Politisk makt till salu

Dagens Till salu skylt: Aftonbladet hade i går granskat vad våra politiker sysslar med efter det att dom slutat sin politiska bana. Aftonbladet sätter som rubrik Var tredje byter sida, vilket jag känner viss tveksamhet för. Vad det handlar om är att en mycket stor andel av våra avlagda riksdagspolitiker när deras riksdagskarriär är slut går till att jobba för olika lobbyingföretag och liknande. Mest kända är väl Göran Persson som bredvid sin bondesysselsättning är konsult hos JKL. Jag har även berättat om förre försvarsministern Sten Tolgfors som gick direkt in som delägare i Rud Pedersen och numera bland annat hjälper till med att sälja krigsmaterial. Men att använda uttrycket "byter sida" är ju inte alltid rätt. Att Sten Tolgfors säljer krigsmaterial är väl inte att byta sida? Att folkpartisten Tobias Krantz blir chef på Svenskt Näringsliv betyder väl inte att han byter sida. Han fortsätter att arbeta för samma sida, men på ett annat sätt. Att högerpolitiker börjar tjäna rejält med slantar på att hjälpa Kapitalet kan ju knappast kallas för att "byta sida". Och samma sak gäller politiker på den vänstra planhalvan som börjar arbeta för organisationer med sådana intressen är väl inte heller att "byta sida". Att förre Miljöministern Andreas Carlgren numera jobbar för tankesmedjan Global Utmaning är väl också att fortsätta på den inslagna vägen, inte att "byta sida". Om en Socialdemokratisk politiker går till att jobba för en Facklig organisation handlar väl inte om att "byta sida"? En spännande lista är alla anställda på Regeringskansliet som på inte allt för många år slutat och gått till olika lobbyingföretag. Med tanke på att det totala antalet anställda inom Regeringskansliet rakat i höjden rejält på senare år så måste ju nyrekryteringsarbetet vara intensivt hela tiden.

Däremot blir man lite tveksam när man läser om förre moderatriksdagskvinnan Christine Jönsson som tydligen har en prislista för vad det kostar att få en motion skriven osv. 50.000 kostade det att påverka politikerna att skriva en viss lag. Och när man läser om hur det går till så har jag bestämt mig för att stödja kraven som säger att det måste finnas en karenstid från det man slutar sitt politiska uppdrag tills man får lov att så uppenbart utnyttja sina kontakter för att mot betalning påverka sina gamla kollegor. POLITISK MAKT TILL SALU är ett uttryck som luktar rejält illa.

Och nästan komiskt blir det när Sten Tolgfors i dagens tidning avslöjas med byxorna nere.

Dagens skiljda måttstockar: Debatten om Mustafa Omar börjar nu lägga sig. Veronica Palm fick sitta kvar i Stockholm, men hennes vice ordförande offrades. Och därför är det kanske dags att göra några slutsatser. En av dessa är att vi har olika måttstockar. Jag känner inte Mustafa Omar. Jag har ingen aning om i vilken utsträckning hans åsikter passar in i det Socialdemokratiska partiet. Men en hel del av kritiken visar i varje fall att vi har olika måttstockar. Flera av de "tvivelaktiga" gäster som varit inbjudna till Islamiska Föreningen bjöds in innan Mustafa Omar blev ordförande (dåvarande ordförande sitter i dag i Riksdagen för Moderaterna....). Men om en organisation har gäster, måste alla deras åsikter granskas och godkännas innan man moraliskt får bjuda in dom? Får inte Frimärksföreningen bjuda in en gammal rasist för att prata om frimärken? Får inte Bouleklubben engagera en instruktör som varit renlärig maoist? Eller det är bara Muslimska organisationer som måste granska alla gästers tidigare åsikter? Mustafa Omar har fått allvarlig kritik för att han inte i tillräcklig omfattning bedömts tagit avstånd från extrema islamistiska åsikter. Samtidigt har Malmös Ilmar Reepalu kallats judefientlig för att han ansett att Judiska organisationer skulle ta avstånd från de extrema ortodoxa judiska åsikter som är grunden till att Israel som stat fortsätter sin ockupation av Palestinsk mark och fortsätter utbyggnaden av bosättningar på annekterad mark. Varför ska muslimer ta avstånd från "fel åsikter" medan judar inte krävs göra samma avståndstagande från "fel åsikter"? Har vi inte helt enkelt sett ett mycket tydligt exempel på ett islamofobiskt samhälle?