måndag 31 januari 2011

Den osannolika sannolikheten

Jag ser att Myndigheten för samhällsskydd ska slösa bort en massa pengar på meningslösheter. På onsdag inleds nämligen SAMÖ-KKÖ, en övning som ska pågå i drygt två månader och som ska kontrollera vilken beredskap det svenska samhället har av en kärnkraftsolycka. Scenariot är en allvarlig olycka vid kärnkraftverket i Oskarshamn. Men jag kan faktiskt inte riktigt förstå vad det är för mening med att öva inför något som inte kan hända. Våra Makthavare och kärnkraftsförespråkarna hävdar ju att en olycka inte kan hända. Och vad är det då för mening med att öva vad som händer om det inte kan hända? Vore det inte bättre att öva inför något som kan hända? T.ex. att vi får flera decimeter snö och kollektivtrafiken rasar samman, det skulle man väl kunna öva hur man ska lösa dessa problem bättre! Kanske är det så att Tage Danielssons monolog om sannolikhet har betydelse:

Atomsmäll - sån't händer inte
- "Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt. Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter. Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt. I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också. Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller... Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen. I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången. Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite. Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten. Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände."

Intelligenta ord av Tage Danielsson.

Kanske är det helt enkelt så att man resonerar på det här viset; Sannolikheten för en olycka vid ett svenskt kärnkraftverk är så otroligt låg, och sannolikheten för att det händer två gånger är ju så liten att den inte finns. Om man alltså då övar för en olycka, så har ju olyckan hänt och då är det ju så enormt osannolikt att det händer en gång till att det helt enkelt inte kan hända.

Egyptens flagga
Skåningen Aaed Nijim från Teckomatorp fängslades i onsdags av den egyptiska polisen när han fotograferade en moské i Kairo. Efter att antal dagar i fängelse där han uppger att han torterats lyckades han fly tillsammans med en mängd andra fångar. Men då hade han missat flyget hem. Och när han ville ha hjälp från den svenska ambassaden fick han inte detta utan blev bara tillsagd att hålla sig inomhus. En intressant fråga man kan ställa sig är att om samtalet till ambassaden med begäran om hjälp INTE hade kommit från Aaed Nijim utan från t.ex. en Carl Bildt hade man agerat från ambassaden på exakt samma sätt? Läs mer i Helsingborgs Dagblad eller Svenska Dagbladet t.ex.

Och apropå hela världens stora panik för terrorister så ser jag att i USA mördas varje dag 34 personer med skjutvapen. Tänk lite på den siffran en gång till. 34 stycken varje dag! Det är en var 45:e minut som skjuts ihjäl i USA. Men krafterna är fortfarande stora (främst från höger) för att försvara rätten för varje amerikan att ha en liten pickadolla bredvid sängen. För tänk om det kommer en inbrottstjuv. Att man sen oftare skjuter grannen, familjemedlemmar eller...

För en månad sedan mejlade jag till CityMail för att få ett schema över vilka dagar som CityMail delade ut posten. Men det kom inget svar. Så för en vecka sedan mejlade jag på nytt en påminnelse. Och nu kom det ett schema till svar via e-post, och man utlovade ett schema i brevlådan också. Och det dök upp i dag - utdelat av Posten! Har dom så lågt förtroende för sig själva?

Inga kommentarer: