Ett av de stora debattämnena under en tid nu är de nya råd / riktlinjer om sjukskrivningar som är på gång från Socialstyrelsen och Försäkringskassan. Kommentarerna från olika håll har varit mer eller mindre genomtänkta. En del har förstått tanken bakom, andra har missförstått och åter andra har medvetet förvrängt. En del som yttrat sig har vetat vad dom pratat om, andra har varit ute och rest och har mest pratat i nattmössan. Till de senare hör socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Hennes yttrande om att hon själv haft en släng av utbrändhet och fått vila upp sig hemma i tre dagar kommer att bli en klassiker bland oss på Försäkringskassan. Om man är så totalt okunnig i en fråga så ska man hålla munnen stängd. Att inte kunna skilja på utbrändhet och lite stressad tyder på mental blackout. Att Försäkringskassan straffats med en socialförsäkringsminister som är negativ till Försäkringskassan har vi förstått. Och det bådar ju inte gott för framtiden. Och om hon dessutom är totalt okunnig i frågan blir det ännu värre.
Egentligen är tanken bakom de nya riktlinjerna helt rätt. Den går ut på att ge läkare råd (inte direktiv) om hur långa sjukskrivningsperioder som är bäst för olika diagnoser. I dag spretar det väldigt. Vissa läkare verkar tro att en evig sjukskrivning löser alla problem (i varje fall i deras egen plånbok). Andra läkare verkar leka privatpolis och tro att sjukskrivning är en ynnest som nästan ingen ska få rätt till. Tanken är att med hjälp av medicinsk expertis komma fram till hur länge det är lämpligt att vara borta från jobbet för att blir frisk från sina problem så fort som möjligt. Och att ställa krav på arbetsgivarna att om en anställd pga sjukdom / skada har svårt för att utföra sitt ordinarie arbete så är det arbetsgivarens förbannade skyldighet att anpassa hans arbetsuppgifter och arbetsmiljö så att han ändå kan sköta ett jobb. Men den debatt som förts har bara handlat om längden på sjukskrivningar. Inte om arbetsgivarens ansvar. I dag smiter arbetsgivaren från sitt ansvar. Om någon pga sjukdom / skada får svårt för att utföra arbetet är det bara att lämpa över problemet på samhället. Egentligen är alltså tanken bakom råden riktigt bra. Men, det finns ett par faktorer som gör mig till pessimist trots detta. Ett är att den del som handlar om kraven på arbetsgivaren inte kommer att genomföras. Man kommer alltså att ställa krav på den sjukskrivne att gå tillbaka till arbetet, men man kommer inte att ställa kravet på arbetsgivaren att anpassa arbetet. Och detta är ju en förutsättning för att det hela ska fungera. För det andra kommer kraven från den politiska makten (läs Högeralliansen) att handla om att spara pengar och ställa krav på de sjuka. Inte om att hjälpa sjuka att må bättre och ställa krav på arbetsgivare. Och för det tredje är jag inte säker på att det medicinska underlaget för de råd som ges i alla fall är tillräckliga. Se bland annat de ursprungliga tankarna på hur utbrändhet skulle botas. De ansvariga verkade ha förstått lite mer än socialförsäkringsministern. Men med hennes kompletta okunnighet i botten bådar det inte gott.
Slutsats. Tanken är god, men jag är orolig för hur det genomförs. Och med tanke på att den myndighet som ska genomföra det hela själva inte klarar av att vara ett föredöme utan tvärtom så är jag mycket orolig. Försäkringskassan kan inte ta hand om sin sjuka / skadade personal. Och då klarar man inte heller av att ställa krav på andra om det. På den här punkten är Försäkringskassan ett avskräckande exempel.
I kväll (ja, snarare sen eftermiddag) är det traditionsenligt dags för cirkus. Jag har innan lunchen varit iväg och köpt biljetter till Cirkus Maximums årliga besök i Åstorp. Och det blev en längre cykeltur än planerat. När jag cyklat från den ena änden av Åstorp till den andra där man skulle hålla till möttes jag av ett besked om att man flyttat (för blött på ängen). Hade jag tittat på affischerna hade jag sett att dom var ändrade, men det gjorde jag ju naturligtvis inte. Alltså var det bara att cykla tillbaka och ut till Tingvalla och Ridhuset dit man hade flyttat. Nu får vi se om det är värt alla pengar. Men det brukar det vara. I varje fall en gång om året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar