Det finns tillfällen då jag hatar datorer. Ibland mer och ibland mindre. Och ibland så mycket att jag skulle kunna slänga hela skiten ut genom fönstret. Finns det något i hemmet som vi hade accepterat krångla lika mycket som datorn? Tänk er om spisen helt plötsligt vägrade fungera. Och då var det helt naturligt att man bara startade om spisen en gång. Stäng av, dra ur sladden och starta om. Samma med kylskåpet, helt plötsligt ingen kyla så det är bara att stänga av, dra ur sladden och starta om! Hade vi accepterat detta? Nä, jag kunde tänka mig det. Spisen och kylen hade bytts ut omedelbums. Två gånger i månaden ska man dessutom installera nya filer så att inte spisen och kylskåpet helt lägger av. Men av en dator har vi lärt oss att det är ett ganska normalt beteende att lite då och då så måste man starta om hela skiten. Har man riktig otur så vill skiten inte starta alls. Det är felsökning som gäller i en kvart, och så ny omstart. I går på kvällen räckte inte ens det. Omstart, automatisk felsökning osv. Inget hjälpte. Efter några timmars svärande och svettande (och då inte bara pga värmen) så lyckades jag till slut få igång skrället genom att gå tillbaka till en äldre återställningspunkt. Och då hade jag under tiden lyckats fixa till bloggen ändå genom att använda min lilla Asus 9" laptop (med Linux istället för Windows). Den har vissa fördelar, den har ALDRIG vägrat starta. Sedan är faktiskt tangentbordet på en 9" apparat för litet för att sitta och skriva några längre texter. I varje fall för en vuxen mans händer.
Ni har väl alla (nästan i varje fall) sett undersökningen som gjorts av ungdomars syn på demokrati. Många blev ganska upprörda över att ungefär var femte ungdom gärna skulle se "en stark man" i ledningen som inte behövde tänka på folkviljan. Ungefär lika många skulle tydligen också kunna tänka sig att "sälja" sin röst om dom fick betalt. Min gissning är att det är ungefär samma personer! Och visst är det skrämmande att så många här tänker på det viset medan människor på andra håll i världen riskerar (och offrar) sina liv för att få ett samhälle som INTE är sådant. Allt för många tar demokratin för så självklar att dom inte inser dess värde. Men, man kan också vända på det. Fyra av fem ungdomar tycker INTE så. Dom inser trots allt värdet av demokratin. Och för att gå utomlands. Även korrupta diktatorer har ett visst folkligt stöd från sådana som föredrar "en stark ledare" och som tjänar på korruptionen. Och slutligen så kan man ju undra om en del som svarat på undersökningen kanske bara protesterat mot ännu en dum opinionsundersökning och därför svarat "rent åt helvete" för att visa att dom tyckte det hela var dumma frågor?
I onsdags kommenterade jag att Knugens personliga vän (och Advokatsamfundets Generalsekreterare) Anne Ramberg gått ut till försvar för vår Kungliga Höghet. Och det jag främst reagerade på var hennes yttrande om att kriminella, dom kan man aldrig lita på. Nu ser jag i Aftonbladet att jag inte var ensam om att reagera på att en advokat utgår ifrån att en kriminell alltid ljuger. Det måste vara helt omöjligt att arbeta som försvarsadvokat om man har den synen. Flera advokater går nu ut och reagerar ordentligt på Anne Rambergs tankar. Naturligtvis har Anne Ramberg rätt att gå ut och försvara sin kompis Carl Gustaf. Och som medlem i Kungliga Patriotiska Sällskapet (jo, det finns tydligen något som heter så) så är det kanske också hennes plikt att försvara Hans Nåd. Ty, en så upphöjd och fin person kan ju aldrig ljuga. Vilket kriminella alltid gör. Mitt förtroende för advokater har väl i och för sig aldrig varit så stort. Men att höra högsta hönan vara så kategorisk om människor gör ju inte att mitt förtroende ökar.
"Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk."
/Wilhelm Moberg/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar