Motståndet mot ett svenskt medlemskap i NATO är oförändrat starkt. Mindre än var femte svensk tycker att ett NATO-medlemskap vore en bra idé (19%). Mer än dubbelt så många säger klart nej (44%). Den medvetna insmygningen av Sverige i NATO har alltså inget stöd av svenska folket. Och det är väl detta som förklarar att ansvariga politiker och militärer håller tyst om hur vi allt mer blir NATOfierade. Moderaterna som traditionellt varit det mest NATO-vänliga partiet har faktiskt till och med en minskad andel av sina sympatisörer som stödjer ett medlemskap. Inte ens Major Jan "skoltalibanen" Björklund (fp) har stöd av sina medlemmar för medlemskapskraven. Det känns skönt att den alliansfrihet och neutralitet som kännetecknat Sverige sedan långt innan NATO ens var uppfunnet fortfarande har ett starkt stöd. Sluta smyg in oss i hemlighet i NATO!
Enligt Göteborgs universitets regelbundna undersökning har nu vården återigen blivit den viktigaste frågan för svenska folket. En annan undersökning som gjorts av Sveriges kommuner och landsting visar att svenska folket även är villiga att betala högre skatter om pengarna går till att förbättra just vård och omsorg. Jag hörde för några dagar sedan en ledande moderatkvinna försöka prata bort moderaternas skattesänkningar med just denna undersökning i åtanke. Det var bland det mest iögonfallande svammel jag hört från en politiker på länge. Det kan inte vara lätt att förklara varför man anser att fortsatta skattesänkningar är viktigast när väljarna så uppenbart tycker annorlunda.
Jag behövde ringa till mitt tidigare jobb, alltså Försäkringskassan, i dag. Jag behövde ytterligare information om en sjukersättning. Alltså ringde jag Skånekassans växel (under telefontiden), sade mitt ärende och blev kopplad. Det var upptaget, men jag kunde vänta. Efter några minuters väntan kopplades tydligen samtalet automatisk vidare till telefonkundtjänsten - där det var 57 före i kön. Efter drygt 10 minuters väntan kom jag fram, sade mitt ärende och fick besked att dom inte kunde hjälpa mig utan jag kopplades tillbaka till växeln. Som kopplade mig till en ny handläggare, som var upptagen, men jag kunde vänta. Efter några minuter bröts samtalet. Jag ringer på nytt, blir kopplad till en handläggare och efter några minuters väntan automatiskt kopplad vidare till telefonkundtjänsten igen - 68 före i kön nu! Jag lade på luren, och ringde på nytt upp växeln. Efter att förklarat mitt ärende ännu en gång blev jag kopplad till en handläggare, men nu lovade tjejen i växeln att inte släppa samtalet förrän jag fått svar. Och nu fick jag äntligen kontakt med min f.d. arbetskamrat Leif. Som tyvärr inte kunde hjälpa mig eftersom handlingarna fortfarande fanns kvar på den tidigare ort där personen bott. Jag ringer alltså kassan uppe i norra Sverige. 138 före i kön! Så småningom fick jag faktiskt kontakt med en levande varelse, som berättade att dom inte kopplade samtalen vidare till handläggarna, utan meddelade dessa via epost vad det gällde, och sedan ringde dom eventuellt upp. Jag kan berätta att jag är GLAD över att inte jobba kvar på Försäkringskassan. Jag SKÄMS över den service som ges. Och jag UNDRAR hur dom står ut som behöver kontakt med sin handläggare.
Jag ser förresten apropå Försäkringskassans nästan totala nedläggning av den personliga servicen utanför storstäderna att antalet bankkontor i landet däremot inte har minskat på senare år. Bankerna har nämligen förstått att människan är en levande varelse, och levande varelser trivs bäst när dom har kontakt med andra levande varelser - inte när dom har kontakt med maskiner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar