Vilket som är det största hotet mot mänskligheten råder det olika uppfattningar om. När nu Irakkriget "firar" femårsjubileum kan det vara anledning att påminna om att den amerikanska administrationen uppenbarligen anser att terrorismen (enligt Vita Huset är detta liktydigt med Islam) är det största hotet. Andra anser att det är miljöhotet som är det största hotet. Och sedan har vi några som tror att det är ogudaktigheten som är det största hotet. Och då har jag inte tagit ställning till vilken "gud" som vi är ogudaktiga mot. En del benämner honom som Gud, andra Allah och ännu andra Mammon. George W. Bush har ju hävdat att det blir för dyrt att göra de insatser som måste göras mot miljöförstörelsen. Det skulle kosta USA 100 miljarder per år. Och eftersom Irakkriget kostar USA 1200 miljarder om året (tolv gånger så mycket) måste man ju anse att detta är viktigare eftersom man är villiga till att ta den kostnaden. Och även på hemmaplan gör vi liknande prioriteringar. Kostnaden för att bygga 5500 vindkraftverk i Sverige (vilket skulle räcka till att förse alla hushåll i Sverige med miljövänlig elström) skulle bli 40 miljarder om året i 10 år. Finansminister Anders Borg har sänkt skatten med 80 miljarder (dvs det dubbla). Allt är en fråga om prioriteringar, vad man anser vara viktigast.
Jag vaknade i natt och min första tanke (efter att i någon sekund ha funderat över om det var kattfan som hittat på dumheter så att jag vaknade) var "vad är det jag har gjort?" Var det verkligen så smart att ge upp en fast anställning för att gå till ett vikariat? Men det tog cirka 10 sekunder innan jag konstaterade att en fast anställning på det sjunkande skeppet Försäkringskassan var inte mycket att tro att det fanns någon framtid i. Sedan konstaterade jag att det i själva verket var pinkenödig jag var. Att vakna på natten med dom problemen är något man får vänja sig vid när man närmar sig medelåldern.
Ni vet väl att man aldrig kommer upp i medelåldern. Medelåldern är nämligen den ålder som ligger mitt emellan den ålder man befinner sig i och den ålder då man kan förväntas lämna jordelivet. Man kommer hela tiden närmare och närmare medelåldern, men man kommer aldrig riktigt fram.
Och så har man tydligen gripit en kvinna i Tyskland misstänkt för morden på två barn i Arboga. Jag undrar hur de media som rapporterade om hur uppenbart det var att det var mammans f.d. man som var skyldig känner sig. Det var ju enligt experterna nästan alltid en närstående som var skyldig. Det var nästan alltid män som var skyldiga. Och dessutom var den här karln ju känd för att vara våldsam. Enligt alla experterna som intervjuades så var det ju uppenbart att han var skyldig. Att han hade alibi var bara en bagatell. Undrar om han ens får en ursäkt? Istället är det nu kvinnan som redan är dömd i media. Man kan också undra hur en del extremfeminister känner sig som direkt uttalade sig om de fruktansvärda männen som begår våld mot kvinnor och barn. Kanske dags för alla att fundera över om man ska ha så bråttom att döma hela grupper. Vi har inte speciella egenskaper bara för att vi är män eller kvinnor. Vi är alla individer, präglade av utbildning, fostran och uppväxt och de gener vi fått i lotteriet. Politiken blir inte bättre bara för att det kommer in fler kvinnor (den blir inte heller sämre, möjligen bättre för att urvalet blir bättre). Företagsvärlden fungerar inte bra bara för att den domineras av män. Men den blir inte heller bättre bara för att det kommer in fler kvinnor. Däremot blir den kanske bättre om urvalet av ledare sker i en större sfär.
För övrigt anser jag att det är en medmänsklig rättighet att få en morgontidning på morgonen. Långfredagen (och liknande dagar utan morgontidning) borde förbjudas i lag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar