Hjälte eller skurk?

Dalai Lama är på besök i Sverige. Och det får mig att fundera lite över medias (och vår egen) förmåga att göra hjältar av vissa personer. Och då står dom över alla misstankar och kan inte tänkas vara skyldiga till något negativt. Ett exempel är Julian Assange. Hjälte som frontfigur för Wikileaks. Och detta innebar att i mångas ögon kunde han inte vara skyldig till sexbrott. Det var liksom självklart att han var oskyldig. Jag har inte en aning om han är skyldig eller oskyldig. Men han är inte oskyldig bara för att han är en hjälte inom ett annat område. Ett annat aktuellt exempel är den kinesiske konstnären Ai Wei Wei. Som respekterad kritiker av den kinesiska diktaturen är han naturligtvis helt oskyldig till de ekonomiska brott som det kinesiska rättsväsendet anklagar honom för! Hur vet vi det? Bara för att han är en hjälte inom ett område innebär inte detta att han är helt oskyldig till det han anklagas för. Jag har ingen aning vad som är sant. Men allt är inte vitt eller svart, det finns en hel del gråskala däremellan.

Och då kommer vi till Dalai Lama som ständigt höjs till skyarna och får det ena priset efter det andra. Och det får han för att han förespråkar icke-våld och arbetar för Tibets självstyre. Men Dalai Lama är också en ärkereaktionär kvasireligiös kvacksalvare. Han driver en reaktionär politik när det gäller abort, homosexualitet osv. Religiöst står han för rena dumheterna. Men allt detta håller man tyst om. Han är ju en försynt hjälte som mycket skickligt har hjärntvättat i stort sett hela västvärlden. Bara för att man är motståndare till en diktatur behöver man inte vara en hjälte inom alla andra områden.

Svenskar med funktionshinder får i allt större utsträckning svårare och svårare att få jobb. Det fick mig att skriva följande kommentar på Sveriges Radios sajt: "Dagens arbetsgivare vill helt enkelt bara ha anställda som kan ge minst 110%. Alla andra, de som är lite sjuka, har ett handikapp, börjar bli lite äldre osv är man totalt ointresserade av. Och det är exakt lika illa inom privat verksamhet som offentlig verksamhet (med enstaka undantag). Ett exempel: När Försäkringskassan för några år sedan omorganiserades och gick från en lokalt förankrad verksamhet till dagens centraliserade byråkrati gjorde man sig av med i stort sett alla som var anställda med lönebidrag. Dom fick sparken pga "arbetsbrist". Samtidigt gick på många håll chefer runt och pratade med anställda som hade olika sjukdomar och handikapp och berättade att det skulle komma att bli jobbigt nu och dom uppmanades därför att söka sig bort från Försäkringskassan." Det blev tydligen så bra att SR:s Ekoredaktion citerade inledningen på sin löpsedel.

I Danmark har Folkpartiets vän, Venstres helt nya Integrationsminister Søren Pind, redan gjort bort sig rejält. Han har inte hunnit sitta på posten så länge sedan hans partikamrat Birthe Rönn Hornbech för ungefär en månad sedan tvingades avgå sedan hon gjort bort sig. Den mycket respekterade svenska diplomaten Thomas Hammarberg som sedan några år är Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter kritiserade för någon dag sedan de flesta Europeiska länder för att dom inte ställde upp för Italien och hjälpte till att ta hand om några av de 10.000 flyktingar som samlats i Italien. Sverige har erbjudit sig att ta emot 200, och det är högst i Europa. Andra länder har erbjudit sig att ta emot kanske 20 flyktingar. Bland de länder Thomas Hammarberg kritiserade var Danmark. Han drog slutsatsen att snålheten berodde på eftergifter till högerextrema och främlingsfientliga grupper. I Danmark är ju t.ex. den borgerliga regeringen helt beroende av Danskt Folkeparti. Men den kritiken passade inte Søren Pind. Hans kommentar om Thomas Hammarberg blev: - "Mannen är uppenbart en idiot och därför inte värd att spilla tid på". Han har helt nyligen försvarat att svenskar med utländskt utseende måste ha pass med sig när dom åker till Danmark. Ibland önskar man att Öresund var MYCKET bredare så att Danmark låg längre bort.

En lägenhet i Stockholms innerstad kostar i dag kanske 60.000 kronor per kvadratmeter. En motsvarande lägenhet på Manhattan i New York kostar obetydligt mer, 65.000 kronor. Och så hävdar den svenska Riksbanken att det inte råder risk för en bostadsbubbla här?

I en spännande insändare i gratistidningen City berättar moderaten John Roslund varför det är rätt att det är så dyrt att gå till tandläkaren. Jo, berättar den moderata politikern, vi får skylla oss själva eftersom dålig tandstatus är vårt eget fel. Jag väntar nu bara på att John Roslund skriver en motion om att den som får vård för cancer eller vård pga övervikt osv också ska stå för kostnaderna själva eftersom dom får skylla sig själva. Jag minns att moderaten John Roslund för inte så länge sedan blev känd för synpunkten att det var dags att "sluta dalta med zigenare".

Det är val på gång i Finland. Och mycket stort intresse har framgångarna för det populistiska Sannfinländarna rönt. Här i Sverige är det främst partiets motstånd mot det svenska språket i Finland som intresserar. Sannfinländerna har sitt ursprung i resterna av ett annat populistiskt parti i Finland, Veikko Vennamos Landsbygdspartiet. Dom gick i konkurs och ersattes av Timo Sainis Sannfinländarna. Timo Saini var själv aktiv i Landsbygdspartiet, bland annat som viceordförande. Och man var inte alls motståndare till svenskan förrän 1981 då man helt plötsligt bytte åsikt. Då blev nämligen Meri Vennamo, dotter till Veikko Vennamo gravid, och pappan var Jörn Donner välkänd finlandssvensk kulturpersonlighet!

Apropå gårdagens tankar om det av danska staten majoritetsägda DSBFirsts eskapader på den svenska järnvägsmarknaden så kanske det finns anledning att påpeka att danska staten inte är ensamma om att förlora pengar på kollektivtrafik i Sverige. Arriva (som kör Pågatåg i Skåne och busstrafik på många håll i landet) ägs av DB, tyska statens järnvägsbolag. Och dom gör rejäla förluster. Norska statens NSB äger bland annat bussbolagen Bus 4 You och Go By Bus och förlorar en hel del pengar på detta. Buslink som kör den mesta busstrafiken i Stockholm ägs av Keolis som i sin tur i huvudsak ägs av SNCF, den franska statens järnvägsbolag. Det behöver väl inte påpekas att det ekonomiska resultatet inte är mycket att skryta över... Det är kanske inte så underligt om SJ förlorar upphandlingar lite då och då. SJ går med överskott (och betalar in miljardbelopp till statskassan) i motsats till sina konkurrenter.

Jag såg förresten ett litet diagram som visade de Nordiska ländernas BNP-utveckling under senare år. Med "nollpunkt" vid Lehman Brothers krasch. Vi kan då se att de som klarat sig bäst sedan dess är Norge, följt av Sverige. Sämre klarade sig Danmark och allra sämst Finland. Finns det något samband? Ja, Norge är inte medlemmar i EU eller Euron. Sverige är medlemmar i EU men fria från Euron. Danmark är medlemmar i EU och har bundit sin valuta till Euron. Och Finland är medlemmar i EU och Euron. I princip, ju hårdare knytning till EU och Euro - desto sämre ekonomisk utveckling! Eller tvärtom, ju mer distanserade vi är från EU och Euro desto bättre går det. Det kanske ska sägas att den av Anders Borg väl publicerade svenska "tigerekonomin" har inneburit att vi nu är tillbaka där vi var när Lehman Brothers kraschade. Bättre än så är det inte. Arbetslösheten är fortfarande mycket hög och nu börjar dessutom inflationen rasa i höjden.