måndag 24 mars 2008

4000 döda, till vilken nytta?

I dag på morgonen dödades fyra amerikanska soldater av en vägbomb utanför Bagdad. Det innebär att siffran över stupade amerikanska soldater passerat 4.000 sedan den amerikanska invasionen inleddes. Inom kort passerar också siffran 4.000 döda soldater efter att president Bush deklarerat att kriget var vunnet. Siffran över antalet döda irakier varierar mellan drygt 80.000 och över 200.000. Men världen har ju blivit säkrare - eller? Och man kan ju undra över intresset för 4000 döda amerikaner när mångdubbelt fler irakier har offrats.

Vilket är det värsta uppvaknande man kan få? Ja, då näst efter att hastigt vakna upp av att katten kräker under din säng. Jag tror att det är att sakta vakna upp och komma till insikt om att dagen är ännu en av dessa dagar då det inte kommer att levereras någon morgontidning i brevlådan! Trots att man betalar prenumeration för en DAGLIG tidning. Dessutom var denna morgonen ännu värre eftersom jag när jag tittar ut genom fönstret upptäcker att det snöar av bara f-n. Det är vid dessa tillfällen man drar täcket över huvudet och hoppas att man bara kan sova bort dagen.

I går skrev jag om löjliga sporter. På kvällen tittade jag på 6:an och World's wackiest sports. Ett av dessa många amerikanska kalkonprogram som de kommersiella kanalerna köper in billigt i klump för att fylla ut tablån mellan reklaminslagen. Det här programmet verkade ha som syfte att visa upp bimbos med mer innehåll i tuttarna än i knoppen. Och samtidigt låta tre manliga idiotiska programledare göra vad dom kunde för att bevisa att dom var just det - idioter alltså. Dom här som sätter samman TV-tablån på de här kalkonkanalerna, skäms dom inte? Eller dom skrattar bara på vägen till banken!

Springtimeuppladdning 2008: Det blev trots allt en runda i går på kvällen. Men det var kallt, och dessutom osedvanligt stumma ben. Jag gissade att eftermiddagens promenad skulle sitta kvar i benen några timmar senare, så jag hade inga större förväntningar. Istället bestämde jag mig redan från början för att ta det lugnt. Men jag blev orolig eftersom benen till och med var stelare än jag hade förväntat. Dessutom började det snöa på hemvägen under sista kilometern. Döm därför om min förvåning när tiden visade sig bli 30.30, alltså bara obetydligt sämre än i fredags. Det är inte alltid man begriper.

Inga kommentarer: