släktskap med svordomar. Han förutsåg att det skulle gå åt skogen.

Slutligen noterar jag att en undersökning som gjorts visat att de flesta s.k. "experter" som uttalat sig i radio, TV och tidningar om kärnkraftskatastrofen i Japan faktiskt inte bara är "experter". Dom är också direkt betalda av kärnkraftsindustrin. Det är inte så konstigt att "experterna" i allmänhet kommer till slutsatsen att det inte är så allvarligt. Knappast i Japan och allra minst här.