Vad vi hittar bakom busken

» Om EU och Öppenhet

EU-Parlamentet har nu med minsta möjliga majoritet beslutat sig för att utöka öppenheten inom EU. Med 380 röster i EU-Parlamentet har våra folkvalda EU-politiker beslutat att parlamentarikerna måste berätta vilka lobbygrupper dom träffar. Det krävdes 376 Ja-röster för att kravet skulle kunna gå igenom i omröstningen. Jag skrev om det här kravet och den här omröstningen redan den 5 december förra året. Då skulle det nämligen ha hållits en omröstning, men denna stoppades då i sista sekunden av högerkonservativa grupper i EU-Parlamentet som inte vill ha någon öppenhet. Dom vill helst att politikerna ska kunna smyga och ha hemliga möten med lobbyisterna.

Nu blev istället beslutet då att omröstningen om öppenhet skulle hållas i form av sluten omröstning. Ett krav på detta kom nämligen från den största partigruppen i EU-Parlamentet, EPP. European People's Party som man så anspråksfullt kallar sig. Man säger sig vara ett pro-europeiskt, kristdemokratiskt och liberalkonservativt europeiskt parti. Så mycket "Folkets" parti är man inte, snarare uppenbarligen storfinansens och lobbyisternas parti. Och hemlighållandets parti...

Svenska medlemmar i EPP är Moderaterna och Kristdemokraterna. Andra medlemmar är t.ex. Ungerns Viktor Orbán och hans styrande parti Fidesz. Vilket kanske förklarar en del. Nu vann öppenheten den slutna omröstningen med minsta möjliga marginal. Så i fortsättningen måste EU-Parlamentarikerna berätta vilka lobbyister dom har "hemliga" möten med.

Hur röstade då de svenska gubbarna och gummorna i EU-Parlamentet? Som jag förstår det så stöddes kravet av Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet. Medan alltså Moderaterna och Kristdemokraterna inte var så villiga till öppenhet. Hur ledamöterna röstade får vi dock inte veta eftersom EPP ju drev igenom att det skulle ske i hemlighet. För att dölja för väljarna vad deras valda representanter står för? Hur som helst har jag sett att Anna Maria Corazza Bildt bröt mot partilinjen och faktiskt röstade för ökad öppenhet. Men hon har ju nu fått sparken så hon kan rösta som hon vill. Medan alltså Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner vill hålla det hemligt hur dom röstat om hemlighållandet vilket vi får tolka som att man röstat för fortsatt hemlighetsmakeri. Jag utgår ifrån att även Kristdemokraternas Lars Adaktusson helst vill hålla lobbykontakterna hemliga. Jag råkade kolla in hans Twitterflöde av andra skäl under dagen. Och han nämner inte ämnet där. Han är i sedvanlig ordning fullt upptagen med att kasta skit på Margot Wallström och hylla ockupationsmakten Israel. Hans twittrande handlar inte om så mycket annat. Jag undrar hur han kunde sitta i Public Service och som "neutral" röst kommentera det politiska livet? Nä, just det. Det kunde han inte. Han var ett exempel på hur högervridet SVT egentligen är!

Öppna dörrarna

» EU-proletariatet

Nä, om jag ska vara uppriktig så är det inte något "proletariat" jag tänkte skriva om. Utan snarast om en grupp ytterst privilegierade individer som blivit valda till EU-Parlamentariker. Jag är fullständigt övertygad om att uppdraget som EU-Parlamentariker inte bara handlar om att sitta i möte några timmar om dagen. Det handlar här inte om 40 timmars arbetsveckor. Det handlar om mycket mer och detta utan något OB eller övertid. Men, ersättningen är generös. En snabb titt på en officiell sida med uppgift om ersättningarna ger följande:

* Månadslön på €8.611 vilket motsvarar närmare 88.800 kronor i månaden. Denna beskattas av EU, men också i Sverige, då EU-skatten dras av.
* Fria resor betalda enligt generösa regler mot uppvisande av kvitton.
* Traktamente på €313 varje dag man tjänstgör i EU för att betala hotell, mat osv. Detta motsvarar drygt 3.200 kronor om dagen.
* Bidrag för övriga utgifter på totalt €4.416 i månaden. Detta motsvarar drygt 45.500 kronor. Detta är en ersättning som betalas ut skattefritt utan att ledamöterna behöver redovisa vad dom använder pengarna till.

Det här sista skattefria "bidraget" har vållat en hel del debatt. Från en del håll har det krävts att ledamöterna faktiskt ska redovisa hur dom använder pengarna. Men än så länge är motståndarna mot sådana krav i majoritet så det handlar om att en del ledamöter faktiskt frivilligt ska redovisa kvitton. Främst har det handlat om ledamöter från Vänstern och De gröna medan motståndet främst kommer från Höger- och Konservativa ledamöter. Någon som är förvånad?

Det som egentligen inspirerade mig till dagens funderingar var däremot när jag läste att EU-Parlamentet i dag skulle rösta om regler som gjorde att ledamöter med ett ansvarsområde (vilket de flesta har) ska vara skyldiga att berätta vilka lobbyister dom träffar. Det finns drygt 11.000 registrerade lobbyister / lobbyorganisationer vid EU-Parlamentet. Och ännu fler som inte är registrerade... Detta kan vara allt från företag, branschorganisationer, intressegrupper, fackliga organisationer osv. Och som med redovisningen av hur parlamentarikerna använder sina pengar så är det Vänster- eller Gröna grupper som är positiva till öppenheten medan Konservativa- och Högergrupper helst vill hålla det hemligt. Fast jag ser att det blev ingen omröstning. Alldeles för många vill hålla det hela dunkelt bakom stängda dörrar.

Jag vet inte under vilket kapitel vi ska lägga moderaternas Anna Maria Corazza Bildts kamp för att få fortsätta som EU-Parlamentariker. M hade ju tre ledamöter i EU-Parlamentet. Två av dessa ställer inte upp för omval, medan Anna Maria Corazza Bildt (som var den som fick flest kryss vid förra valet) ville fortsätta. Men den moderata valberedningen valde att helt enkelt stryka henne också och satsa på helt nya kort. Något som fick Anna Maria Corazza Bildt att tala om "sovjetfasoner" och hota med att lämna partiet. Vad som verkligen ligger bakom att stryka den parlamentariker som varit populärast vet jag inte. Några dagar spreds det ett rykte om att Anna Maria Corazza Bildt uppfört sig illa mot annan personal. Ryktet fick dock ingen vidare spridning vilket kan tyda på att det bara var "skitsnack". Kanske handlar det helt enkelt bara om att en del nya M-politiker lovats att få en välbetald post som tack för hjälpen under åren?

Jag sticker inte under stol med att jag är en stark kritiker av EU, och att det kanske färgar min text här ovanför. Jag röstade Nej till att Sverige skulle lämna EFTA och gå med i EEC. Jag hävdar fortfarande att det hade varit bättre att utveckla EFTA än att låta det som i dag är EU lägga sig i ALLT. Jag röstade också Nej till att införa Euron. I den omröstningen hade vi bättre tur, och verkligheten har nog visat att det beslutet blev rätt. Det är i dag inte så många fler än Folkpa... f'låt Liberalerna som fortfarande argumenterar för en anslutning till Euron.

Däremot har jag nog tvingats acceptera EU-medlemskapet. De brittiska konvulsionerna med en Brexit och att lämna EU visar att det är mycket lättare att gå med än att lämna. Det skapar så väldigt många problem att lämna organisationen om man en gång har gått med att det kanske minst dåliga man kan göra är att stanna kvar och förtvivlat försöka styra skutan i en riktning som kanske är mer acceptabel. EU har i mycket förvandlats till någon form av bulldozer som blivit självkörande.

Att arbeta för en ökad öppenhet för ledamöterna istället för att gömma sig bakom stängda dörrar är ett sätt att arbeta för detta.

Lite regn behövdes

» Ett tack till juridiken

Nu börjar överbudspolitiken ta över bland politikerna med de enkla lösningarna som inte är genomtänkta. - "Vi kräver 5.000 nya poliser!" - Vi är bättre, vi kräver 10.000 nya poliser!" - "Vi är ännu bättre, vi kräver 10.000 nya poliser OCH högre löner!" - "Nä, för vi är allra bäst för vi kräver 10.000 nya poliser och högre löner och dessutom ännu lite fler poliser!" Det ska göras olagligt att vara medlem av terrororganisationer. En enkel lösning, men problemet är att definiera vilka organisationer man inte ska få vara medlem av. IS har liksom ingen medlemsmatrikel. Nazistiska Nordiska motståndsrörelsen? Var går gränsen? Det är mycket enkelt att kräva, men mycket svårare att genomföra om man samtidigt ska ha tänkt igenom det hela. Nä, jag tror jag hoppar över ämnet och låter politikerna leka "Jag är allra hårdast och bäst" en tid. Vi tar något roligt istället.

Barnmorskan Ellinor Grimmark förlorade även i Högsta Domstolen trots miljonstöd från amerikanska extrema anti-abort lobbyingorganisationer. Barnmorskan Ellinor Grimmark har deklarerat att hon pga sin kristna tro vägrar att utföra aborter, att sätta in spiral osv. Eftersom detta är en del av barnmorskans arbetsuppgifter har hon därför vägrats anställning. Detta tycker hon är fel, utan hon anser uppenbarligen att man som anställd har rätt att välja vilka arbetsuppgifter man vill utföra och vilka man inte vill utföra. Hon har med ekonomiskt stöd från den amerikanska konservativa kristna lobbyingorganisationen Alliance Defending Freedom överklagat beslutet att vägra henne anställning. Nu senast har alltså Högsta Domstolen beslutat att arbetsgivaren har rätt att vägra anställning om man vägrar utföra delar av arbetsuppgifterna. Naturligtvis är det så att om man tar ett jobb så är man också villig att utföra de arbetsuppgifter som hör till jobbet. Man kan inte välja och vraka.

Hur skulle det se ut om kassabiträdet i ICA-affären vägrar att slå in inköp av köttprodukter eftersom hon är vegetarian? Hur skulle det se ut om bilmekanikern hos bilreparatören skulle vägra reparera röda bilar eftersom han är moderat och förknippar röda bilar med socialister? Hur skulle det se ut om jag i mitt jobb på Migrationsverkets Förvar hade vägrat att delta i arbetet på utvisa personer till Uzbekistan eftersom jag anser det vara omoraliskt att utvisa människor just dit? Hur skulle det se ut om polisen vägrade ta fast haschlangare eftersom han anser att cannabis borde vara legalt?

Nä Ellinor Grimmark, väljer man att visst yrke eller söker ett visst jobb så accepterar man de arbetsuppgifter som ingår i det jobbet. Passar det inte så får man helt enkelt välja ett annat jobb. Ellinor Grimmarks kamp är i själva verket en del av kampen mot aborter. En kamp hon för med miljonstöd från amerikanska kristna lobbyingorganisationer.

Tack Högsta Domstolen!

Svenska myndigheter

Pengarna som rullar: Inför valet 2006 skrev Högeralliansen så här: "Vi ser med oro på att allt fler myndigheter använder en ökande andel av sina resurser åt politisk opinionsbildning och lobbying." Hur har det då gått sedan nämnda Högeralliansen fick makten? Under de senaste 5 åren har myndigheterna använt en kvarts miljard till just PR-byråer. Om man vill göra det enkelt så är det nästan 300.000 kronor varje arbetsdag. Ett exempel är Strålsäkerhetsmyndigheten som ville berätta om hur bra kärnkraft är och hur duktiga dom själva är. Bara att fotografera våra tre kärnkraftverk kostade 70.000 kronor. Lobbybyrån Intellecta Corporate ville bland annat ha 16.000 kronor för att leta fram en fotograf och att skriva kontrakt med honom. Annars har myndigheten en egen fotograf, Bosse Alenius, som kunde gjort jobbet gratis. Han har ju redan lön för att göra just detta. Man kan snarare säga att pengarna fortsätter att rulla.

Ett annat exempel är Anders Borgs flygresor. Men dom kan vi kanske unna honom. Han är ju i övrigt så duktig på att sköta ekonomin?

Myndigheter på dekis: Fast det finns myndigheter som har stort behov av att bli populärare. SIFO:s undersökning av vårt förtroende för våra myndigheter som Svenska Dagbladet skriver om i dag visar att en del har lite jobb framför sig. I den absoluta botten ligger Arbetsförmedlingen med -27 i index, Migrationsverket med -19 och Försäkringskassan med -11. I toppen hittar vi Konsumentverket med +46, Skatteverket med +45 och Smittskyddsinstitutet även dom på +45. Vinnarna sedan förra året är SIDA som ökat med +11 till +19, Strålsäkerhetsmyndigheten som ökat +8 och Energimyndigheten och Försäkringskassan som båda ökat med +7. De stora rasen står just Arbetsförmedlingen och Skolverket med -6 och Riksbanken och Sveriges Domstolar med -5. Sedan tror jag att en del betyg egentligen är lite orättvisa. Jag tror nämligen att många dåliga betyg inte bara beror på en myndighet som inte kan sköta sitt jobb utan ofta lika mycket beror på att våra politiker skapar impopulära lagar. Försäkringskassan kan t.ex. inte hjälpa att Regeringen via Riksdagen beslutat att kraftigt försämra Sjukförsäkringen. Och lika lite kan Arbetsförmedlingen hjälpa att samma politiker beslutat om att försämra A-kassan. För att inte tala om att Migrationsverket inte alltid kan hjälpa att lagarna är som dom är eller (när det är Sverigedemokrater som svarar) att vi har någon form av flyktingmottagande. Däremot visar t.ex. Skatteverkets position i toppen att det går att bli relativt respekterade trots politikerna beslut. Och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan nog inte få så mycket beröm alltid heller.

Gnällande svenskar: Uppriktigt har jag inte riktigt förstått mig på den våldsamma upprördheten över att det numera anses som att även en dator är TV-licenspliktig. Allt fler svenskar har skippat TV:n och "tittar på TV" via dator eller motsvarande istället. Eller gör båda delar. När jag skriver detta sitter min hustru och tittar på en traditionell TV medan jag har Magine igång på datorn. Och detta är något som blir allt mer vanligt. I stort sett alla hushåll har en TV-apparat. Och av den lilla grupp som inte har en TV tror jag inte det finns många som däremot har en dator, men INTE använder denna för att "titta på TV". Ilskan kommer från både etablerade debattörer och mindre etablerade insändarskribenter. Intressant är hur många det är som förnekar att dom har någon TV eller tittar på TV via datorn. Men däremot verkar dom vara mycket upplysta om hur dåliga SVT:s program är. Hur dom nu kan veta detta om dom inte tittar på dom? Tack för SVT och Public Service i allmänhet. Alla program är inte bra, men det finns i allmänhet en tanke bakom. Inte bara att fylla ut tiden fram till nästa reklamavbrott.

Däremot kan det finnas anledning att diskutera om Public Service ska finansieras med en TV-avgift eller via skatten. En sådan lösning skulle vara administrativt billigare och skulle dessutom innebära att alla fick betala. Kanske i förhållande till sin inkomst. Vilka konsekvenser det skulle få för SVT:s och SR:s oberoende från politikerna finns det verkligen anledning att diskutera.

Reformen som göder den svarta ekonomin: Syftet med ROT och RUT är ju officiellt att omvandla svarta pengar till vita pengar. Men samtidigt har det skapat en ny svart ekonomi. Ett exempel är Mockfjärdsfönster som tjänar många tiotals miljoner varje år på att fiffla med avdragen. Och dom är inte ensamma. Och dom verkar ganska medvetna om sitt fiffel. I princip har ROT och RUT blivit en succé, i varje fall för alla villaägare som kan få bidrag från andra skattebetalare till sina tillbyggnader och standardhöjningar. Och välbeställda människor med höga inkomster kan få andra skattebetalare till att betala bidrag till deras fönsterputsning, deras städning eller kanske blandning av drinkar på festen. Och vi som inte har råd att betala någon för detta får ju känna glädjen att i varje fall hjälpa dom som har bättre inkomster med bidrag. Det finns dom som hävdar att fifflet med ROT och RUT är lika stort som den tidigare svarta ekonomin var.

Tillsammans är vi starkare

Dagens samhällskostnad: Det är 1 Maj i dag. En internationell dag för ALLA att manifestera krav på ett bättre samhälle, solidaritet med de svagare och stöd för demokrati. Runt om i världen har allt från ledare till gräsrötter tagit chansen att manifestera solidaritet med andra och kräva att samhället byggs upp till ett bättre samhälle för alla och inte bara för den starke. Se'n kan man se annorlunda på detta också. Svenska Dagbladet har tydligen låtit Konjunkturinstitutet räknat ut hur mycket en helgdag kostar samhället i utebliven produktion. Och den siffran är tydligen 4 miljarder kronor. "Prislappen på första maj: fyra miljarder kronor" har man satt som rubrik. Jag undrar om det blir en liknande rubrik i nästa vecka när vi får en ny dag ledigt, Kristi Flygare. Att fira att en viss person för 2000 år sedan flög till himmelen torde kosta lika mycket. Fast jag tvivlar på att Svenska Dagbladet uppmärksammar detta då på det viset. Eller att julen och påsken kostar ett 10-tal miljarder var. Kyrkan kostar många 10-tals miljarder varje år, medan arbetarrörelsen bara kostar 4 miljarder. Bilden visar när Vänsterpartiet i ett underbart vårväder började samlas nedanför Terasstrapporna i Helsingborg.

För övrigt var det ganska spännande att läsa alla kommentarer till artikeln. Det var många frustrerade gamla "äkta" moderater som vädrade sin förtvivlan över Moderaternas vänstervridning. Det är en grupp som börjar bli allt mer högljudd allt eftersom de Moderata framgångarna uteblir. Så länge den ändrade fasaden var framgångsrik rent opinionsmässigt höll dom tyst och knöt nävarna. Nu börjar dom ploppa upp!

Dagens till salu skylt: Aftonbladet fortsätter sin granskning av lobbyingbranschen. I dag är det dags att avslöja hur gamla folkpartiledaren Lars Leijonborg skryter om hur han mot rimlig betalning kan fixa önskvärda lagförslag via sina förbindelser. Och vi kan läsa om hur ett Lobbyingföretag skryter över att dom på uppdrag av Restaurangbranschen fick restaurangmomsen sänkt. Allt eftersom jag läser Aftonbladets granskning blir jag ännu mer övertygad om att den här branschen MÅSTE regleras och granskas mer.

Dagens självklarhet: Och så ser jag att Barack Obama återigen upptäckt att interneringslägret i Guantánamo på ön Cuba måste stängas. I dag hungerstrejkar de flesta fångar som internerats där. Människor som suttit inspärrade i upp till tio år utan någon form av rättslig prövning. Människor som fortfarande sitter inspärrade trots att dom friats från brottsmisstankar. Koncentrationslägret är en skam för en stat som kallar sig demokrati. En demokrati spärrar inte in oskyldiga människor år efter år. Läs i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och hos Sveriges Radio. Att lägret placerats i den amerikanska militärbasen Guantánamo på Cuba beror på att den verksamhet som bedrivs där strider mot amerikansk lag.

Slutligen ser jag att Uppdrag Granskning i dag ska ägna sig åt den svarta fiffelmarknad som ROT- och RUT-avdragen skapat. I argumenten för skattesubventionerna till de rika sägs att det är för att bli av med en svart marknad. Men i själva verket har det skapat en ny svart fiffelmarknad. - "Inga pigor åt överklassen - låt dom skura de egna dassen" som jag hörde ett slagord om. Jag återkommer till ämnet i morgon.

Politisk makt till salu

Dagens Till salu skylt: Aftonbladet hade i går granskat vad våra politiker sysslar med efter det att dom slutat sin politiska bana. Aftonbladet sätter som rubrik Var tredje byter sida, vilket jag känner viss tveksamhet för. Vad det handlar om är att en mycket stor andel av våra avlagda riksdagspolitiker när deras riksdagskarriär är slut går till att jobba för olika lobbyingföretag och liknande. Mest kända är väl Göran Persson som bredvid sin bondesysselsättning är konsult hos JKL. Jag har även berättat om förre försvarsministern Sten Tolgfors som gick direkt in som delägare i Rud Pedersen och numera bland annat hjälper till med att sälja krigsmaterial. Men att använda uttrycket "byter sida" är ju inte alltid rätt. Att Sten Tolgfors säljer krigsmaterial är väl inte att byta sida? Att folkpartisten Tobias Krantz blir chef på Svenskt Näringsliv betyder väl inte att han byter sida. Han fortsätter att arbeta för samma sida, men på ett annat sätt. Att högerpolitiker börjar tjäna rejält med slantar på att hjälpa Kapitalet kan ju knappast kallas för att "byta sida". Och samma sak gäller politiker på den vänstra planhalvan som börjar arbeta för organisationer med sådana intressen är väl inte heller att "byta sida". Att förre Miljöministern Andreas Carlgren numera jobbar för tankesmedjan Global Utmaning är väl också att fortsätta på den inslagna vägen, inte att "byta sida". Om en Socialdemokratisk politiker går till att jobba för en Facklig organisation handlar väl inte om att "byta sida"? En spännande lista är alla anställda på Regeringskansliet som på inte allt för många år slutat och gått till olika lobbyingföretag. Med tanke på att det totala antalet anställda inom Regeringskansliet rakat i höjden rejält på senare år så måste ju nyrekryteringsarbetet vara intensivt hela tiden.

Däremot blir man lite tveksam när man läser om förre moderatriksdagskvinnan Christine Jönsson som tydligen har en prislista för vad det kostar att få en motion skriven osv. 50.000 kostade det att påverka politikerna att skriva en viss lag. Och när man läser om hur det går till så har jag bestämt mig för att stödja kraven som säger att det måste finnas en karenstid från det man slutar sitt politiska uppdrag tills man får lov att så uppenbart utnyttja sina kontakter för att mot betalning påverka sina gamla kollegor. POLITISK MAKT TILL SALU är ett uttryck som luktar rejält illa.

Och nästan komiskt blir det när Sten Tolgfors i dagens tidning avslöjas med byxorna nere.

Dagens skiljda måttstockar: Debatten om Mustafa Omar börjar nu lägga sig. Veronica Palm fick sitta kvar i Stockholm, men hennes vice ordförande offrades. Och därför är det kanske dags att göra några slutsatser. En av dessa är att vi har olika måttstockar. Jag känner inte Mustafa Omar. Jag har ingen aning om i vilken utsträckning hans åsikter passar in i det Socialdemokratiska partiet. Men en hel del av kritiken visar i varje fall att vi har olika måttstockar. Flera av de "tvivelaktiga" gäster som varit inbjudna till Islamiska Föreningen bjöds in innan Mustafa Omar blev ordförande (dåvarande ordförande sitter i dag i Riksdagen för Moderaterna....). Men om en organisation har gäster, måste alla deras åsikter granskas och godkännas innan man moraliskt får bjuda in dom? Får inte Frimärksföreningen bjuda in en gammal rasist för att prata om frimärken? Får inte Bouleklubben engagera en instruktör som varit renlärig maoist? Eller det är bara Muslimska organisationer som måste granska alla gästers tidigare åsikter? Mustafa Omar har fått allvarlig kritik för att han inte i tillräcklig omfattning bedömts tagit avstånd från extrema islamistiska åsikter. Samtidigt har Malmös Ilmar Reepalu kallats judefientlig för att han ansett att Judiska organisationer skulle ta avstånd från de extrema ortodoxa judiska åsikter som är grunden till att Israel som stat fortsätter sin ockupation av Palestinsk mark och fortsätter utbyggnaden av bosättningar på annekterad mark. Varför ska muslimer ta avstånd från "fel åsikter" medan judar inte krävs göra samma avståndstagande från "fel åsikter"? Har vi inte helt enkelt sett ett mycket tydligt exempel på ett islamofobiskt samhälle?