Vem bär skulden?

» Stefan Löfven?

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att den kritik som framförs mot Stefan Löfven är berättigad eller inte. Jag tycker att Socialdemokraterna (som får representeras av Stefan Löfven) har sålt ut sin ideologi för mycket i den överenskommelse som ligger bakom Januariöverenskommelsen. Socialdemokratin har under en lång period sakta men säkert sökt sig från vänster och mot mitten. En utveckling som Stefan Löfven inte är ensam ansvarig för.

På nätet förs en mycket vidrig hatkampanj mot Stefan Löfven. En diskussion i vilket ämne som helst på t.ex. Facebook osv kan resultera i svinaktigheter och ett hat mot Stefan Löfven som är obeskrivligt. Där han får skulden för precis allt - och lite till. Den Sverigedumokratiska svansen är som vanligt aktiv. Det här är en kritik som egentligen inte ens är värd att lägga möda på. Den säger mer om de som skriver vidrigheterna än den säger om Stefan Löfven och det Socialdemokratiska partiets utveckling. Den här hatkampanjen är egentligen värre än vad den var mot Olof Palme, som ju slutade med att Olof Palme mördades. Men, att den är värre beror nog främst på att samtalsklimatet på nätet har sjunkit så djupt ner i dyn. Det här fanns ju inte ens på Olof Palmes tid.

Men, sedan finns det naturligtvis en kritik som är mer berättigad. Har Stefan Löfven sålt ut det Socialdemokratiska partiets själ för att få sitta kvar vid makten? Har han sålt sig för billigt till den nyliberala marknadsliberalismen inom Centern och Liberalerna? Eller är det så att det faktiskt inte fanns något annat alternativ? Om inte Stefan Löfven med Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet hade skapat en regering med stöd av Centern och Liberalerna, vilken regering skulle det då ha bildats? S + V + Mp hade inte det stöd som krävdes i Riksdagen för att kunna bilda en regering. M + C + Kd + L hade inte heller det stöd i Riksdagen som krävdes för att kunna bilda en regering. M + Kd + Sd hade inte det stöd i Riksdagen som krävdes för att bilda en regering. Det fanns med största sannolikhet inte något annat alternativ om det skulle bli en regering. Att utlysa Extra val hade naturligtvis varit ett alternativ. Men, fanns det förutsättningar för att valresultatet skulle blivit radikalt annorlunda så att det skulle kunna gå att bilda en regering?

Min slutsats är helt enkelt att den kritik som går ut på att beskylla Stefan Löfven för att vara villig att sälja ut allt för att få behålla makten är inte riktigt sann. Ulf Kristersson hade chansen att försöka bilda en regering. Det gick helt enkelt inte så han ska faktiskt inte komma med någon sådan kritik. Annie Lööf hade också chansen men lyckades inte heller. Jimmie Åkesson hade gärna fått försöka, men han var nog inte intresserad av att ta något ansvar och hade dessutom garanterat misslyckats. Slutsats: Den delen av kritiken är bara skitsnack från dåliga förlorare!

Däremot tycker jag att kritiken mot att Socialdemokraterna är alldeles för trogna Januariöverenskommelsen är riktig. Det är faktiskt möjligt för Socialdemokraterna att förklara att i just denna aktuella fråga är det inte vad vi helst ville, men Januariöverenskommelsen är en kompromiss mellan olika önskemål. S har fått ge sig ibland, Mp ibland, C ibland och L ibland. Sedan tycker jag faktiskt att S verkar ha fått ge sig alldeles för ofta.

I den aktuella debatten framförs det nu att Stefan Löfven ska avgå och lämna över till någon annan. Min undran är på vilket sätt det skulle lösa några problem? Är Stefan Löfven verkligen så inkompetent att han måste "få sparken" och ersättas av någon annan? Vem skulle i så fall innebära den "nystart" för Socialdemokraterna som dessa kommentatorer drömmer om? En som föreslagits är nuvarande Försvarsminister Peter Hultqvist! Bevare mig väl för en socialdemokratisk partiledare som älskar att sitta i de svenska militära generalernas knä - om han inte sitter i knät någonstans i Pentagon. En socialdemokrat som regelbundet hyllas av moderater är inte lämplig som partiledare för Socialdemokraterna.

Jag tror att Socialdemokraternas hopp får stå till nästa valrörelse. Kan man lyckas få väljarna att tro på att socialdemokratisk politik blir mer socialdemokratisk om partiet får ett större stöd så kanske man kan lyckas. Jag kan inte se att det finns någon bakom Stefan Löfven som skulle vara så märkbart bättre på att förklara det än Stefan Löfven. Även om jag tvivlar på att han heller kan förklara det på ett trovärdigt sätt!

Låt oss avsluta med den senaste väljarundersökningen från Aftonbladet. Utförd av Demoskop. Partierna i storleksordning:
Socialdemokraterna - 24,7% (+1,3)
Sverigedumokraterna - 23,5% (-1,0)
Moderaterna - 18,9% (+0,7)
Vänsterpartiet - 9,3% (+0,3)
Centerpartiet - 8,9% (-0,6)
Kristdemokraterna - 6,3% (+0,4)
Miljöpartiet - 3,8% (-1,0)
Liberalerna - 3,2% (-0,1)

Vi kan alltså se att sedan förra månaden så är det Socialdemokraterna (+1,3) och Moderaterna (+0,7) som ökat mest. Men även Kristdemokraterna (+0,4) och Vänsterpartiet (+0,3) har ökat. Största förlusterna står Sverigedumokraterna (-1,0) och Miljöpartiet (-1,0) för, men även Centern (-0,6) och Liberalerna (-0,1) har backat sedan förra månaden. De Rödgröna partierna (S+V+Mp) har ökat med 0,6 procentenheter. JÖK-partierna (S+C+Mp+L) har minskat lite med 0,3 procentenheter. Den gamla Högeralliansen (M+C+Kd+L) har ökat med 0,4 procentenheter. Den nya Brunblå sörjan (Sd+M+L) har ökat med 0,1 procentenheter.

För övrigt ger jag inte så mycket för Lena Mellins kommentarer...

Läs lite:
S tillbaka i topp – men SD hack i häl. - Aftonbladet
Siffran som avgör Löfvens framtid. - Aftonbladet
Löfven försöker köpa sig tid. - Lena Mellin i Aftonbladet