Det är dags för kommuner och landsting att bestämma sina budgetar för nästa år. Många har redan fattat besluten, andra är på gång. Jag ska själv på Kommunfullmäktigemöte i kväll för att bland annat besluta om kommunens budget. Åstorp har precis som de flesta kommuner problem med att få pengarna att räcka. De flesta kommuner i landet gör besparingar på i stort sett allt. Inklusive skola och omsorg. Man är alla livrädda för att höja skatten. Alltså ska samma summa slantar räcka till mer. Vilket är orimligt. Istället blir det besparingar där det går att spara.
Vad ska man spara in på? Frågar man en sverigedumokrat så är naturligtvis den självklara besparingen att spara på invandring. Det är en lösning som löser alla problem. Även moderater och kristdemokrater börjar allt mer låta på samma sätt. Så kräver t.ex. Moderaternas migrationspolitisk talesperson Maria Malmer Stenergard i en debattartikel i Dagens Samhälle att Regeringen ska "Redovisa vad invandringen kostar kommunerna". Av den framförda argumentationen märks att den goda Maria bara ser problemen och vill försöka ta billiga politiska poäng på att likt SD skylla alla problem på invandring. Visst kostar invandring, men invandrare skapar också nytta och inkomster för samhället. En mycket stor andel av personalen inom vård och omsorg har utländsk härkomst. Den hade fungerat ännu sämre utan invandringen. Hur många av oss som jobbar eller har jobbat har inte haft arbetskamrater som är invandrare? En invandrare är en investering. Precis som våra barn. Skulle ni kunna tänka er en debattartikel som kräver att regeringen måste redovisa kostnaden för alla nyfödda barn? Det tar kanske 20 år innan ett barn börjar "betala tillbaka" till samhället alla miljoner som investerats i honom eller henne. Men, vi måste göra det för att överleva. En del ungdomar går det åt skogen för, dom kanske aldrig betalar tillbaka utan fortsätter att kosta. Samma med invandrare. Det tar inte 20 år (tiden ökar inte, den minskar innan invandrare kommer i arbete) innan han eller hon börjar betala tillbaka. Och precis som med barn och ungdomar så finns det dom som aldrig betalar tillbaka. Men vi måste investera i barnen, det är en investering som lönar sig. Och det lönar sig lika bra med investeringar i invandrare.
Ett populärt sparförslag bland populister som inte tänker längre än näsan räcker är att spara på politikerna. Här i Åstorp menar man t.ex. att man kan minska Kommunfullmäktige från 41 ledamöter till 21 ledamöter. Besparingen i pengar skulle knappt märkas. Men däremot skulle troligtvis 2 av de partier som idag är representerade inte vara det längre. Fler kommundelar skulle inte vara representerade osv. Varför inte gå längre, 11 ledamöter? Det räcker egentligen med en ledamot. Från det parti som får flest röster! Tänk så mycket pengar det skulle spara? Man kan spara in på demokratin också. Varför slösa pengar på val? Det räcker med en stark ledare! Samma förslag kommer också ofta när det gäller Riksdagen. Varför så många ledamöter som 349 stycken? Man skulle kunna halvera eller ännu mer? Resultatet skulle bli att ännu fler kommuner skulle inte vara representerade. Ännu fler olika grupper skulle inte vara representerade. Och egentligen, varför inte en enda stark ledare som bestämmer allt. Mycket enklare och billigare!
Ett annat område som brukar föreslås för besparingar är lönerna till politiker och offentliga chefer. Då ska man ha i åtanke att offentliga chefer och höga politiker har klart lägre ersättningar än vad som betalas ut till chefer och ansvariga i motsvarande ställning i det privata näringslivet. Kanske dags att kräva sänkningar där istället?
Slutsats? Det är lätt att kräva besparingar, men f-n så mycket svårare att genomföra dessa i praktiken. Jag tror att de kommunala (i mitt fall) cheferna och anställda gör ett bra jobb med begränsade resurser. Vi ska vara tacksamma för detta. Det är lätt att klaga, men svårare att ta det ansvar som krävs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar