Anders Borg lade i dag fram sin höstbudget, och jag hade den stora glädjen att få lyssna till debatten i Riksdagen på radion. Och för den som är intresserad är det alltid intressant att lyssna. Både till vad som sägs, och lika mycket till vad som inte sägs. En av Högeralliansens "trumfkort" är ju Jobbskatteavdraget. En form av skattesänkning för vissa som Anders Borg hävdar skapar nya jobb. Men, han håller mycket tyst med om på vilket sätt det skapar nya jobb. En förutsättning för att det ska skapas nya jobb av Jobbskatteavdraget är nämligen att den som jobbar inte tjänar något på det i slutändan. Det är alltså inte det faktum att klyftan i inkomst ökar mellan den som jobbar och den som blivit sjuk, förlorat jobbet, blivit förälder eller blivit gammal som skapar jobben. En förutsättning för att det ska skapas nya jobb är att den sänkta skatten för den som jobbar resulterar i att du får lägre löneökningar. Det är de lägre lönerna som ska skapa jobben. Den som jobbar ska inte få mer i plånboken i slutändan, för då blir det inga nya jobb. Men just den förklaringen håller man mycket tyst om.
Och om man hade velat öka klyftan mellan den som jobbar och den som av olika anledningar inte gör detta hade det funnits enklare metoder att göra detta. Det är bara att besluta om att ersättningsnivåerna i sjukförsäkring, föräldraförsäkring, A-kassa och pension ska vara lägre. Och om man sedan vill sänka skatterna kan man göra detta mycket enklare om alla får skattesänkningen. Detta hade varit enklare att administrera och man hade uppnått samma effekt. MEN, då hade man ju fått erkänna att det är sjuka, arbetslösa, föräldralediga och gamla som ska betala.
Ett område där det blev väldigt tydligt genom uteblivna svar är det faktum att trots att vi har en mycket hög arbetslöshet så kan företagen inte hitta personal att anställa. Och det beror inte på att arbetslösa inte vill ha jobben. Det beror på att arbetsgivarna inte vill anställa de arbetslösa. 6 av 10 företag skulle i dag ha nyanställt personal - om dom kunnat hitta personer med rätt utbildning och kunnande. Hur har vi kunnat hamna där? Jo, arbetsmarknadsutbildningen har under Borgs år vid skattkistan skurits ner kraftigt. Arbetslösa får inte längre hjälp att utbilda sig till yrken där det behövs folk. Därför har vi alltså hamnat i en situation där det finns mängder med arbetslösa som ingen vill anställa. Och samtidigt har vi arbetsgivare som vill anställa men inte hittar dom som behövs. Svensk industri kommer snart att få problem bara för att Anders Borg förknippar arbetsmarknadspolitik med Sossar, och då kan man ju inte ha sån't!
Jag vill påpeka att citatet i dagens rubrik är inte mitt påhitt, det är ett citat från Veckans Affärer...
Förtroendet för det svenska Knugahuset befinner sig på en rekordlåg nivå. Sedan SOM-institutet började göra sina mätningar 1995 har förtroendet sakta men säkert minskat. Det finns ett litet uppåthack i samband med Knugens tal i samband med Tsunamin i Thailand, men sedan fortsatte fallet. Och sedan ett nytt litet uppåthack i samband med Vickans bröllop, men sedan fortsatte fallet. Och de senaste siffrorna visar alltså på det lägsta förtroendet någonsin, sedan mätningarna började. Vi republikaner har alltså framtiden framför oss. Det kommer att komma nya uppåthack när det föds barn, när någon annan gifter sig osv, men vi har framtiden framför oss. Det är alltså så att förr eller senare kommer Sverige att ansluta sig till andra civiliserade demokratier och inse att det är otidsenligt med ett bidragssamhälle där en hel släkt underhålles med bidrag för att dom ska klippa snören, vinka, ställa upp för fotografer (när det passar) och däremellan fungera som lösnummersäljare till diverse mer eller mindre seriösa publikationer.
"Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk." /Wilhelm Moberg/
Ett annat område där Sverige skiljer ut sig från resten av den civiliserade världen är vår avsaknad av lagstiftning och regler för de politiska partiernas finansiering. I Europa är det bara San Marino, Malta och Schweiz som förutom Sverige saknar lagstiftning som tvingar partierna att offentliggöra vem som finansierar deras verksamhet. Europarådet har uppmanat Sverige att införa regler, men Moderaterna har något att dölja och gör allt dom kan för att slippa offentliggöra vem som betalar för deras kampanjer. Folkpartiet och Centern vill egentligen ha en reglering, men eftersom dom bara är röstboskap i Riksdagen till Moderaterna röstar dom i Riksdagen mot sin egen åsikt. Och eftersom även Sverigedemokraterna skäms över vem som finansierar deras verksamhet går det inte att få någon majoritet för ett beslut. Vems mutpengar är det ni skäms för Moderater?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar