Dags att sluta amortera

DN:s Johan Schück skriver i en krönika i dag samma sak som jag sagt upprepade gånger. "Dags att sluta amortera". Det är alltså dags att sluta amortera på den svenska statsskulden och istället använda pengarna till investeringar. Men Anders Borg och Peter Norman har fått skuldamortering på hjärnan. Den svenska statsskulden är i dag i en internationell jämförelse mycket låg. Och vi får gå ända till 70-talet för att hitta jämförbara siffror för Sverige. I artikeln kan vi också se ett diagram över hur statsskulden utvecklats under våra olika finansministrar, och detta är intressant. Och det börjar redan med Gunnar Sträng (s) 1955-1976 då skulden steg mycket sakta. Sedan kom tyvärr Ingemar Mundebo (fp) 1976-1980 då skulden steg kraftigt och nästan fördubblades. Sedan kom Rolf Wirtén (fp) och tog över 1980-1982 och den kraftiga ökningen fortsatte. När Gunnar Sträng slutade var skulden drygt 400 miljarder. När Kjell Olof Feldt (s) tog över 1982 var den uppe i 1.000 miljarder. När han 1990 lämnade över till Allan Larsson (s) hade han sänkt statsskulden till 800 miljarder. Allan Larsson satt bara en kort period 1990-1991 så det hände inte så mycket. Men sedan tog Anne Wibble (fp) över och lyckades på tiden 1991-1994 nästan fördubbla skulden igen från drygt 800 miljarder till drygt 1500 miljarder. Nästa som fick ta över var Göran Persson (s) som satt en kort tid 1994-1996 då ökningen tog slut. Hans efterträdare var Erik Åsbrink (s) som 1996-1999 sänkte skulden, en utveckling som fortsatte under Bosse Ringholm (s) 1999-2004 och Pär Nuder (s) 2004-2006 så att skulden när Anders Borg tog över åter var nere vid 800 miljarder som den var innan folkpartisten Anne Wibble chockhöjde statsskulden. Under Anders Borg år har skulden sjunkit något. Vi kan av detta se en ganska tydlig historia. Borgerliga finansministrar (Ingemar Mundebo, Rolf Wirtén och Ann Wibble) har gett kraftigt ökad statsskuld. Socialdemokratiska finansministrar (Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink, Bosse Ringholm och Pär Nuder) lämnar en lägre statsskuld efter sig än som dom ärvde av sin företrädare. Allan Larsson och Göran Persson har suttit kort tid och det har varit ungefär oförändrat under deras tider. Anders Borg är unik i den meningen att han är den första borgerliga finansminister i modern tid som INTE kraftigt höjd statsskulden, men den har inte sjunkit med några större summor. Snarare har utvecklingen mot minskad skuld bromsats upp.

Portugal blev tredje Euroland som tvingas begära hjälp för att inte gå i konkurs. Portugal har nu bett om nödlån för att klara sig. Något som Mr besserwisser Anders Borg (m) tycker kommer alldeles för sent. Den portugisiska regeringen har genomfört ett antal rejäla besparingar i statsbudgeten. Men nyligen gick den senaste besparingen inte igenom i parlamentet och regeringen fick avgå. Och det var då som situationen blev ännu mer akut. Men Anders vet naturligtvis bäst. Hur som helst kommer situationen i Portugal (och i andra länder i Eurolands utkant) att bli ännu värre sedan ECB bestämt sig för att höja räntan inom Euroland. Detta görs eftersom främst Tyskland behöver en höjd ränta för att få ner inflationen. Det tråkiga är att det återigen pekar på hela feltänket med Euroland. Den höjda räntan försämrar läget ytterligare för länderna med problem i Eurolands utkant. Och detta är en stark bidragande orsak till att Sverige klarat sig så bra. Vi har hållit oss utanför Euroland och har kunnat föra en ekonomisk politik som passat den svenska kronan, vi har inte tvingats föra en ekonomisk politik som passat Tyskland och Eurolands starka centrum. Vi ska tacka vår lyckliga stjärna för att vi hållit oss utanför Euroland.

Just nu kommer det dagligen nya avslöjanden om girigheten bland våra höjdare. Vattenfalls nya VD och koncernchef Øystein Løseth, som tillträdde förra året, har en lön på 12,5 miljoner per år. Innan dess var han chef för Vattenfall Benelux med en årslön på 9,5 miljoner förutom en bostadsförmån värd 76.000 och fria hemresor till Norge värt 90.000. Nu har det också avslöjats att när han jobbat i fem år kan han gå i pension (vid 57 års ålder) med en pensionsförmån på ytterligare 18,8 miljoner kronor. Som jag berättade redan i går är det problem för äldre att få jobb. Vi har en mycket tydlig åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Men att samma regering som vill höja dagens pensionsålder på 65 år accepterar att folk får gå i pension vid 58 säger allt. Vi är inte lika mycket värda! När nu socialdemokraten Lars Johansson hävdar att Maud Olofsson faktiskt har känt till de orimliga avtalen så vill Maud Olofsson inte kommentera påståendet. Hon är väl fullt upptagen med att gömma sig och förbereda sin avgång. Men lite senare när hon insåg att det inte gick att krypa undan kom ett besked om att hon inget visste. Frågan är vilket som är värst, om hon vetat men inget gjort, eller om hon inte hållit sig informerad om vad som sker i ett helägt bolag?

I dag är det Romernas nationaldag. En folkgrupp som fortfarande utsätts för förföljelse på många håll. Det finns ett antal EU-länder som egentligen borde dra ett skynke över sig av skam. Och Sverige har ofta inte så mycket att skryta om heller. Efter Nazitysklands förföljelse av judar är det inte rumsrent att ha fördomar om judar. Men romer utsattes för samma behandling i Nazityskland. Men fortfarande är det inom stora grupper rumsrent med fördomar mot romer. Vi har alla anledning att skämmas.

Ett tag tänkte jag att det kanske skulle bli dags att ge Högerregeringen månadens beröm i dag. Man skulle ju i dag offentliggöra en rejäl satsning på investeringar i järnvägsnätet. Vad jag förstått så handlar det om ett extra anslag på 800 miljoner kronor, dvs en ökning av anslaget med 15%. En piss i Östersjön om man verkligen ville göra en förändring. Jag säger som avpolletterade Ulf Adelsohn, det är inte miljoner som behövs, det är miljarder. Så, tyvärr det blir inget beröm.