Nazister och rasister, då och nu

För några dagar sedan fick TV4:s förre VD Jan Scherman en hel del publicitet sedan han i sitt Sommarprogram avslöjat att Hans-Jacob "Nisse" Bonnier, som sitter i Bonniers styrelse, och som är ägare till TV4, försökte stoppa TV-programmet Kalla Faktas program där man granskade Drottning Silvias pappa Walther Sommerlaths nazistkopplingar. Bonnier tyckte helt enkelt synd om vännen Silvia. Lite senare har det också avslöjats att samme Bonnier tidigare försökt stoppa tidningen Expressens (som också ägs av Bonnier) granskning av prins Carl-Philips konfirmationsläger. Händelser som pekar på flera problem. Ägare som försöker lägga sig i det publicistiska. Familjen Bonniers enormt starka ställning på den svenska mediamarknaden (en dominans som internationellt är unik och som i många länder hade varit ett brott mot lagen i dessa länder). Och även på den nära kopplingen mellan Kungahus och de som ska granska detsamma.

Och kanske pekar det på ännu ett problem. Nämligen det mycket starka stöd som de nazistiska tankarna hade på många håll på 30- 40-talet. Något som de flesta sedan gjort allt för att tysta ner och glömma bort. Men det är faktiskt viktigt för förståelsen (och för att förhindra att något liknande kan hända igen) för att Adolf Hitler inte kom till makten av en ren olyckshändelse. Han hade ett starkt stöd från stora förmögna och inflytelserika grupper. Grupper (likt Walther Sommerlath) som sedan förträngt sitt stöd. Ett stöd som var en förutsättning för Nazismens makt. Och detta gällde även i Sverige. Det fanns ett mycket starkt stöd för de nazistiska idéerna i stora grupper även här. I dagens Dagens Nyheter finns en kort debattartikel skriven av författaren Erik Eriksson. Tystnad rådde på Lidingö efter 1945 skriver han. Och han berättar om när han nyligen höll ett föredrag i Lidingö om sin nya bok, som handlar om just nazismen på Lidingö under 30- och 40-talet. I sitt arbete inför boken kunde han bland annat se att det hade funnits ett mycket starkt stöd för nazismens idéer bland de rika, välutbildade och inflytelserika på fina Lidingö. Men när han bad åhörarna till föredraget, som alla var välutbildade och historieintresserade, att kommentera det hela blev det tyst. Först efteråt var det ett par äldre kvinnor som kom fram och berättade. Även här i Sverige förtränger vi vårt nazistiska arv. Men det är viktigt att granska detta eftersom det ger förståelse för hur det kunde gå som det gick, och förhoppningsvis förhindra att det sker igen.

Och samtidigt så samlas rasister, nazister och annat avskräde i Stockholm för att visa att dom finns. Och även om det bara handlar om en liten grupp förvirrade hjärnor så är det viktigt att hålla ett öga på detta drägg. Dom visar att vi inte kan känna oss säkra.

Centerns partiledare Annie Lööf kämpar förtvivlat för att få publicitet för att rädda den skadeskjutna skutan som Centern i dag är. Senaste utspelet tajmade hon med Pridefestivalen. Och hon gick därför ut med ett utspel om homosexuella män som blodgivare. Allt i ett försök att låta radikal och få publicitet. Sin vana trogen pratade hon dock innan hon tänkt färdigt, och det visar sig att inte ens RFSL tyckte att hennes förslag var någon bra idé. Snälla Annie, tänkt lite till först! Eller kanske ska jag uppmana dig att fortsätta på det inslagna spåret så kanske vi slipper er efter nästa val?

Den 27 juli skrev jag om Brutus. Brutus är en liten vovve som inte finns mer. Ja, kanske inte så liten, Brutus var en korsning mellan Newfoundland och Berner Senner. Brutus gick lös i sin trädgård klockan 0430 på natten när en polis med polishund försökte förfölja en inbrottstjuv. När polishunden följde spåret, rakt genom Brutus trädgård, möttes Brutus och polismannen med sin polishund. Och här går meningarna lite isär mellan polisen och Brutus ägare. Polismannen uppger att han kände sig hotad av Brutus vilket ägaren förnekar. Hur som helst slutade det med att Brutus sköts av polisen, i självförsvar uppger han. Och det här är något som vållat en makalös debatt lokalt. Och nu ska det till och med ordnas en demonstration i Helsingborg. Jag vet dock inte riktigt vad man ska demonstrera mot (eller för). Att poliser ska förbjudas förfölja inbrottstjuvar? Händelsen är naturligtvis mycket tragisk. Utan att veta hur det gick till, så tror inte jag att någon handlat fel. Varken polisen eller Brutus (jo, inbrottstjuven...). Brutus går i all sin frid hemma i sin egen trädgård när plötsligt en annan hund och en man dyker upp i trädgården. Hade jag varit Brutus hade jag blivit mäkta förgrymmad och det är inte osannolikt att jag gått till attack. Och om då polisen känner sig hotad så misstror jag inte honom. För jag tror inte att en polis som dessutom är hundförare för sitt höga nöjes skull skjuter ihjäl tamhundar. Men, kan ni se tidningsrubrikerna framför er om polisen hade handlat annorlunda och inte följt efter spåret genom trädgården. - "Polis vägrade förfölja inbrottstjuv - det fanns en lös hund i trädgården". Det är nog dags för att ändra lite i proportionerna i vår upprördhet. Demonstrera mot att människor i 100-tal dör dagligen på många håll i världen, tramsa inte med att demonstrera för en hund.

Jag har varit på bio tillsammans med äldsta sonen Kevin. Den nya Batmanfilmen, The dark knight rises. Och jag känner mig lite splittrad om vad jag ska tycka. Kanske tänker jag för mycket på det som hände i USA. Allra helst tänker man på det när skurken tränger in på Börsen i Gotham och skjuter vilt omkring sig. Ibland blir det för mycket av det overkliga våldet, explosionerna, skjutandet, slagsmålen osv. Men samtidigt innehåller den ju faktiskt tankar. Jag såg att Mitt Romney inte gillade den eftersom storskurken heter Bane, som liknar hans Bain för mycket. Själv ser jag det som ett inlägg mot kärnkraft. Filmen får 3 ögonmasker, men hade kanske fått 4 om inget hänt i USA.