torsdag 24 februari 2011

Libyen fortsätter att engagera

Jag lyssnade på en radiointervju med vår svenska EU-kommissionär Cecilia Malmström i morse. Men det var en ganska intetsägande intervju eftersom Cecilia Malmström i princip inte svarade klart på en enda av journalistens frågor. Hon har utvecklats till en äkta EU-politiker. Hon hade väl inte fått klartecken från Storebror, dvs Italien, Frankrike osv. En stor del av intervjun handlade om risken för en stor flyktingström från Libyen. Franco Frattini, Italiens utrikesminister, fortsätter att fantisera om en enorm flyktingström om Gaddafi faller. I dag hotade han med 1,5 miljoner flyktingar till Italien. Med tanke på att Libyen har knappt 6 miljoner innevånare skulle alltså var fjärde libyer fly till Italien om Gaddafi faller? Jag tror att Frattini (precis som hans chef Berlusconi) främst är rädd för att vännen Gaddafi ska förlora makten och därför överdriver problemen. De som redan har fått ta emot stora flyktingströmmar är grannländerna Egypten, Tunisien och Algeriet. Men, det är sannolikt att Italien kommer att få ta emot stora mängder flyktingar. Det finns nämligen stora mängder flyktingar redan i Libyen. Flyktingar som finns i stora läger. Flyktingar som varit på väg från övriga Afrika till Italien men, efter överenskommelse mellan EU och Libyen, stoppats innan dom hunnit nå Italiens gräns och istället internerats i stora läger i Libyen. Om Gaddafi faller kommer många av dessa att få en ny chans att försöka ta sig till Europa, dvs först Italien.

Libyens kommande flagga
För övrigt fortsätter kritiken från alla håll mot Carl Bildts oförmåga att tala klarspråk. Att komma med yttranden som att han inte tar ställning är direkt förödmjukande.

Gaddafi å sin sida gör precis som väst, dvs han skyller allt på al-Qaida. Det är extrema muslimska terrorister som ligger bakom upproret mot honom. Precis samma ursäkt om västvärlden har när vi ska bomba Afghanistan t.ex.

WikiLeaks
En brittisk domstol har nu, som väntat, beslutat att Julian Assange ska överlämnas till Sverige. Sverige har begärt Julian Assange utlämnad för att kunna förhöra honom om misstänkta sexbrott. Jag har inte den blekaste aning om ifall Julian Assange är skyldig eller oskyldig till de påstådda brotten. Jag har fortfarande så pass mycket förtroende för det svenska rättsväsendet att jag litar på att en rättegång blir korrekt. Jag litar inte på att Sverige inte lämnar ut Julian Assange vidare till USA. Sverige har tyvärr en historia på senare år att allt för lätt gå i USA:s ledband. Men jag är inte övertygad om att risken är större att bli utlämnad från Sverige än från England. Och en svensk vidareutvisning till USA vore en så pass stor skandal och skulle skapa en så pass stor internationell publicitet att jag faktiskt inte tror att den skulle ske. Med det vill jag ha sagt att jag tycker att Julian Assange ska acceptera att åka till Sverige för förhör. Men, jag ställer mig ytterst frågande till den svenska handläggningen av ärendet. Varför förhörde man inte Julian Assange medan han fortfarande var kvar i Sverige? Han till och med erbjöd sig att komma till åklagaren för förhör, men DÅ ville man inte förhöra honom. Vad har hänt sedan han reste vidare från Sverige (han flydde inte från Sverige)? Om det hade varit en helt vanlig Smith eller Svensson som man ville förhöra, hade man då också skickat ut en internationell efterlysning? Varför kan inte bara den svenska åklagaren resa till England och hålla sitt förhör? Det är många skumma frågetecken i detta ärendet.

För övrigt läser jag ett debattinlägg i Aftonbladet där moderaten Anna König Jerlmyr tycker att den som får Försörjningsstöd ska ha rätt att jobba lite utan att den inkomsten ska påverka Försörjningsstödet. I princip handlar det om att den som levt på Försörjningsstöd ska lockas att försöka jobba lite utan att Försörjningsstödet minskas så att det inte blir någon förtjänst med att jobba. Men hon verkar inte tycka att den som har ett litet jobb vars inkomst inte räcker till försörjning inte ska behöva räkna med den inkomsten när Försörjningsstödet beräknas. Det skulle alltså innebär att människor ska behandlas olika beroende på om dom får jobbet innan dom beviljas Försörjningsstöd eller efter att dom beviljats Försörjningsstöd. Jag har en känsla av att det inte går ihop i slutändan med resonemanget. Vad Anna König Jerlmyr skulle tänkt på bättre är alla de sjuka som hennes parti slängt ut ur sjukförsäkringen och som nu har blivit beroende av Försörjningsstöd. Inte för att dom är friska, nä dom är fortfarande sjuka. Men för att man infört en Ättestupa i Sjukförsäkringen för att spara pengar så att skatterna för rikt folk kan sänkas.

Inga kommentarer: